Eldsjäl Yippie 12 2021

Patrik Grundström

Text Olof Wigren Foto Anders Eliasson

Fler bilder:

Tänk dig musik som ett ständigt flöde. Tänk dig det flödet som en älv, med bifloder. Tänk dig att någon färdas i flödet, uppströms och nedströms, tar av till höger och vänster, stundtals kastar ankar, aldrig blir kvar på samma plats för någon längre stund men ofta återvänder.
Tänk dig det, så har du livsnerven i Patrik Grundström och hans tillvaro.

Det är få musikaliska sammanhang i Härnösand där inte Patrik har haft ett finger med någonstans. Vare sig det är som musiker, producent, kapellmästare eller arrangör. Det började med gig på krogen och utvecklade sig därifrån.
– Man kan säga att det rullat på ganska bra, säger han.
Rullat på, är ett uttryck han använder sig av ofta.
– Jag har nog alltid varit en sån som inte suttit och väntat på att saker och ting ska hända, utan tagit tag i grejer och sett till att det blivit något av dem.
Aldrig varit främmande för nya idéer, alltid öppen för nya konstellationer och grepp.
– Förr hade jag en lista på allt jag ville göra. Nu bara kör jag på. Och jag är en helt igenom positiv prick, men jag har även en tjurskallig sida.
Patrik är född på Sundvalls BB och uppvuxen i Härnösand, men under många år höll Patrik till i Skåne. Pluggade, skaffade sig ett kontaktnät inom musik, gjorde olika prylar och klarade sig rätt bra.
– De första tiden där nere var tuffa. Sedan lossnade det och jag trivdes hyfsat där.
– Men jag hade nog alltid en dragning hemåt. Hemma, det var ju Härnösand.
Till sist var han en hemvändare, men med många mil och långa resor varje år.
– Det var sjukt ett tag, konstaterar han.
– Jag var i Malmö flera gånger i månader, för jag hade ju etablerat mig där och ville inte släppa det jag byggt upp.
Ibland blev vardagen smått absurd.
– Jag minns att jag tog en spelning i Budapest över dagen. Tog tåget från Härnösand till Arlanda, flög till Ungern, gjorde jobbet, åkte sen tillbaka direkt efteråt.
– Den typen av vansinnesgrejer, det blev ju inte hållbart på något sätt till slut. Särskilt inte när jag bildat familj.

Numera blir det färre mil och mindre tid i bil, tåg och flyg, men det snurrar på i rätt högt tempo ändå. Med olika evenemang och produktioner. Ådalsbandet, JazzBrunch, Mittrevyn, Brew Club och…
– … det kan vara rätt tjockt (skratt). Men jag gillar ju det.
– Och sen är det ju så härligt med variation, ägna sig åt olika typer av musik och att jobba med många, sköna människor.
Till dem som kamperat ihop med Patrik Grundström ofta och länge hör bland andra Per Nordgren, Tony Naima, Christian Sundeqvist, Jakob Bylund, Per–Åke Stockberg, Patrik Landin, Alex Beswick och bröderna Klas och Jesper Norberg.
– Jag rör mig mellan jazz, rock,
klassiskt, folkmusik, opera, allt möjligt. Och jag kan behärskar flera andra instrument rätt bra.
När han en gång går i mål med en soloskiva – arbetet har pågått från och till under flera år – blir det en instrumental sak.

Under pandemin har det musikaliska flödet fått, inte konkurrens utan sällskap av någonting parallellt och även det kreativt: jobb inom byggbranschen.
Musikern Patrik Grundström hade, som så många andra kulturarbetare i sin bransch, en omöjlig uppgift att överleva ekonomiskt när det mesta låg nere. När konserter, shower, musikaler och annat sattes på vänt på okänd tid.
– Det började med att jag fick en fråga om jag kunde hjälpa till med att bygga en ishall. Det var kul och jag insåg att det fanns mycket jobb i den branschen, så jag utökade verksamheten i mitt aktiebolag till att även omfatta byggnadsarbete. Det har varit enormt kul.
– Dels har jag fått intäkter som kompenserat de som föll bort under pandemin, dels har jag fått ägna mig åt något som gett mig ytterligare ett ben att stå på. Visst ser jag mig i första hand som en spelman, men med både musiken och den här nya firman är jag mindre sårbar och saknar verkligen inte sysselsättning.
Även om just det nu aldrig varit något egentligt problem för Patrik Grundström. De oräkneliga projektens man. Som även hinner med att till och från ägna sig åt att spela gamla tv–spel – ”8– och 16–bitars Nintendo!” – och att åka skateboard.

 

RÖSTER OM PATRIK:

”Patrik är en av få människor jag känner som har drivet och ändå en ödmjukhet att inte köra över folk. Jag älskar att jobba med Patrik. Han är en strålande musiker, alltid glad, ständigt i rörelse framåt och lugn. Jag imponeras över allt han gör för Härnösand. En sann kulturambassadör och en stor inspiration. Patrik ser möjligheterna och har inte minst under pandemin visat att man kan få saker gjorda om man bara jobbar för det. En person som många gånger sätter sina kollegor förre sig själv. Patrik är en sann eldsjäl och förtjänar all respekt han kan få.”
Jens Wieselblad Nilsson, Mittrevyn

”Det känns lite som om Patrik varit Härnösands musikliv i ett par år nu… Skämt å sido, det känns som han varit här i en evighet. Han är så grymt bra person, snäll, med stort tålamod och musikaliskt är han fantastisk. Och han har en ork som inte är av denna värld!”
Tony Naima, musikerkollega

FAKTA

NAMN Patrik Grundström.
ÅLDER 36 år.
BOR på Bragegatan i Härnösand.
FAMILJ Frun Johanna, Barnen Emrik, 7, Alvar, 5, och Sander, 2, samt katten Svante.
YRKE Musiker, arrangör och byggarbetare.
FRITIDSINTRESSEN Promenera, vara ute i naturen, vara med familjen, bygga grejer.
FAVORITPLATS I KOMMUNEN Jag älskar ju Härnösand. Bland det bästa som finns är att gå runt helt planlöst i staden och upptäcka alla gömda pärlor som finns här.
DET BÄSTA MED HÄRNÖSAND Engagemanget hos människor, naturen och kulturen. Det är en väldigt stor stad i litet format, bara man vet vart man ska kolla!

LIVSLINJEN

1985 Föddes på Sundsvalls BB.
1997 ”Ärvde” min första elbas från min pappa, en Fender Precision från -78. Det är även den elbasen jag främst använder idag.
2001 Började på Estetiska Programmet på Härnösands gymnasium.
2004 Började på Jazzlinjen vid Framnäs Folkhögskola.
2006 Började på Jazzlinjen vid Skurups Folkhögskola.
2008 Startade som frilansande musiker med bas i Malmö.
2009 Träffade min blivande fru.
2011 Flyttade hem till Härnösand
2014 Beslutade mig för att försöka överleva som musiker med Västernorrland som huvudsaklig arbetsplats. Detta efter år av ”flängande” och ett 2014 som innebar att jag var ute på turné större delen av min förstföddas första år i livet.
2015 Startade JazzBrunch på Tullportens Konditori.
2016 Min andra son föddes och jag startade projektet Tumbleweed, konserter i tomma lokaler runtom i Härnösand. Jag gjorde även en turné i länet 2018 med konceptet.
2019 Gifte mig, köpte hus, fick mitt tredje barn samt startade Brew Club på Bryggeriet, en husbandsklubb med inbjudna artist. En ”svans” på Speakeasy Club som Per Wikström drog i på Mormor Hilma runt 2013.
2020 Som en följd av pandemin hamnade jag i byggbranschen och har genom det fått lära mig helt nya saker, vilket jag tycker är jättekul!

Artikeln publicerades i Yippie 12 2021 på sidan 38