Reportage Yippie 11 2016

I huvudet på ”Lubbe”

Text & foto Lars Kågström

Sedan 1982 har Lennart ”Lubbe” Lundberg varit en journalistprofil i Härnösand, först på VA och sedan på Tidningen Ångermanland. Men i april slutade han och jobbar nu på egen hand, bland annat med ett än så länge hemligt grävprojekt.

Om journalistik

Det var egentligen inte journalistiken som lockade mig att bli journalist. Jag ville komma ifrån Stockholm och på den tiden var det lätt att få jobb som journalist ute i landet. Jag trivdes snabbt bra med jobbet och har fortsatt trivas. Det bästa är att man får träffa så många människor och lär sig nya saker hela tiden.
Det allra roligaste och viktigaste är den kritiska granskningen. Då känner jag att jag gör något bra för demokratin och även en tjänst för den eller de vi granskar. Hittar vi och lyfter fram ett problem kan de ju rätta till det. Problemet är att granskning tar tid och den finns sällan på redaktionerna numera. Men nu har jag tid och håller faktiskt på med ett större grävprojekt. Men det är inte publicerbart än.

Om medieutvecklingen

Det är otroligt tråkigt att journalisterna blir färre och färre. Och inte bra. Det är klart att det blir sämre journalistik om det inte finns duktiga journalister. Som mest var vi sju reportrar och tre fotografer på VA och det fanns ungefär lika många på Nya Norrland. Vi tävlade om allt och ingen kan påstå att bevakningen var dålig på den tiden.
Men nu är det som det är och medie-företagen måste hitta nya sätt att tjäna pengar. Det är ett dilemma och jag vet inte hur det ska lösas. Kanske finns lösningen i någon betaltjänst liknande Netflix eller Spotify? Om människor får precis den journalistik de vill ha kanske de är beredda att betala?

Om musik

Musik har alltid varit viktigt för mig. På 1970-talet jobbade jag inom proggrörelsen och var bland annat med om att introducera reggaen i Sverige. Jag var också delägare i ett punkskivbolag som till exempel gav ut Mörbyligans skivor. Jag har faktiskt spelat också, i ett band som hette Vaga ideal. Vi var katastrofalt dåliga.
När jag var 26 år kände jag mig för gammal, tyckte att jag hade tappat näsan för vad som gällde. Sedan dess har jag ”bara” lyssnat. Nu är det mest opera. Det var min yngste son som gick från hårdrockare till operafantast och drog med mig. Men det går i vågor, nästa år kan det vara något helt annat.

Om Härnösand

1982 skulle jag på anställningsintervju på VA och gick från dåvarande busstationen upp till VA-huset. Mitt första intryck av Härnösand var stelt och pompöst, lite för mycket Stockholm för min smak. Men efter några år började jag uppskatta skönheten här, inte minst allt vatten. Jag är ju uppvuxen på en ö utanför Vaxholm.
Jag gillar också kulturutbudet. Det är väldigt bra för en så liten stad, även om jag saknar livesändningarna från Metropolitan-operan. Jag tycker också att det finns en öppen och kreativ atmosfär här. Det tror jag beror på att många är inflyttare eller återvändare och har andra idéer och intryck med sig.

Om motion

 Jag motionerade knappt alls förr och det höll på att barka åt skogen. Har man lätt för att bli tjock som jag, så gäller det att gå för livet. Mitt mål är att gå 11 000 steg om dagen och det har jag gjort de senaste fem åren. Tyvärrr har jag tvingats ta det lugnt några veckor nu då jag har gjort illa ena foten.
Annars går jag varje morgon, oavsett väder. Jag tog mig till och med runt på julaftons morgon för två år sedan när det var jättemycket snö. Är jag på humör så går jag lite hur som helst, annars har jag två huvudrundor som jag vet ger mig tillräckligt antal steg. Jag gillar att motionera ensam, jag vill kunna tänka samtidigt. Men jag lyssnar gärna på nyheter eller musik när jag går.

Lennart ”Lubbe” Lundberg

Ålder 62
Familj 2 vuxna barn
Bor Radhus på Grönkulla
Gör Frilansjournalist
Det visste du inte om mig ”Jag var statist i ”Pippi Långstrump på de sju haven”. Jag spelade sjörövare och om man stannar filmen i ett speciellt ögonblick kan man faktiskt se mig.

Artikeln publicerades i Yippie 11 2016 på sidan 20