Sport & fritid Yippie 12 2016

På hal is

Text & foto Lars Kågström

Fler bilder:

November och december är högsäsong för Härnösands skridskofantaster. Isarna ligger svarta och fina och har ännu inte hunnit täckas av snö. I stort sett varje helg ordnar Friluftsfrämjandet turer och Yippie följde med en lördag. Det blev en tur runt öar och vikar i fina Öjesjön.

Klockan är 10 och på parkeringen vid McDonalds samlas dagens gäng, ett 15-tal skridskoåkare. Termometern visar minus åtta och det är klart och vindstilla. Näst intill perfekt väder för skridskoåkning. Det är bara de där minusgraderna som kanske kunde ha varit några färre.
Ledaren Clas Tjäder berättar lite om planerna för dagen och sedan packar vi in oss i bilarna för vidare färd till Öjesjöns södra ände. Clas har åkt skridskor i många år och är sedan fem år tillbaka också turledare via Friluftsfrämjandet.
– På de här turerna är alla välkomna. Vi har rekat isen innan och vet att den bär och var det eventuellt kan finnas svagheter, hinder eller risker.
Sjöarna fryser alltid i en viss ordning och de erfarna vet ganska väl när de är åkbara.
– Tittar man på statistiken bakåt så brukar sjöarna frysa vid ungefär samma datum varje år, säger Clas.
– Nu med internet så sprids också informationen väldigt fort, säger Lena Bylund som åker i samma bil. Är det fin is någonstans så vet alla det ganska omgående.

”Öjesjön är en omväxlande sjö och vi rundar flera öar och åker in i olika vikar. Eftersom isen är så pass tjock kan vi åka rätt fritt.”

Famme vid Öjesjön står bilarna på rad. Det är fler än vi som passar på att lufta skridskorna den här dagen. Det är inte bara skridskorna som är med heller. Vi har isdubbar, stavar och de flesta har hjälm. Och så har vi ryggsäck, med fika så klart, men också ett helt ombyte i dubbla plastpåsar. Ryggsäcken ska också ha en grenrem för att fungera som flythjälp om olyckan är framme. Det är rätt mycket remmar och spännen att greja med.
– Det kan kännas lite krångligt i början av säsongen, men har man väl fått ordning på alla grejor så går det bra, säger Clas.
Jonas Grundberg hackar upp ett litet hål i isen och konstaterar att den är gott och väl en decimeter tjock. Hans pappa Olle och flera andra pensionärer har rekat hela sjön några dagar tidigare och kan meddela att den håller även på de svagaste ställena, till exempel där ån rinner ut.
Gruppen delas upp i två, en ”turbogrupp” under ledning av Johan Engström för dem som vill åka lite snabbare och en för de långsammare med Clas som ledare. Jag har inte åkt på många år och väljer den långsammare.
Vi åker iväg och förutom några mindre skrovliga partier så är det väldigt fin åkning. Plötsligt smäller det till ordentligt och hjärtat hoppar till.
– Var det där isen? undrar jag oroligt.
– Ja, men det är ingen fara, svarar Clas. Den krymper när det blir kallare och då kan det låta rätt mycket.
Smällarna fortsätter under hela dagen, men hjärtat hoppar mindre för varje gång. Clas betonar att det inte är särskilt farligt att åka för den som är försiktig.
– Risken att gå igenom finns förstås alltid och man måste självklart vara förberedd både med kunskap och utrustning. Men det är väldigt sällan som någon plurrar utan att medvetet ha gett sig ut på osäker is.

”Får man bara in den rätta  tekniken är det inte heller så jobbigt att åka skridskor. Så man kan hålla på långt upp i åren”

En som har plurrat frivilligt är Johan Engström under sin ledarutbildning.
– Först kändes det inte så farligt, men efter hand sipprade det kalla vattnet in. Det var också fysiskt väldigt jobbigt att ta sig upp. Och efter ett tag uppe kände jag mig kall inombords, trots torra kläder och varm dryck.
Öjesjön är en omväxlande sjö och vi rundar flera öar och åker in i olika vikar. Eftersom isen är så pass tjock kan vi åka rätt fritt. Annars ska man med tanke på säkerheten egentligen åka på rad och hålla avstånd.
– Jag brukar lägga mig bakom någon som ser tung ut, säger Lena Abel som tillsammans med maken Göran åker ofta, särskilt sedan de blev pensionärer.
– Det är en stor fördel som pensionär att man kan ta vara på de fina dagarna, säger Göran. Och får man bara in den rätta tekniken så är det inte heller så jobbigt att åka skridskor. Så man kan hålla på långt upp i åren.

Vi stannar till nära den norra änden av sjön för lite välförtjänt fika. Lagom till fikastunden tittar också solen upp ovanför den molnrand som ligger längs horisonten. Att säga att den värmer vore att överdriva, men vi har en skön fikastund vid strandkanten. De som är med är inte bara skridskofantaster, utan snarare friluftsfantaster.
– Skridskor är kul den här årstiden när man inte kan göra så mycket annat ute, säger Lena Bylund.
Olle Grundberg och makarna Abel tycker nästan mer om skidåkning och skulle inte bli ledsna om snön kommer och spolierar isarna.
– Det är lite enklare med skidor och man kan sticka ut själv också. Samtidigt är det en fördel med skridskor att man åker tillsammans. Det blir en social grej också, säger Olle.
När solen väljer att sänka sig bland molnen igen så packar vi ihop termosarna och ger oss iväg. Vi knäcker den sista, lilla biten till änden vid Vike innan vi vänder tillbaka. Det går lika fint att åka åt andra hållet denna vindstilla dag.
– Om det blåser kan det vara lite lurigt. Man tänker ofta inte på att man har medvind och kan bli lite överraskad när man vänder, säger Göran Abel. Det kan vara rätt tungt med motvind.
Vi når startpunkten efter drygt två timmar ute på isen. Lena Hamrén ser nöjd ut.
– Det är härligt att ta vara på de få ljusa timmarna den här tiden på året.
Lena Bylund har haft träningsappen på telefonen igång och kan meddela att vi (i alla fall hon) har åkt 18 kilometer.
– Det är en sak som är härligt med skridskor. Man kommer rätt långt på kort tid, säger Clas Tjäder, som inte är riktigt nöjd ändå.
När vi andra åker hem mot stan igen tar han, Lena Bylund och Johan Engström en extra tur för att reka Storsjön. Kanske är det där det blir åkning nästa helg?

Vill du åka med?

Skridskoturerna går oftast på söndagar och annonseras på Friluftsfrämjandets Härnösandssida på internet. Där finns också tips och råd om utrustning och säkerhet.
www.friluftsframjandet.se

Artikeln publicerades i Yippie 12 2016 på sidan 48