Kultur & nöje Yippie 4 2014

Avhopparen

Text Lars Kågström Foto Pawel Maronski

För drygt tio år sedan var Johnny ”Puma” Höglin en av Sveriges mest fruktade nazister. Men han hoppade av och nu kommer en bok om hans liv, skriven av Börge Hellström, ena halvan av den kända deckarduon Roslund och Hellström.
– Genom att lämna ut mig själv hoppas jag att det inte kommer några fler Johnny Puma!

 

Johnny Höglin syntes mycket åren efter att han hade hoppat av nazismen. Förutom intervjuer i TV, radio och tidningar åkte han runt och föreläste om sin tid som nazist. Efter några år i rampljuset drog han sig tillbaka, men den senaste tiden har han gett sig ut i offentligheten igen.
– När extremismen nu blossar upp igen känner jag mig tvungen att bidra. Med all den kunskap jag har skulle det kännas fel att sitta tyst.
Boken om honom heter ”Pojken som aldrig grät” och är alltså skriven av Börge Hellström. Manuset är klart, men något utgivningsdatum är inte spikat.
– Vi har suttit i timmar och dagar tillsammans, jag med en diktafon om halsen och jag har berättat om mitt liv. Boken är väldigt utlämnande och när jag läser den blir jag själv väldigt gripen, fast den handlar om mig.
Förhoppningen är att boken inte bara ska väcka ungdomar på glid utan också de vuxna i deras omgivning.
– Förtroendeklyftan mellan vuxensamhället och de här ungdomarna är katastrofal. Och det finns ingen enkel lösning som funkar på alla utan man måste ta dem en och en och bygga upp ett förtroende.
Johnny växte upp med en ensamstående mamma och två systrar. När han var 4-5 år gammal flyttade familjen från Stockholm till Hälledal och sedan till Artillerigatan. Hans mamma hade svårt att ta hand om sina barn.
– Jag har ändå mycket roliga minnen från Härnösand. Jag var en liten illbatting som ställde till med en hel del pojkstreck.
När han var 11 år flyttade familjen vidare till Eskilstuna. Pojkstrecken blev allt grövre och Johnny allt mer arg och hatisk. Så småningom hamnade han i nazistiska kretsar.
– Det var skönt att hitta en gemenskap, en hatflock med andra som är lika arga. Det är också skönt att få en förenklad världsbild färdig och serverad.
År 2000 pekades Johnny ut som en av Sveriges farligaste nazistledare på Expressens förstasida. Men då hade han börjat tvivla på alltihop.
– Jag var så trött på nazisternas dubbelmoral. Vi sa att vi skulle skydda våra svenska kvinnor samtidigt som vi behandlade tjejerna som husdjur. Vi predikade renhet och sundhet samtidigt som vi proppade i oss anabola steroider, rohypnol, amfetamin och en massa annat skit.
Att hoppa av var en lång och svår process, det handlade ju om att lämna precis allt han hade. En starkt bidragande orsak till att han ändå tog steget var att sonen Maximilian föddes. En annan att han träffade den kontroversielle lektorn Mohsen Hakim, som hade bjudit in Johnny och andra nazister till en debatt om invandring.
– Efter debatten sa han till mig att jag var en härlig människa även om han avskydde mina åsikter. Och så lovade han att ställa upp för mig om jag hoppade av.

”Jag har fortfarande en moralisk skuld till samhället och för varje föreläsning jag gör, varje debatt jag tar känns det som om jag betalar av lite på den.”

Det löftet höll Mohsen Hakim och Johnny har fått mycket hjälp av honom. Och stöd behövs.
– Det är ju ingen söndagsskola man lämnar. Nazisterna har pekat ut mig som förrädarfiende nummer ett. Men jag är inte rädd, jag tycker mest synd om dem som slösar bort sina liv.
De senaste åren har Johnny levt ett relativt lugnt liv. Han bor med sin son och jobbar som elevassistent på en mellanstadieskola i Eskilstuna. När han nu ger sig ut i debatten igen får han räkna med tuffare tag.
– Sticker man ut hakan får man vara beredd på att det smäller. Men jag har fortfarande en moralisk skuld till samhället och för varje föreläsning jag gör, varje debatt jag tar känns det som om jag betalar av lite på den.

Johnny Höglin

Ålder 37
Bor I Eskilstuna
Familj Flickvännen Cattis och 12-årige sonen Maximilian
Gör Jobbar som elevassistent på en mellanstadieskola, föreläser om nazismen, gör musik under namnet Puma Silverback
Oanad talang Kan prata arabiska. I tonåren hade han många invandrarkompisar och lärde sig arabiska för att de skulle kunna snacka ihop sig utan att polisen förstod vad de sade

Artikeln publicerades i Yippie 4 2014 på sidan 22