Härnösand Yippie 6 2015

Under ytan i Härnösand

Text Lars Kågström Foto Pawel Maronski

Fler bilder:

Nu börjar högsäsongen för Dykarklubben Botten.
I klubben finns både fridykare, ett undervattensrugby-lag och sportdykare. Glenn Haglund hör till den sista kategorin och gör upp till tio dyk varje år i Härnösand.
– Det finns en hel del att se här, men det går så klart inte att jämföra med Thailand eller ens Norge där sikten är väldigt mycket bättre. Här har vi kanske 8-10 meters sikt när det är som bäst.
Klubben har en båt, men den har tyvärr inte fungerat de senaste åren och dykarna har fått nöja sig med att dyka från land.
– Vi dyker mest runt Härnön, i Gånsvikshamn och vidare på utsidan.
Glenn upplever ett stort lugn när han befinner sig under vattnet.
– Allt går så långsamt, det går inte att stressa eftersom det hela tiden finns ett motstånd. Och när man har riktigt bra sikt är det som att sväva i ett stort rum. Det är en
frihetskänsla.
Men man behöver inte ha dykarcertifikat och utrustning för att uppleva Härnösands undervattensliv. Det kan räcka med cyklopet och snorkeln du köpte på utlandssemestern.
– Ja, bara man inte väntar sig samma färger och liv som i till exempel Thailand. Men om man håller sig nära stranden där det inte är så djupt så finns det både fisk och andra saker att se. Smitingen är bra eftersom det är så långgrunt och även Byviken och Svartvik fungerar bra.

Tre bra dyk i Härnösand enligt Glenn Haglund
  1. Vraket Moland utanför den lilla fyren vid Hernöverken
    – Ett bra komma-igång-dyk eftersom det ligger så grunt, på bara 4 meters djup. Jag brukar ta det i början av varje säsong.
  2. Gånsvikshamn
    – Lite djupare, på 8 meter, ligger vrakdelar från ett skepp som vi inte vet vilket det är. Den längsta delen i ek och furu är 22 meter lång.
  3. Vraket Fix på Grönviksgrundet vid Storön
    – Vårt absolut bästa vrakdyk. Det är en bogserbåt av järn som står upprätt och helt intakt på 24 meters djup. Det ser ut som i serietidningarna, ett riktigt Kalle Anka-vrak.
Artikeln publicerades i Yippie 6 2015 på sidan 8