Näringsliv Yippie 11 2015

Kalvarna kommer och går i Brunnäs

Text Lars Kågström Foto Pawel Maronski

Fler bilder:

För Jörgen Norberg var det aldrig någon tvekan. Han skulle ta över gården i Brunnäs och bli köttbonde. Nu är det dags att slakta fjolårskalvarna och sedan skilja årets kalvar från sina mammor.
– Det är väldigt viktigt att ha en bra kontakt med djuren. Du kan aldrig lägga för mycket tid på dem!

Jörgen Norberg lägger ut foder i den relativt nya ladugården som rymmer ungefär 60 djur, hälften kor och hälften kalvar. Efter att höet är på plats skopar han ut spannmål, vitaminer och mineraler. Och så lite kraftfoder.
– Det är kraftfodret som gör att vi inte kan säga att det är ekologiskt kött. Men ungefär 95 procent av det vi ger djuren är egenproducerat och ekologiskt.
Han doserar lite på känn. Det är inte som på mjölkgårdar där varje ko ska ha en exakt utmätt portion.
– Nej, jag brukar säga att de har ”begränsad fri tillgång på foder”.
Ladugården stod klar 2008 och bygger på lösdrift, men är indelad i zoner. Korna och deras nya kalvar har en avdelning för sig medan fjolårskalvarna är uppdelade i två, en för tjurkalvar och en för kvigor.

”Det är lite dubbla känslor när slaktbilen kommer. Jag har ju lagt ner min själ i ett och ett halvt år för att få dem att må bra.”

Men snart blir det lite luftigare i ladugården. Fjolårskalvarna är nämligen redo för slakt och då tas deras platser av årets kalvar. Till våren får korna nya kalvar och så rullar det runt år efter år.
– Det är lite dubbla känslor när slaktbilen kommer. Jag har ju lagt ner min själ i ett och ett halvt år för att få dem att må bra. Samtidigt vet jag ju redan när de föds att det är det här som ska hända.
Jörgen Norberg är sjunde generationen på Brunnäs lantbruk och visste redan från barnsben att han ville ta över efter pappa Bernt. Så direkt efter gymnasiet på Nordviksskolan återvände han hem. Fast ”ta över” är inte riktigt rätt ord. 71-årige Bernt jobbar lika mycket som han alltid har gjort.
– Ja, vad skulle jag annars göra?
– Det är jättebra att vara två, säger Jörgen. Vi backar upp varandra när någon behöver vara ledig eller borta.
Några längre utflykter blir det dock sällan för Jörgen och hans familj. Som mest någon helgresa till besöksmål i närheten. Inte heller Bernt har rest mycket, men nu drömmer han om en lite längre resa.
– Ja, jag skulle vilja åka till Kanada och titta på deras skogar.
Skogen är hans stora intresse och när vintern kommer får både han och Jörgen arbeta mer tid där ute. Annars har Bernt ansvaret för den äldre ladugården som han själv byggde 1978. Då var den modern, men nu sjunger den på någon av de sista verserna.
– Ja, snart måste vi bestämma om vi ska renovera eller slå igen den, säger Jörgen. Det är väl fifty-fifty ungefär.
Blir det en ombyggnad så blir det med största sannolikhet lösdrift även där.
– Ja, det är bättre för alla, säger Jörgen. Djuren mår bättre och det blir enklare för oss. Med lösdrift tar korna hand om sina egna kalvar. Står de uppbundna måste vi ta hand om kalvarna.

I den nya ladugården finns även några mindre boxar där korna får vara med sina kalvar när de är nyfödda eller om de av någon annan anledning behöver avskildhet. Just nu är det en kalv som har lite ont i ett framben som får vara där med sin mamma. Utanför boxens väggar stryker besättningens avelstjur. Just den här kon blev av någon anledning inte dräktig under sommaren, därav tjurens intresse.
– På större gårdar går kor som inte blir dräktiga direkt till slakt, men så kör vi inte här.

”Hon som ringde sade precis att hon gärna betalar mer för att få bra kött. I gengäld så äter hon mindre kött.”

Telefonen ringer och Jörgen ursäktar sig. Det är en kund som vill beställa en köttlåda. Bakgrunden till det är att det för fyra år sedan gick tungt på Brunnäs. Det fanns bara ett slakteri att skicka till och köttpriset var för lågt för att det skulle gå runt.
Jörgen tittade förutsättningslöst på framtiden och alternativen var allt från att lägga ned till att satsa rejält och bygga ett eget större slakteri. I den vevan dök det upp ett mindre slakteri i Nyland som erbjöd sig att skicka tillbaka färdiga köttlådor som Jörgen kunde sälja själv och därmed få en större del av kakan. Det har visat sig vara en bra idé. Allt fler vill veta exakt var deras kött kommer från.
– Hon som ringde sade precis att hon gärna betalar mer för att få bra kött. I gengäld så äter hon mindre kött.
Sedan dess har flera slakterier tillkommit, konkurrensen har ökat och köttpriset är nu högre än på mycket länge.
– Jag hoppas och tror att det är ett trendbrott. Just nu har vi det inte alls lika jobbigt som mjölkbönderna. Å andra sidan vet man aldrig. EU kan ju när som helst förändra förutsättningarna totalt med ett enda pennstreck.
Trots mycket jobb och osäker lönsamhet är Jörgen Norberg fortfarande lika övertygad om att det är det här han vill.
– Ja, jag gillar djur, jag är min egen och jag får vara mycket i skogen.

 

Det här är Brunnäs Lantbruk

Har cirka 90 djur, varav en avelstjur
Jobbar mest med raserna Charolais och Simmental
Korna blir dräktiga när de går ute tillsammans med tjuren under sommaren
Cirka nio månader senare föds kalvarna
När kalvarna är ungefär ett halvår gamla skiljs de från sina mammor
Vid ett och ett halvt års ålder är de mogna för slakt

Jörgen Norberg

Ålder 41
Familj Sambon Sara och barnen Christoffer, 10, Hanna, 7, och Alfred, 5 år
Bor På gården i Brunnäs, några kilometer norr om Älandsbro

Artikeln publicerades i Yippie 11 2015 på sidan 24