Goda råd från tändernas bästa vän

Efter 37 år som tandläkare går Elisabeth Wiklund snart i pension.  
Genom åren har hon sett hur tandhälsan blivit allt bättre – fram tills nu.

Det rådde aldrig något tvivel om vad Elisabeth Wiklund skulle bli. Inte sedan den där gången hon pryade hos en tandläkare i 8:an och fick vara med och fixa med utdragna tänder.
Var det inte läskigt? Det första du berättar är att du fick syssla med utdragna tänder?
– Nej, jag tyckte inte det, utan det var bara intressant. Man måste vara lite som en detektiv ibland. Jag visste att jag ville jobba med människor på något sätt, förmodligen inom sjukvården. Kanske som barnmorska eller sjuksköterska. När jag då fick prya hos en tandläkare var det jättekul.

Elisabeth på sin klinik på Köpmangatan i Härnösand. Hon blev färdig tandläkare i sin hemstad Umeå 1980 och kom till Härnösand tre år senare.

Hon började utbilda sig till tandläkare som 19-åring, jobbade inom Folktandvården i 10 år men tog sedan över en privattandläkarklinik 1990 och började driva Tandläkarna Wiklund tillsammans med kollegan Thord Wiklund 1998. Att de hade samma efternamn var en ren slump och inget släktskap, men Elisabeth kommer från en tandläkarsläkt, och historien börjar med hennes morfars far Gustaf.
I början av 1900-talet fanns det inga tandläkare i Västerbottens inland, möjligen självlärda bytandläkare eller någon tandtekniker. Elisabeths morfars far hade slagit ut en tand på sig själv (av misstag, inte som experiment). Han satte tillbaka den, och när han märkte att tanden började växa fast igen tyckte han att det var så intressant att han begav sig till den närmsta staden, Skellefteå, och utbildade sig till tandtekniker i två månader.
Väl tillbaka i Bjurträsk startade han sin verksamhet, där hans son Magnus också skulle börja jobba. Magnus utbildade sig till tandtekniker i Tyskland innan han drev praktiken vidare till en bit in på 50-talet, och Elisabeth har faktiskt sett några av hans lagningar:
– Ja, jag har haft en patient här med lagningar som farbror Magnus gjorde på 1940-talet i guld. Det var fascinerande att se.
Du har själv jobbat som tandläkare i 37 år. Kan du säga något om hur tandhälsan har förändrats under den tiden?
– Generellt har det blivit bättre. Jag har ingen statistik på nuläget, men den största enskilda skillnaden var att fluortandkrämen kom på 1960-talet. Jag ser stor skillnad mellan patienter som var unga innan dess jämfört med om man är född senare. Från 1980-talet och framåt blev tandhälsan stadigt bättre för barn och ungdomar, men nu kan man nog säga att den har stagnerat eller möjligen är sämre. Läsk och godis är ett gissel, och läsk är värst.
Varför är läsk värre än godis?
– Därför att det både är sött och surt på samma gång. Bakterierna använder sockret som näring och syra fräter sönder emaljen. Ska man äta godis och dricka läsk bör man göra det en gång i veckan som lördagsgodis och i så fall äta upp allt på en gång. Det sämsta är att dutta i sig läsk lite i taget eller småäta godis, för det handlar ju om hur ofta man äter något som producerar syra. Flera gånger om dagen är förödande.
Vad tycker du är svårast med ditt jobb?
– Att laga tänder på små barn med mycket karies. Först ska man bedöva, och hur försiktig man än är gör det lite ont. Barnet måste ligga stilla, vilket kan vara jobbigt i sig, och så är det små ytor att jobba på för mig som tandläkare, mycket mindre än på vuxnas tänder.
Och roligast?
– Att lösa problem och att hjälpa folk.
Du verkar gilla ditt jobb. Hur kommer det sig då att du går i pension tidigt?
– Jag känner att jag vill ha tid för att göra annat i livet, vara mer med barnbarnen, odla, resa. Det har blivit många arbetstimmar genom åren och man lever med jobbet dygnet runt när man är egenföretagare med större verksamhet i den här branschen. Man ska ju både driva verksamheten med all personal och allt som hör till, arbeta med patienter och producera tandvård. Nu är det dags för allt det andra som jag skulle göra när jag blev stor!

Elisabeth Wiklund

Ålder 61
Bor Hamre, Stigsjö
Familj Maken Lennart, 4 barn och 6,5 barnbarn (det halva barnbarnet är inte färdigt ännu)
Gör Jobbar som tandläkare, snart pensionär