Härnösand Yippie 9 2016

Härnösands svartaste dagar

Text Lars Kågström Foto Pawel Maronski

Fler bilder:

1647 – Petrus Steuchius förordnas till den förste superintendenten (biskop) i Härnösands stift. Senare ska han bli den som tillsammans med sin son leder häxprocesserna i Ångermanland

April 1673 – Pigan Karin Larsdotter börjar förhöras

Oktober 1674 – 102 personer anklagas i Härnösand och Säbrå. Nästan 1 500 förhör hålls

18 november 1674 – 8 kvinnor avrättas i Härnösand

December 1674 – 26 kvinnor och 4 män avrättas i Säbrå

Januari 1675 – 2 kvinnor, som varit gravida, avrättas i Härnösand efter det att deras barn fötts

Juni 1675 – 62 personer avrättas i Torsåker. I mars har redan 9 kvinnor avrättats där

1683 – Petrus Steuchius dör och efterträds av sonen Mattias, som senare också blir ärkebiskop

 

1674 var ett mycket mörkt år i Härnösands historia. Då avrättades 36 kvinnor och 4 män i Härnösand och Säbrå, anklagade för trolldom.
– Alla tänker Torsåker när vi pratar om häxprocesserna, men det var lika illa här, säger Agneta Nyholm Winqvist som skriver en bok om händelserna. Härnösand och dåvarande biskopen Petrus Steuchius var motorn under häxprocesserna i Ångermanland som kulminerade 1674-75.

För åtta år sedan visste inte Agneta Nyholm Winqvist mer om häxprocesserna än de flesta. Men så såg hon av en slump ”Boken om Säbrå” i en bokhylla och blev nyfiken eftersom hon då bodde i Säbrå.
– När jag tog ut boken så råkade jag tappa den i golvet och uppslaget om häxprocesserna föll upp.
Hon har alltid varit intresserad av genushistorik så hon gick igång och började fråga runt bland folk. Sedan hände inte så mycket mer, förutom att tanken att gräva djupare i historien låg och grodde i bakhuvudet.
För två år sedan stötte hon ihop med lokalhistorikern Lars Högberg, som oberoende av Agneta också hade börjat intressera sig för häxprocesserna vid samma tid. De bildade ett team och knöt till sig Sture Norberg, som har transkriberat alla gamla dokument.
Sedan dess har de lagt ned åtskilliga timmar på att gräva i arkiven och det är ingen munter historia som har vuxit fram.
– Det är utan att överdriva Sveriges och Nordens största historiska rättsskandal, säger Agneta.
Häxprocesserna tog fart i framför allt Tyskland på 1630-talet. Det var under den så kallade ”lilla istiden”, en kallare period med mycket fattigdom och missväxt.
– Genom historien har det alltid varit så att kvinnor får skulden för naturkatastrofer. Kvinnor anses stå närmare naturen än männen, säger Agneta.

 

”Petrus Steuchius var en nitisk främjare av kristen tro och motorn i häxprocesserna i Härnösand. Han hade god hjälp av sonen Mattias, fogden Knut Ingelsson Björnklo och flera lärare på läroverket i hetsjakten på oskyldiga kvinnor. ”

 

Det var också till Tyskland flera svenska präster åkte för att utbilda sig. Det gjorde till exempel Härnösands förste biskop Petrus Steuchius just under de år då häxprocesserna pågick som värst där.
– Petrus Steuchius var en nitisk främjare av kristen tro och motorn i häxprocesserna i Härnösand. Han hade god hjälp av sonen Mattias, fogden Knut Ingelsson Björnklo och flera lärare på läroverket i hetsjakten på oskyldiga kvinnor. Och grunden är som jag ser det mäns rädsla för kvinnors sexualitet. I skrifterna beskrivs ofta kvinnors sköten som djävulens hemvist.
Den rädslan blandas i den här historien med både maktfullkomlighet och svågerpolitik.
– Under andra halvan av 1600-talet är 27 präster i stiftet Petrus Steuchius ättlingar eller ingifta. Och prästerna mässar i kyrkorna om att hungersnöden beror på trolldom.
Ryktena börjar gå i bygderna och när snöbollen är i rullning finns inget stopp. I Härnösand kulminerar häxanklagelserna under hösten 1674. Nästan 1 500 förhör hålls, varav cirka 365 barnförhör. I oktober är 102 personer anklagade och den 18 november avrättas åtta kvinnor i Härnösand. Egentligen skulle det vara tio, men två av dem är gravida och avrättas först efter att barnen har fötts. I Säbrå en månad senare avrättas 30 personer, varav fyra män.

Agneta Nyholm Winqvist och Lars Högberg har lagt ned många timmar på att gräva i historien om Härnösands mörkaste dagar.

Agneta Nyholm Winqvist och Lars Högberg har lagt ned många timmar på att gräva i historien om Härnösands mörkaste dagar.

Exakt var avrättningarna skedde är okänt.
I Säbrå nämns Stigsberget, 1/16 mil norr om Säbrå kyrka vid vägskälet mellan Norrstig och norra infarten till Härnösand. Inne i stan låg den någonstans på Brännan.
– Vi kan se på kartor från den tiden att Brännan mest bestod av åkerlappar, men det fanns också en skogsdunge och det måste ha hänt någonstans i den. En liten rest av dungen finns kvar vid korsningen Volontärvägen/Villavägen.
Flera av kvinnorna erkände till slut för att få bli begravda i vigd jord. På den tiden betydde det norr om kyrkan för kvinnor. Agneta och Lars tror därför att de begravdes någonstans framför trappan till nuvarande Domkyrkan och på norrsidan av Säbrå kyrka.
Just det här med konkreta platser har gjort historien än mer stark för Agneta. När hon fick en 1600-talskarta över staden och kunde pricka in var de olika personerna bodde blev allt ännu mer verkligt.
– När jag går in på Hemköp kan jag tänka att här bodde och arbetade pigan Karin Larsdotter, en av de första som anklagades. Och på Torgcaféet sitter man kanske i det som har varit gymnasiemagister Asps nioårige sons sovrum. Han var inblandad i anklagelserna mot Karin Larsdotter.

På torget låg en annan central plats i den här historien, Rådhuset med den så kallade ”Kistan”, en arrest- och tortyrkammare i källaren. Eventuellt finns resterna av den fortfarande kvar.
– När konstverket Evolution skulle sättas upp gjordes gjordes en lättare utgrävning som visar att det finns en källare med brännskadade väggar kvar i marken. Brännskadorna tyder på att den hör till det gamla Rådhuset, som ryssarna brände ned 1721.
Efter att häxprocesserna kulminerat våren och sommaren 1675, då bland annat 71 personer avrättades i Torsåker, så tog det ändå slut.
– Varför vet vi inte riktigt. Men vi anar att det är landshövdingen Carl Larsson Sparre som med hjälp av läkaren Urban Hjärne i Stockholm till sist sätter stopp. Sparre insåg vansinnet i det här och hade försökt avvärja processen tidigare. Tyvärr var han inte på plats i Härnösand under stora delar av den här tiden på grund av kriget med Danmark.
– Sedan kanske även fler och fler människor började ta sitt förnuft till fånga. Problemen med fattigdom och hungersnöd försvann ju inte för att en massa kvinnor avrättades.
Å andra sidan har problem med falsk ryktesspridning inte försvunnit. De har levt kvar i alla tider, inte minst i dagens digitala samhälle.
– Felaktig information på nätet kan skada väldigt hårt på kort tid. Så hejda dig och tänk verkligen efter innan du delar något vidare!
– Det jag har lärt mig är att vara väldigt vaksam när jag läser historia. Det är viktigt att ställa sig frågorna: Vem har skrivit det här och hur har det skrivits? När och i vilken tidsanda skrevs det?

 

”Hon drömmer också om ett vackert och ljust minnesmärke i Härnösand.
– Det skulle vara en upprättelse för alla oskyldiga offer.”

 

Det har alltså blivit många timmar häxprocesser för Agneta Nyholm Winqvist och hennes kollegor de senaste åren. Boken ”Där mörker möter ljus – en resa i kvinnohistoria” är i stort sett klar och väntar bara på finansiering för att kunna tryckas och ges ut.
– Det har varit ett tufft jobb och vi har funderat många gånger på om det är värt det. Men den här historien är för viktig och lärorik för att få fortsätta vara gömd och glömd.
Hon drömmer också om ett vackert och ljust minnesmärke i Härnösand.
– Det skulle vara en upprättelse för alla oskyldiga offer. Och också ett bidrag till Härnösands besöksnäring. Minnesmärken är bland de högst rankade besöksmålen i världen idag.
– Vi skulle även kunna göra någonting positivt och vackert av den 18 november som är den svartaste dagen i Härnösands historia. En hyllning till de goda krafterna som gör att vi bär våra sår med stolthet och visar att vi lärt av historien, säger Agneta.

 

agneta_Eva_Nordung_Bystrom

HALLÅ DÄR!

… biskop Eva Nordung Byström.
Vad säger du om den här epoken i stiftets historia?
– Det är naturligtvis fruktansvärt. Både som människa, kvinna och biskop känner jag avsky inför de här händelserna. Det är ett hemskt exempel på hur människor kan hetsa varandra och hur vidskepelser kan peaka. Det är också otäckt att kyrkan är inblandad och att det fanns präster och biskopar som styrde processen. Sedan var det nog rätt personbundet, det fanns präster som gick emot det här också.

Har stiftet gjort upp med sin roll i historien?
– En av mina företrädare, Tony Gullbrandzén, hade en ceremoni i Lillhärdal i Härjedalen, där det första offret avrättades. Han predikade om mänsklighetens ondska och markerade hur fel kyrkan hade agerat. I övrigt vet jag inte om det har gjorts något och jag är inte främmande för att markera igen om det blir aktuellt. Det är en mörk del av stiftets historia. Å andra sidan har vi på senare år varit en föregångare när det gäller kvinnliga präster och kan med stolthet visa upp vår regnbågsmatta, som står för mångfald och allas rätt att vara olika.

Agneta Nyholm Winqvist föreslår ett minnnesmärke för att hedra offren i Härnösand och Säbrå. Vad tycker du om den idén?
– Ett minnesmärke är aldrig fel så det kanske kan vara något. Vi ska inte gömma historien. Utan kunskap om den gör vi lätt om samma misstag och har svårt att gå framåt. Det vore spännande med mer forskning om de här händelserna och varför det blev så stort i vissa socknar i vårt stift.

Artikeln publicerades i Yippie 9 2016 på sidan 26