Kultur & nöje Yippie 10 2016

Multikulti

Text Lars Kågström Foto Pawel Maronski

Danielle Dietz är en av många som brinner för kulturen i Härnösand. Hon har bland startat den framgångsrika dansutbildningen på folkhögskolan.
Men hon är inte ensam om att se till att det händer saker. Yippie har träffat ytterligare fyra kulturarbetare och entreprenörer som har startat nya projekt, föreningar och mötesplatser för kultur i Härnösand. Med bra idéer och lite driv kan vad som helst hända!

 

01. Danielle Dietz

Ålder 47
Familj Maken Ian och två barn
Bor Hus på Artillerigatan
Gör Ansvarig för danslinjen på Härnösands folkhögskola

Danielle Dietz

Efter sju år som dansare på Norrdans slutade Danielle Dietz 2008. Hon och maken Ians äldsta barn var då tre år och det fungerade inte med två dansande föräldrar som åkte på en massa turnéer.
– Jag tycker det är spännande att hitta nya vägar och kunde flytta mitt driv till andra saker.
Det första hon gjorde var att starta dansklasser för allmänheten, både barn och vuxna, på Norrdans. De blev snabbt mycket populära och är nu permanenta. Men Danielle gick redan efter ett år vidare till nya äventyr. Hon började fundera på om det inte saknades ett mellansteg i dansutbildningen.
– De som kommer från gymnasiet är inte färdiga för högre utbildning, så jag tänkte att det vore spännande att lägga in ett intensivt mellanår.
Hon fick höra talas om folkhögskolan, som hon då inte ens visste vad det var, och stegade in till dåvarande rektorn Fred Nilsson och frågade om hon fick starta en dansutbildning.
– Och han sa javisst. Svårare än så var det faktiskt inte.
Nu är danslinjen på folkhögskolan inne på åttonde året och kvaliteten har höjts enormt under åren. De senaste åren har samtliga elever kommit in på högre utbildningar. Danielle har också mer och mer förstått vad det handlar om.
– Det är meningslöst att tävla på det tekniska området, många andra har tränat på riktigt allvar sedan sjuårsåldern, så här jobbar vi mer med hur de kan använda tekniken som redskap. Vi vill bygga dem konstnärligt och det handlar mycket om en mental utmaning.
Hon drömmer också om att skapa ett centrum för dans, där Norrdans, folkhögskolan, ABF, NBV och alla andra som sysslar med dans kan samsas och samlas i ändamålsenliga lokaler.
Holländska Danielle har nu bott 15 år i Härnösand och är fortfarande imponerad över det kulturutbud som finns här.
– Ett samhälle med 25 000 invånare kallas inte ens stad i Holland och det finns varken butiker eller kultur där. De måste åka till större ställen för allting.
Med två barn och mycket kvällsarbete hinner hon dock sällan gå på något annat än det hon själv håller på med.
– Men det är en skön känsla bara att veta att det finns en massa utbud.

 

02. Mats Dahne och Karin Eklund

Ålder 50/54
Familj Sex vuxna barn (tre var), två barnbarn
Bor Östersjäland, Älandsbro
Gör Driver Mats o Karin musik & möten. Mats driver också en antenn- och datafirma

Mats & KarinMats & Karin

Mats Dahne och Karin Eklund har alltid varit musikälskare, men hade aldrig funderat på att också bli arrangörer. Men så flyttade de in i den före detta bygdegården i Östersjäland och där fanns det ju en scen.
– Det var rummet som skapade idén. Vi saknade ett ställe med bra livemusik för vår ålder där man också kan dansa. Och så hade vi det själva.
De ordnade sin första spelning för drygt fem år sedan, en sluten fest med ett lokalt band. Sedan dess har det sakta men säkert utvecklats till ett både annorlunda och populärt musikställe. Ryktet har gått, inte minst bland artisterna.
– Vi har faktiskt aldrig kontaktat en enda artist, det är de som ringer och vill komma hit.
I början var det mest bluesartister, men med tiden har det blivit mycket annan musik också och även föredrag.
– Det enda som är viktigt är att vi själva gillar det, att det inte går emot våra egna värderingar.
I våras var Mats o Karin en av tre nominerade till Årets livescen i Sverige tillsammans med Victoriateatern i Malmö och jazzklubben Nefertiti i Göteborg.

”Vi tycker att det geografiska läget är bra. De som väljer att komma gör ett aktivt val, de kommer för musiken och det gillar vi.
De vidgar gärna utbudet ännu mer och har också funderingar på att bygga en utedansbana och att arrangera en festival. Om tiden räcker till alltså.”

– Det är vi väldigt stolta över eftersom det är musiker som sitter i juryn.
Publiken hittar också allt mer till Östersjäland, inte bara från Härnösand utan från hela länet.
– Vi tycker att det geografiska läget är bra. De som väljer att komma gör ett aktivt val, de kommer för musiken och det gillar vi.
De vidgar gärna utbudet ännu mer och har också funderingar på att bygga en utedansbana och att arrangera en festival. Om tiden räcker till alltså. Härnösands övriga kulturutbud hinner de inte heller ta del av så ofta.
– Men det händer mycket, det förstår vi av att folk i vår omgivning har väldigt späckade program.
– Och det är bra att det händer mycket, att det finns flera aktörer. Ju fler som erbjuder bra musik, desto större intresse skapas det.

 

03. Patrik Grundström

Ålder 31
Familj: Sambo, en son och ytterligare ett barn på väg
Bor Lägenhet på Allévägen
Gör Frilansande musiker

Patrik Grundström Patrik Grundström

 

 

 

 

 

För några år sedan flyttade musikern Patrik Grundström hem till Härnösand efter ett antal år i södra Sverige, framför allt i Malmö. Med sig tog han en massa idéer.
– De idéer jag har kommer av att jag har bott i en storstad. Och jag tänker att vi inte ska begränsa oss bara för att vi bor i en liten stad. Varför ska de idéerna inte gå att genomföra här?
Han menar att det till och med finns större möjligheter att genomföra saker i Härnösand än i en större stad.
– Det är närmare och enklare att fixa grejor här, när alla känner alla.
Patrik är mannen bakom exempelvis jazzbruncherna på Tullportens konditori. En gång i månaden står hans trio där med någon inbjuden gästartist. En annan idé är Tumbleweed, konserter i tomma butiks- eller restauranglokaler. Nästa gång är 11 november då Moa Holmsten kommer på besök och spelar Bruce Springsteen-låtar i före detta Lloyds apotek.
– Jag vill förvandla något deprimerande, som tomma butikslokaler, till något lustfyllt. Kanske upptäcker någon också lokalen genom det här så att den kan fyllas med verksamhet igen.

” Jag tycker om när det händer saker och om det är jag som måste dra i det så gör jag det. Och det är bättre att göra än att tänka. Tänker man för mycket i förväg så ser man bara allt som står i vägen.”

Framför allt vill han visa att man kan göra vad man vill.
– Jag tycker om när det händer saker och om det är jag som måste dra i det så gör jag det. Och det är bättre att göra än att tänka. Tänker man för mycket i förväg så ser man bara allt som står i vägen.
Andra idéer som ligger på lut är att använda industrilokaler till kultur och att ordna jazzmusik för barn i någon form.
– Det finns något liknande i Stockholm där de bjuder in förskolor till en jazzklubb och har en barnjazzföreställning.
I det här sammanhanget kan han inte låta bli att berömma jazzklubben.
– De musiker som de tar hit är ju giganter. Det blir inte så mycket bättre.
Jazzen är hans hemmaplan, men han gillar även bredden i Härnösands musikliv, ”från coverbandet på puben till kammarkonserten på residenset”. Däremot önskar han att det vore lite enklare att få stöd och hjälp.
– Mycket ska gå via föreningar och sådant. Jag önskar att även privatpersoner kunde få hjälp att ordna saker och då menar jag inte bara ekonomiskt.

 

04. Lars T Johansson

Ålder 62
Familj Fru, 2 vuxna barn, 1 barnbarn, hund, katt och robotgräsklippare
Bor Hus på Kiörningsgatan
Gör Skådespelare, sångare m m

Lars T Johansson Lars T Johansson

 

 

 

 

 

 

Lars T Johansson är i stort sett uppväxt bakom scenen. Båda hans föräldrar och även hans syster spelade revy och sjöng och han själv var inte gammal innan han också stod på scenen. Och där har han blivit kvar.
Efter utbildning i Skara och Malmö och några år på Skånska teatern i Landskrona kom han hem till Härnösand för gott 1979. Han jobbade flera år, bland annat som chef, på Västernorrlands Regionteater som då var stationerad i Härnösand. Tyvärr flyttades den till Sundsvall, ett stort misstag enligt Lars T.
– Man tittade bara på de direkta utgifterna, men inte på vad teatern genererade runt omkring. Av 42 anställda bodde 38 här i stan och vi handlade massor av virke, tyg och annat av lokala företag. Den genererade mycket mer än den kostade.
Det är så man måste tänka när det gäller kultur, menar han.
– Det är ingen vinst att driva en teater. Vinsten uppstår runt omkring. Bara runt Mittrevyn snurrar det rätt mycket pengar varje år.
Lars T drömmer om ett levande teaterhus igen, där Norrdans, folkhögskolans Operastudio och en ny teatergrupp kan samsas.
– Andra kommuner bygger stora och fina, men tomma kulturhus. Jag tycker det viktiga är att ha verksamhet på plats. Ett sådant hus skulle kunna bli en kokande kittel som lockar hit både besökare och inflyttare.
Och besökarna ska verkligen komma hit.
– Att turnera är dyrt. Det är mycket billigare att flytta publiken än en hel teater.
Runt ett sådant hus skulle det också kunna uppstå yrkesutbildningar för dekormålare, ljussättare, maskörer och annat som behövs för scenkonsten.

”Härnösand har många kulturutövare, men för lite publik för att vara en så bra kulturstad som alla säger. Men med ett scenhus och ett nytt hotell, då börjar det likna något.”

– Den typen av utbildningar finns knappt idag.
Det pratas mycket om att få hit nya jobb och då är kulturen  en nyckelfaktor, enligt Lars T.
– Det företagen vill ha, förutom tillgång till bra personal, är ett bra kultur- och fritidsutbud.
Härnösand har många kulturutövare, men för lite publik för att vara en så bra kulturstad som alla säger.
– Men med ett scenhus och ett nytt hotell, då börjar det likna något.

 

05. Alveola Ämting

Ålder 32
Familj Sambo och två barn
Bor Lägenhet på Kastellgatan
Gör Konstnär

Alveola Ämting Alveola Ämting

 

 

 

 

 

 

 

 

Härnösands Fria Kulturförening startades 2012 när Alveola Ämting och fyra andra unga konstnärer ville ha en gemensam ateljé.
– Egentligen vet jag inte varför vi startade en förening. Det hade vi ju inte behövt då.
Men den kom väl till pass när de och flera andra bestämde sig för att arrangera den första Feministfestivalen 2013. Sedan dess har föreningen gjort många olika saker, bland annat arrangerat två gatukonstveckor, flera feministfestivaler och även satt upp några sommarteatrar.
– Föreningen har förändrats utifrån vad vi velat göra. Vår filosofi har varit att om vi tycker något saknas så gör vi det själva.
Aktiviteten i föreningen går i vågor beroende på vilken fas i livet medlemmarna befinner sig i. Plötsligt flyttar flera av de unga, engagerade medlemmarna från stan och då går aktiviteten ner.
– Avflyttningen är vårt största problem. Jag är den bofasta gammtanten i föreningen, men jag hoppas att de yngre kommer tillbaka till Härnösand när de har studerat klart.
I somras planerades en sommarteater, men det blev ingen föreställning utan utvecklades mer till dramalek. Nu under hösten träffas ett gäng med bland andra unga syriska killar och målar tillsammans en gång i veckan. Och till våren blir det feministfestival igen, i samband med Internationella kvinnodagen den 8 mars.

”Men å andra sidan, vill jag ha en punkspelning så kan jag ju ordna en. Den attityden skulle jag i alla fall vilja se mer av.”

Alveola tycker att Härnösands kulturutbud är bra, om än inte heltäckande.
– Det är kul att det finns jazz och dans av högsta kvalitet, men själv lyssnar jag hellre på punk och då får man åka någon annanstans. Men å andra sidan, vill jag ha en punkspelning så kan jag ju ordna en. Den attityden skulle jag i alla fall vilja se mer av.
Problemet då är var det skulle kunna ske. Alveola saknar som många andra Mormor Hilma, eller kanske ännu hellre ett kvällsöppet allaktivitetshus.
– Som en ungdomsgård för alla. Mormor Hilma fyllde den funktionen, men det optimala är ett ställe man kan gå till utan att behöva köpa något. Kanske ett föreningshus som kommunen står för och som vem som helst kan hyra in sig i. Ett sådant finns i Luleå och verkar fungera bra. Varför inte i gamla Kastellskolan?

 

 

BETONGKONST

Byggnaden på Kronholmen där bilderna är tagna är en av Hemabs fördelningsstationer för elnätet. Muralmålningen är gjord 1993 av Stefan Törn från Östersund i samarbete med Härnösandskonstnären Staffan Westerlund, som fungerade lite som en mentor under arbetet.

Artikeln publicerades i Yippie 10 2016 på sidan 30