Roger Wallgren

Går det att spana efter fåglar på klippor som stupar 50 meter rakt ned, om du är höjdrädd? Jodå. Om intresset och engagemanget är tillräckligt starkt. Och sådan är Roger Wallgrens fascination för kungsörnar och berg­uvar.

Roger är en 57–årig man som gillade fåglar redan som barn men som på grund av familjebildande, studier och arbete inte hade så mycket utrymme för att bli fågelskådare. Förrän för ett antal år sedan, då han inte – som de flesta inom det här intresseområdet – började fördjupa sig i småfåglars liv och beteenden utan valde att koncentrera sig på örnar och berguvar.
– Jag vet att det är ganska ovanligt att ta sig an de här fåglarna när man är nybörjare, men det är svårt att förklara; jag kände bara att det var dem jag fastnade för.
– De första upplevelserna jag fick av att skåda örn och berguv bidrog också till att vilja ägna mer tid åt dem och skaffa mig fler kunskaper om dem.
Det är 14 år sedan som han hittade sin första häckning av kungsörn. Samma år, 2008, hörde han sin första berguv.
Roger beskriver hur mäktigt det är att se en kungsörn ljudlöst sväva högt ovanför en, med ett vingspann på uppemot 225 centimeter.
– Men förutsättningen för att få se dem är att det blåser rätt kraftigt. En kungsörn ger sig nästan bara upp när det är rejäla vindar.
– Optimala förhållanden för att se kungsörn är att vara ute en solig dag i mars när vindarna är kraftiga.
Roger lägger uppskattningsvis runt 150 timmar om året på fågelskådning och inventering.
– Jag rör mig då i ett område från Härnösand och tio mil inåt landet. Att dra iväg längre är ganska meningslöst, eftersom det tar så lång tid att lokalisera fåglarna.
Inför varje expedition kollar han kartor och väderleksprognos, gör fika, packa med tubkikare, handkikare och varma kläder.

Det är alltså på senare år som Rogers entusiasm för stora fåglar vuxit sig stort.
– När jag var liten pojke var jag med när pappa jagade. Jag tror att det var då, när vi satt på pass i skogen, som jag upptäckte en massa fåglar och ville ta reda på mer om dem.
– Men, så kom ju annat in i mitt liv och det skulle dröja många år innan jag gjorde nåt mer av det än att bara tänka på fåglar, ler han.
Som det mesta som han har gett sig på, har det skett på ett fokuserat och hängivet sätt.
– Jag är nog sådan som person. Lika temperamentsfull som jag är när jag ägnar mig åt idrott – om det så bara är att spela innebandy mot min dotter – är jag noggrann och vill gå på djupet med det jag tycker är intressant.
Särskilt mycket litteratur har han dock inte blivit hjälpt av eller kan rekommendera till andra som bär på tankar att bli fågelskådare.
– Jag tycker att det är ganska magert där.
– Nej, jag har nog lärt mig det mesta av att helt enkelt ge mig ut i naturen, utforska och se hur fåglarna beter sig.
Vilket kan vara nog så knepigt, eftersom förekomsten av berguvar och kungsörnar är rätt begränsad och de dessutom är relativt skygga.
– Du måste ha tålamod för att vänta ut dem. Du kan få ligga i flera timmar och inte se ett livstecken. Men på mina expeditioner får jag ut så mycket mer av tiden i naturen än bara att spana efter fåglar, säger Roger.
– Jag uppskattar verkligen att få vara ute i skog och mark och lära mig om sånt som jag annars säkert inte kommit i kontakt med.

Att som nybörjare komma in i etablerade fågelskådarkretsar är inte alldeles lätt.
– Det är i alla fall min erfarenhet. Det är rätt mycket av hemlighetsmakeri när det gäller sånt här. Många fågelskådare är lite av ensamvargar och är inte så pigga på att dela med sig av sina kunskaper.
– Du måste vinna deras förtroende först och visa att du är seriös. Själv ser jag mig som självlärd. Jag har nött på på egen hand och det har fungerat för mig.
I Härnösand finns ungefär fem frekventa fågel­skådare. I alla fall som Roger känner till.
Han är numera medlem i Ångermanlands ornitologiska förening.
– Det är via dem, man kan säga på föreningens uppdrag, som jag och alla andra medlemmar ägnar oss åt inventering.
Denna inleds i mars varje år.
– Då undersöker vi så att alla par finns i sina revir. Under juni gör vi bokontroll och perioden juli–augusti sker efterkontroll av alla revir.

I Ångermanland finns i dag cirka 65 kungsörnsrevir.
– Ur dem kommer det mellan 15 och 22 ungar varje år, säger Roger.
Åtminstone är det vad fågelskådarna i landskapet känner till.
– Med berguvarna är det sämre. Vi känner bara till omkring 15 revir och det föds noll till fyra ungar varje år.
Han ser vindkraftverk som ett stort hot mot berguvar och örnar.
– Jag är absolut ingen fan av vindkraftverk. Jag vågar inte tänka på hur många fåglar som stryker med varje år när de träffas av de stora vindkraftvingarna.
Något annat som orsakar stor dödlighet bland större fåglar är el-ledningar.
– Ledningar, isolatorer och transformatorer som inte är isolerade bränner bokstavligen ihjäl fåglarna. Lyckligtvis vidtar kraftbolagen allt fler åtgärder för att minska riskerna, men det är långt ifrån bra.

Roger Wallgren och hans vänner i Ångermanlands Ornitologiska Förening är tacksam för om folk som ser berguv eller kungsörn tar kontakt med Thomas Birkö på telefon 070–397 81 52 eller på e-post thomas.birk@telia.com
– Även om vi har bra koll behöver vi allmänhetens hjälp för att göra inventeringarna mer kompletta. Hur det är än, är vi ju ganska få som sysslar med det här och landskapet är stort.
För egen del är han väldigt uppspelt av att ha förbättrat sina förutsättningar för att kunna upptäcka fåglar och bon.
– Står du nedanför ett träd och tittar upp, har du ju begränsad sikt. Du kanske ser fem meter upp. Det är mycket bättre att kunna ligga på en klippa med bättre översikt. Ja, om du inte är höjdrädd förstås eller lyckats övervinna rädslan. Jag är fortfarande skraj ibland, men det är hanterbart.
– Men nu har jag investerat i en rätt bra drönare och med den och den inbyggda kameran kommer mitt fågelskådande att nå en ny nivå. Jag ser fram emot att använda den flitigt framöver.
Däremot är det ingen fler i familjen som delar hans fågelintresse.
– Det är fullt ut min egen grej (skratt).

FOTNOT: Läs om Ångermanlands Ornitologiska Förening på: https://angermanlandsof.se. Där kan du även ta del av löpande observationer i landskapet.

Röster om Roger:

Oskar Norrgrann, vän och fågelskådare:
”Roger är mycket målmedveten när han bestämt sig för att göra något. Han är en lojal och härlig vän. Han kan också vara väldigt bestämd och principfast. Han och jag har en dröm om att någon gång åka på en Nightwish–konsert.”

Erling Strandgren, vän och fågelskådare:
”Jag började hjälpa Roger med inventering av kungsörn i södra Ångermanland för några år sen, men eftersom jag blivit sjuk är han nu i stort sett ensam om att kontrollera revir och häckningar. Visst får han hjälp ibland, men är i stort sett ensam om ansvaret. Vore inte han en eldsjäl för att driva inventeringsarbetet skulle vi inte vi inte veta att kungsörnen fortfarande häckar och får ut några ungar varje år.
Han skall ha en stor eloge för allt jobb och pengar han lägger ner. Jag hoppas han kan värva fler kunniga i arbetet. Eftersom jag är sjuk så orkar jag inte vara med i den mån jag vill.”