Kultur & nöje Yippie 3 2016

Swing it, Ramvik!

Text Joel Lindström Foto Pawel Maronski

Fler bilder:

Det är lördag kväll i Ramvik. Dansgolvet är vallat när det äntligen arrangeras officiell dans på Ramvik Folkets hus igen. Yippie hängde med bakom kulisserna.

Här, på det runda dansgolvet i Ramvik Folkets hus står vi. Om några timmar börjar dansen och vi har precis hamnat mitt i en diskussion om hur man bäst vallar ett dansgolv. Sture Westerlund och Tord Sjöström som båda är födda och uppvuxna i Ramvik kliver in i städskrubben och plockar fram en hink med ”dansglid”.
– Detta är det bästa, säger Tord med ett hemlighetsfullt leende. Men sedan avslöjar han receptet.
– Potatismjöl och tvålflingor. Det har jag själv provat ut för många år sedan. Första gången det användes blev det så blankt att ambulansen fick komma.

Bredvid står Lars-Erik Jonsson. Han kommer från Östersund och driver företaget Lejonsson som arrangerar danser i Jämtland och Västernorrland. Ikväll är han i Ramvik tillsammans med nio medarbetare. Tillsammans kommer de direkt från gårdagens dansarrangemang i jämtländska Stugun.
– Vi kom till Ramvik klockan halv sex i morse, fick några timmars sömn och sedan var det dags att börja arbeta.
Just med vallningen av dansgolvet är det lite speciellt här, berättar han.
– Vanligtvis brukar vi stå för vallningen, men här i Ramvik står de själva för den biten. De arrangerar ju motionsdanserna och därför har de koll på hur man vallar ett dansgolv, berättar han.
Tord skopar upp en deciliter dansglid och sprider ut det på golvet.
– Sedan sprider dansarna ut det själva, förklarar han.
Att Lejonsson nu dammar av det ståtliga Ramvik Folkets hus och arrangerar officiell dans för första gången på många år är Sture och Tord entusiastiska över. Två danser i vår är planerade, och ytterligare en i höst. Ikväll är det självklart för dem att komma och kolla läget.
– Jag har dansat sedan 1962. Då var detta ett stort danspalats, säger Sture stolt.

”Sture Westerlund och Tord Sjöström som båda är födda och uppvuxna i Ramvik kliver in i städskrubben och plockar fram en hink med ”dansglid”.
– Detta är det bästa, säger Tord.”

I mitten på 1980-talet renoverades Ramvik Folkets Hus men efter det har det i princip stått stilla. Förutom motionsdanserna då förstås.
– Detta är som mitt andra hem och det vore hemskt om det skulle läggas ned. Det är härligt att det lever upp igen. Toppen, säger Sture Westerlund.
Efter att ha arbetat sedan förmiddagen och med knappt tre timmar kvar till insläpp är det dags för personalen att äta. Ikväll blir det fläskfilé och potatisgratäng. För maten står Lina Nilsson, som är en av tre anställda i företaget. Stämningen är god när vi nu sitter och äter i Folkets Hus stora matsal.
– Jag skulle säga att den här stunden är superviktig, säger hon.
– Vi arbetar så tight ihop när vi arrangerar dans, och då är det viktigt med gemenskap i arbetsstaben.
Lars-Erik Jonsson berättar om företaget som han startade 2010 tillsammans med sambon Lina Nilsson.
– Vi tycker båda att dans är otroligt roligt och viktigt, berättar Lina.
– Genom dansen får man motion samtidigt som man får träffa massor med människor, fortsätter hon.
Det var när Lejonsson arrangerade dans på Gussjönoret som frågan om att arrangera något i Ramvik kom. Några samtal senare var två danstillfällen, ett i november förra året med bandet Perikles och kvällens dans med Blender, inbokade.
– Jag har ingen egen relation till Ramvik. Men efter ett besök här på Folkets Hus föll jag direkt, säger Lars-Erik.
– Lokalen är riktigt fin med sitt runda dansgolv och det är tråkigt att den är underutnyttjad. Här finns det bra förutsättningar att hyra tänkte jag.
Den första danskvällen, i november, kom det 350 personer till Ramvik Folkets hus vilket överträffade Lars-Eriks förväntningar.
– Vi är jättenöjda med den kvällen och tror att det blir riktigt bra ikväll med.  Tillsammans arrangerar de danser i Jämtland och Västernorrland. Att arrangera på mindre orter som Ramvik är något som Lars-Erik trivs med. Där gör man skillnad, menar han.
– Här, precis som i Stugun där vi just kom ifrån, betyder man något för bygden. Det är roligt att komma och väcka upp något som är halvslumrande som Ramviks Folkets Hus.
– Ofta står sådana här lokaler tomma och vi får mycket tacksamhet från bybor, det är jätteroligt, fyller Lina Nilsson i.
Sara Lundell, som jobbar i fiket ikväll, fyller i. Hon är med på dans så ofta hon kan.
– För mig är det viktigt att se till att danserna överlever och att folk vill fortsätta gå ut och dansa.
Efter 40 minuter vid matbordet pratandes uteslutande om dans är det dags att fortsätta arbeta.
– Nu är det dags att ställa i ordning fikat.
I caféet radas morotskakor, chokladkakor och tekakor upp. För bakningen står Lina själv, som bakar i en av danslokalerna i Östersund. Med sig till Ramvik har hon med sig i runda slängar hundra tekakor och hundra kakor av olika sorter.

”När vi arrangerade i Gussjö sålde vi egenproducerad paj som var omåttligt populär. Folk kom upp till serveringen i förväg och ville reservera pajer.”

Lars-Erik Jonsson berättar att han tror att ett bra fika är viktigt på dansarrangemangen.
– Det gäller att tänka på detaljerna. Det får inte kännas taffligt, menar han.
– När vi arrangerade i Gussjö sålde vi egenproducerad paj som var omåttligt populär. Folk kom upp till serveringen i förväg och ville reservera pajer. Då har man fått en interaktion med gästen som är utöver det vanliga. Sådana små detaljer gör skillnad.
En bit bort från caféet, i logen, sitter bandmedlemmarna i Blender runt ett bord. De sitter och pratar om kvällens gig och förbereder det sista innan det är dags att gå på scen.
Bandet har funnits sedan 2002 men i den här konstellationen har de spelat i två år. Lasse Lundberg har varit med sedan start.
– Vi brukar komma rätt tidigt. Idag var vi här vid ett, säger han.
För bandet är det första gången i Ramvik. Men Lasse Lundberg har varit här förut.
– Jag har spelat här för länge, länge sedan med ett annat band. Men jag minns inte så mycket från det. Dansbanan har en gammalmodig känsla, det känns som att det här kommer bli bra.
På nedervåningen, i garderoben, står Lars-Erik Jonsson tillsammans med Birk Wikén. Att hänga alla galgar och ställa iordning garderobsbrickorna tar sin lilla tid, berättar han.
– Det gäller att ha lite koll på hur många som kommer. Man måste utnyttja platsen men samtidigt får man inte hänga för mycket så att det blir trångt, fortsätter Lars-Erik.

När klockan börjar närma sig åtta utlyser Lars-Erik Jonsson personalmöte. Med en timma kvar till dansen är det dags att dra igenom all information en sista gång.
– Först och främst är det viktigt att alla har koll på vilka alla är. Sedan drar vi igenom viktig information om brand- och säkerhet. Dessutom är det bra att alla vet vem man ska hänvisa till om det blir en inspektion, vem som har ansvar för vad, berättar Lars- Erik Jonsson.
Efter mötet är det dags för alla att inta sina positioner. När dörrarna öppnas, och folket börjar strömma in träffar jag Margareta Svedberg, som åkt hit till Ramvik ända från Bollnäs.
– Vi har aldrig varit här förut. Men ikväll är det bra arrangemang och ett bra band, så det kan nog dra en del folk, säger Margareta.
Klockan börjar nu närma sig nio, och på väg mot dansgolvet möter jag en leende Sture Westerlund. Han verkar nöjd.
På scen tar Lasse Lundberg, som är en av sångarna i Blender, upp micken.
–  Välkommen till Ramviks Folkets Hus. Första låten heter ”Release You” och går såhär …
Den taktfasta musiken sitter som en smäck. Tords och Stures dansglid verkar fungera alldeles utmärkt. När Yippie lämnar Ramviks Folkets Hus dansas det foxtrot för fulla muggar. Precis som i fornstora dagar.

Ramvik Folkets Hus
  • Byggdes under 1940-talet
  • Renoverades 1985
  • Är hem för dansklubben Motionärerna
  • Den runda dansbanan kallas Rottundan och är 340 kvadratmeter
  • Förutom den stora dansbanan finns även stora lokaler som kan bokas för olika typer av tillställningar

Kommande arrangemang

Långfredagen 25/3
Jannez
Tid: 21-01

Valborsmässoafton 30/4
Martinez och Dreams
Tid: 21-01

Förutom detta arrangerar Ramvik Folkets hus själva motionsdanser varannan tisdag klockan 19-22

Artikeln publicerades i Yippie 3 2016 på sidan 32