Kultur & nöje Yippie 3 2014

Matisse, Qvist, Gustaf Adolf … och tv

Text Lars Kågström Foto Pawel Maronski & Tina Svingstedt

Fler bilder:

1930 köpte Nils Qvist en Matisse-målning i Paris. 84 år senare blir målningen det högst värderade föremålet i TV-programmet Antikrundans historia.  Men vägen dit har inte varit helt spikrak. Bland annat har det krävts en del detektivarbete av kultursamordnaren Tina Svingstedt och Konsthallens intendent Maria Oldenmark. Men resan börjar 1883 i Strömnäs herrgård. 

 

År 1883
I Strömnäs herrgård föds Nils Qvist och två år senare systern Elna. De är barn till Nicolaus och Hedda Qvist. Nicolaus har grundat Strömnäs Ångsågs AB, tillhör de ledande industrimännen i Ådalen och är en förmögen man. Nils blir tidigt intresserad av konst, inredning och trädgårdsplanering, men då han är ende sonen och förväntas ta över efter fadern jobbar han under några år på olika sätt i branschen.
När båda föräldrarna är döda 1922 ger han helt upp idén att göra en industriell karriär för att ägna sig åt sina verkliga intressen. Han och systern Elna bildar gemensamt hushåll och de två är sedan oskiljaktiga under resten av sina liv.

1930
Under en av sina många resor befinner sig Nils och Elna i Paris och som vanligt besöker Nils olika konsthandlare för att se om det finns några intressanta objekt till den samling han håller på att bygga upp. Han blir tipsad om ”Nature morte avec table et des bouteilles” eller ”Stilleben med bord och buteljer” av Matisse. Men det är väldigt nära att det inte blir någon affär. Så här skriver Nils i sina memoarer:
”Genom Colette Weil, en av mina konsthandlarvänner, hörde jag talas om en som det uppgavs mycket vacker och intressant nature morte av Henri Matisse. (…) för att själv kunna göra mig en uppfattning om vad jag tyckte for jag i Mlle Weils sällskap till den uppgivna adressen. Jag erkänner gärna, att jag vid första anblicken inte bara blev förvånad utan också besviken. (…) Matissebilden var målad i slutet av nittiotalet och alltså helt olika de moderna Matissetavlor man dittills visat mig. Så oerfaren som jag då ännu var ställde det sig svårt för mig att döma om vare sig pris eller konstnärligt värde, men inför Mlle Weils alla uppmuntrande försäkringar föll jag slutligen till föga och målningen blev vår.”

1946
Matissetavlan lånas ut till en utställning med fransk konst på Galerie Blanche i Stockholm. När Nils Qvist besöker utställningen blir han besviken. Memoarerna igen:
”Där var den emellertid hängd på en ur belysningssynpunkt minst sagt urusel plats (…). Då jag (…) dessutom fann, att den satt åtskilligt på sned, något av det värsta jag kan tänka mig, när det gäller ett konstverk, blev jag så förargad, att jag omgående ville ta den tillbaka. Men jag lugnade mig så småningom”
Nils får dock oväntad hjälp.
”Stor var också min förvåning, när jag några dagar senare upptäckte, att Matisse-tavlan placerats om och nu återfanns på en hedersplats mittemot fönstret. På min fråga om anledningen härtill får jag veta, att dåvarande kronprinsen, sedermera kung Gustaf Adolf, under sitt besök anmärkt på tavlans hängning och förordat dess flyttning till en värdigare vägg. Heder åt honom!”

1958
Syskonen Qvist fortsätter att samla konst, konsthantverk, böcker och möbler. 1958 bestämmer de sig för att testamentera hela samlingen till Härnösands stad, för att hedra minnet av sina föräldrar. I testamentet står:
”Föremålen skola såsom en särskild samling, benämnd ”Qvistska samlingen”, (…) förvaras i det av oss förutsatta museet i Härnösand. Samlingen bör ordnas på ett för ögat så tilltalande sätt som möjligt.”
I testamentet förutsätts alltså att Härnösand inrättar ett museum och att det ska ske inom 25 år efter syskonens död.

1965
Elna dör och en del av föremålen överlämnas. Tre år senare dör även Nils och nu finns hela samlingen i Härnösand. Totalt är det ungefär 500 föremål och hela samlingen värderas till cirka åtta miljoner kronor. Men något museum finns inte så samlingen förvaras tills vidare på lite olika ställen.

1984
25-årsgränsen börjar närma sig, men nu inrättas Konsthallen vid Torget och två rum avsätts för samlingen, plus ett tredje som kan användas till och från. Därmed anses villkoret i testamentet vara uppfyllt.
Året därpå anställs Kjerstin Schenell som intendent. 1987 görs en stor inventering av den Qvistska samlingen och då visar sig faktiskt några saker saknas.
– Några av dem fanns på Murberget, men två mindre föremål hittades aldrig. Å andra sidan dök det upp saker som inte var registrerade sedan förut, bland annat en takkrona.

Början av 1990-talet
Kjerstin Schenell bestämmer sig för att låta en konservator restaurera Matisse-tavlan som är ”smutsig”. I samband med det låter hon Bukowskis värdera tavlan och får beskedet att den är värd 18 miljoner kronor. Det görs dock ingen stor sak av det.
– Jag blev inte särskilt förvånad, jag visste att den var värdefull. Men för mig handlar det om konst, inte om pengar.

Maj 2013
Kultursamordnaren Tina Svingstedt sitter på ett möte där det pratas om vilka extra satsningar på kulturen som ska göras under kulturhuvudstadsåret 2014. Den Qvistska samlingen kommer på tal och plötsligt förstår Tina att det är äkta målningar av Matisse, Chagall med flera som ingår.
– Jag har bott i Sundsvallstrakten hela mitt liv och jobbat i Härnösand några år, men hade ingen aning om det. Det är nog väldigt få utanför en liten, medveten krets som känner till värdet av den här samlingen.

Juni 2013
Tina noterar att Antikrundan ska besöka Sundsvall och tillsammans med nuvarande konstintendenten Maria Oldenmark bestämmer de sig för att försöka komma med i programmet med några föremål.
Tina ringer ett antal samtal till ansvariga för programmet och lyckas till slut få en bokad tid i Sundsvall, så att de slipper köa med sina dyrgripar. På frågan vad de ska ta med får hon dock mest luddiga svar innan producenten Pernilla Månsson säger ”Ta med lite modern konst!”

6 september 2013
Maria och Tina hämtar Matissetavlan från det valv där den förvaras och sätter sig i bilen för att åka till inspelningen i Sundsvall. Med är också bland annat tavlor av Chagall och Einar Jolin och en porslinsfigur. De eskorteras till Sundsvall av en säkerhetsvakt i ytterligare en bil.
I Sundsvall radar de upp sina föremål och de olika experterna kommer förbi.
– Först tittade de mest på porslinsfiguren, men sedan började konstexperten Claes Moser intressera sig för Matissetavlan och till slut beslutade Pernilla Månsson att ta med båda sakerna.
I sändningen får Maria Oldenmark i läxa av Claes Moser att få fram ett äkthetsintyg för Matissetavlan. Om hon kan fixa det så bedömer han att den är värd 6-12 miljoner.

Hösten 2013
Nu börjar detektivarbetet på allvar. Framför allt är det Tina Svingstedt som på lediga stunder gräver sig fram bland gamla utställningskataloger och tidningar för att få fram mer detaljer kring målningen. Till slut får hon tips om Wanda de Guébriant, en av världens främsta Matisse-experter i Paris, och skickar ett mail med bilder på tavlan till henne.

20 januari 2014
Efter några påstötningar svarar äntligen Wanda de Guébriant. Hon skriver tydligt och klart: ”I fråga om dess äkthet råder inget tvivel”. Saken är klar och Tina ringer till Antikrundan och får tag i producenten Pernilla Månsson, just som de sitter och klipper färdigt programmet från Sundsvall. Men nu blir det ändrade planer.

5 februari 2014
Inspelningsteamet landar i Härnösand och tillbringar hela dagen på Konsthallen. Claes Moser har konsulterat kollegor i bland annat England och värderingen landar nu på 15-20 miljoner. Kanske ännu mer om det ”sjunger i färgerna”.

13 mars 2014
TV-programmet sänds, Matissetavlan och Härnösand spelar huvudrollen och blir en riksnyhet. Den lilla porslinsfiguren, som först verkade mest intressant, kommer dock inte med i programmet.
Tina och Maria kan pusta ut lite. I nästan ett år har de hållit på med Matissetavlan och också hållit det så hemligt som det går.
– Det har varit roligt, men stundtals också väldigt segt. Mer än en gång har jag tänkt lägga av. Men samtidigt ville jag inte ge mig, säger Tina.
Och det gav ju resultat till slut.
– Publiciteten hjälper oss att marknadsföra den kommande sommarutställningen och lyfta den Qvistska samlingen som den kulturskatt den är, ett besöksmål för både Härnösandsbor och besökare, säger Maria Oldenmark.

31 maj 2014
Konsthallens sommarutställning ”Sundström & Björkman transform the Qvist Collection” invigs. Där kommer naturligtvis Matissetavlan att finnas med. Fram till dess vilar den sig i form i ett säkert valv någonstans …

Den Qvistska samlingen
  • Den Qvistska samlingen består av cirka 500 föremål
  • Förutom målningen av Matisse finns verk av Chagall, Picasso, Klee, Utrillo, Sven Erixon, Ernst Josephsson, Otte Sköld och en stor samling grafiska blad av Axel Fridell
  • I samlingen ingår också möbler, textilier, glas, porslin, silver, tenn och böcker
  • Delar av samlingen visas ständigt på Konsthallens andra våning
  • En större utställning, ”Sundström & Björkman transform the Qvist Collection”, öppnar 31 maj
Artikeln publicerades i Yippie 3 2014 på sidan 18