Sport & fritid Yippie 9 2016

Härnön runt (… och sen blir det frukost)

Text Lars Kågström Foto Pawel Maronski

Fler bilder:

I svinottan varje fredag ger sig ett gäng cykel-
entusiaster ut för att cykla Härnön runt. En och en halv timme och drygt tre mil senare kommer belöningen – fika på Tullportens Konditori. Yippie trotsade sömnlagarna och följde med en fredag. Men det var inte vilken fredag som helst, det var den 60:e gången sedan starten förra sommaren.

I sängen kl 04.30
När klockan ringer är varken kropp eller huvud med. Det tar ett tag att förstå varför jag ska upp så tidigt och kroppen vill inte riktigt acceptera faktum.
– Det svåraste är att ta första steget upp ur sängen, men när man väl är uppe blir det snabbt OK, säger Tommie Sjödin flera timmar senare när vi sitter och fikar på Tullporten.
Nja, så kanske inte jag skulle säga, men vad gör man inte för konsten. Jag har hur som helst valt en bra fredag. Det är klart väder (eller ska i alla fall bli det när solen går upp), i stort sett vindstilla och fem grader varmt.
Det kan nog bli fint det här…

First Hotel kl 05.25
Det är tomt på gatan och jag börjar fundera. Sade de verkligen First Hotel och var det verkligen halv sex? Men då rullar Patrik Wållberg in på Skeppsbron och sedan droppar de in en efter en. Alla har bättre terrängcyklar och mer ändamålsenliga cykelkläder än jag. Men det gör inget.
– Det här är framför allt en social tur och vem som helst är välkommen. Vi anpassar oss efter vilka som är med och ser till att hålla ihop, säger Kenneth Gustafsson, en av dem som varit med sedan starten.
Jag behöver alltså inte vara orolig för att sinka de andra. En vanlig fredag är det 8-10 stycken som möter upp. Den här dagen är det ovanligt god uppslutning, hela 15 cyklister radar upp sig på gatan.
Utöver mig så är tre andra med för första gången. En av dem är Veronica Sundqvist från Nyland, som fick ställa väckarklockan på 03.30.
– Men jag låg faktiskt och drog mig i tio minuter.
Hon har sett bilder och hört talas om de här turerna och tänkt åka med under lång tid. Och äntligen blev det läge.
– Framför allt har jag hört talas om fikat efteråt.
Men än är det en stund kvar tills dess.

Skeppsbron kl 05.30
Vi rullar iväg i gryningen. Ingen sol är uppe, men det är ändå rätt ljust. Gatan ligger öde förutom en bil som just parkerat en bit fram. Runt bilen kommer en hund, som förskräckt hoppar till när den plötsligt möter 15 cyklister. Den hade nog inte väntat sig det just där, just då.
Vi cyklar förbi Hernöverken och in på stigen mot Sälstens badplats.
– Det ligger en stor sten en bit fram, så håll avstånd! uppmanar Kenneth.
Han har bara missat 5-6 gånger av de hittills 60 turerna och då har han haft giltigt förfall, påpekar han.
– Visst är det tidigt på morgonen, men när man har trampat en stund så tappar man tidsbegreppet. Jag tycker det är en jättebra start på både dagen och helgen.
– Ja, på fredagar vill man helst inte träna efter jobbet, så det är bra att göra bort det på morgonen, fyller Tommie Sjödin i.
– Och så är det en häftig känsla att ha cyklat tre mil när man kommer till jobbet och de andra sitter med kudden kvar i ansiktet. Det känns nästan lite rebelliskt.


Granatbacken kl 05.44

Trots relativt hög fart så åker alla omkring och pratar med varandra. Precis när vi svänger upp i Granatbacken så frågar jag Anders Byström hur det hela började.
– Förra sommaren började jag plötsligt vakna väldigt tidigt och i stället för att ligga och vrida mig så stack jag ut och cyklade. Sedan lade jag ut lite fina bilder och då ringde Kenneth och föreslog en gemensam tur med fika på slutet. Vi fick med tre till och gjorde en första tur. Det var så roligt så det blev genast tradition.
I stället för att ställa nästa fråga får jag andfått be om att fortsätta samtalet senare. Intervju i uppförsbacke går helt enkelt bort. Men Anders har en annan syn på saken.
– Uppförsbackar är Guds gåva till cyklister. Det är här vi får träna mest och bäst.
En och annan drar också på lite extra uppför, men gruppen håller vad den lovar och väntar in även mig när jag kommer upp som siste man..


Björnpasset kl 05.51

Förutom uppförsbacken har det gått väldigt bra så här långt, men här påpekar naturen för mig att det finns olika sorters cyklar och att vissa är mer terränggående än andra. Jag får gå uppför den steniga backen och sedan ta det väldigt lugnt nedför hela sträckan mot Lotsstugan. Det är lite stenigt, men inga större problem att ta sig fram även med en vanlig cykel.


Lotsstugan kl 06.01

– Dags för selfie, säger Anders Byström och alla 15 trycker ihop sig för att rymmas i bilden.
Det är också tradition, att ta en gruppbild varje gång. Oftast är gruppen som sagt något mindre än idag. Som minst har de varit bara två, Anders Byström och Tomas Lindh. Det var mitt i vintern och fredagen innan ställde de för första och hittills enda gången in turen på grund av kyla.
– Då var det -17 grader, men när vi körde veckan därpå tror jag faktiskt det var ännu kallare, säger Anders.
Och egentligen var de fler än två även den gången.
– Jag cyklade inte, men var med och fikade. Det räknas också, säger Kenneth.
Bra, tänker jag.


Lotsstugan kl 06.05

Jag ger mig för idag och spänner fast cykeln på min följebil. Inte för att jag är helt slutkörd och less. Tvärtom skulle jag gärna cykla hela rundan, men jag har fler uppdrag och tider att passa. På det här sättet hinner jag duscha och ändå möta upp cykelgänget på Tullporten. Jag får ta hela varvet en annan gång.


Örsjön kl 06.17

Vi stannar till med bilen strax innan Örsjön och fångar de andra på bild en gång till samtidigt som solen börjar leta sig över bergskammen i öster. Det är vackert på Härnön!


Tullportens konditori kl 07.03

60-gångersjubileet till åra står en smörgåstårta framdukad och cyklisterna hugger in. Cykelturen är tajmad så att de hänger på låset vid sju och är konditoriets första gäster.
– Men helgdagar är det stängt här så några enstaka gånger har vi fikat på Gulf i stället, berättar Kenneth. Men de öppnar inte förrän åtta så då får vi starta en timme senare.
När traditionen väl var satt var det ingen tvekan om att fortsätta varje vecka, oavsett mörker, kyla och väder. Det är bara att sätta på vinterdäck, pannlampa och andra kläder.
– Men vi har haft väldig tur med vädret så här långt. Det har bara regnat en gång och då var det inte särskilt mycket. Däremot har regnet kommit efter turen flera gånger, när vi har suttit här och fikat.
Många av cyklisterna runt borden är knutna till Härnösands Cykelklubb, men långt ifrån alla. Turen är som sagt öppen för vem som helst. Vid ett bord sitter Mårten Prezent. Han är bara med ibland.
– Det beror på hur trött jag är. Jag föredrar egentligen att inte cykla så tidigt.
Mats Gevert har inget emot tidiga morgnar, men är ändå inte med så ofta.
– Jag börjar jobba klockan sju, så det blir mest på semestern jag hinner. Men idag tog jag lite extra ledigt för att hänga med.
Och hur gick det då för Victoria Sundqvist från Nyland som var med för första gången?
– Det var superkul och otroligt vackert. Jag har sett så fina bilder och nu fick jag se det i verkligheten också. Jag ska definitivt vara med fler gånger, bara det funkar med jobbet och barnen och allt.


På jobbet kl 07.45

Vad var det han sade, Tommie Sjödin? ”Det är en häftig känsla att ha cyklat tre mil när man kommer till jobbet och de andra sitter med kudden kvar i ansiktet. Det känns nästan lite rebelliskt.”
OK, jag körde bara en knapp mil, men visst är känslan skön. Och visst ser jag mycket piggare ut än de andra! Eller?

Artikeln publicerades i Yippie 9 2016 på sidan 42