Carin har flyttat in

Kaxigare invånare i Västernorrland hoppas Carin Jämtin på.
– Det finns väldigt mycket att skryta om, säger hon på plats i residenset i Härnösand.

Tidvis uppväxt i tre afrikanska länder och med ett späckat politiskt cv i bagaget ska hon nu styra i sex år som landshövding.
Uppdraget börjar i en orolig tid. Så här blir svaret på vad det viktigaste är som Carin Jämtin har gjort hittills som landshövding efter snart tre månader.
– Tyvärr en totalförsvarssamling som vi hade utanför Piteå med alla de fyra norrlänen. Jag säger tyvärr och anledningen är ju läget i Ukraina och omvärldsläget, förklarar hon.
– Jag hoppas vi aldrig behöver använda det vi funderar på i det civila försvaret. Men vi måste träna och förbereda, för att vara beredda om det händer, för då måste vi hantera det. Det tror jag faktiskt är det viktigaste.

Jobb, tillväxt, etableringar, kompetens, bostäder, infrastruktur, ökad statlig närvaro är annat att sätta tänderna i. Där ska hövdingens informella makt, att föra samman parter, komma till pass, tänker hon. Inga små saker direkt.
Scenariot var inget som avskräckte när civilminister Erik Slottner (KD) ringde upp och erbjöd jobbet till den nyss avgångna generaldirektören för Sida.
När svarade du ja?
– På en gång. Uppdraget som landshövding vet jag är ett viktigt uppdrag, speciellt efter kommunalrådsåren i Stockholm.
– Jag visste att det här ville jag göra. Och så hade jag faktiskt tjuvkikat lite på vilka jag trodde skulle bli lediga ganska snart. Då såg jag att Berit skulle sluta. Så var det ju, säger Carin Jämtin.

Exakt när Slottner ringde avslöjar hon inte.
– Det tror jag inte jag tänker säga. Men det är en lång Säpoprocess innan. Den tar åtta veckor.
Och egentligen hade du fått sparken från Sida?
– Nej. Alla förordnanden är sex år. Hade de plockat bort mig innan så. Men jag fick inte förlängt.
Du ville ju fortsätta?
– Jag stod till förfogande och ville gärna fortsätta, ja. Regeringen ville ha en annan. Inte så dramatiskt. Jag fick ett annat jobb jag gärna ville ha och är nöjd med det.

Just Sida är på tapeten i dag när nedläggning av myndighetens kursgård i Härnösand övervägs.
Carin Jämtin är försiktig med kommentarer, både om Sida i allmänhet och kursgården i synnerhet.
– Jag vill inte ha synpunkter på regeringens politik. Utvecklingen i världen är att demokratin backar och krigen ökar. Det kräver omprioriteringar. Men jag tänker inte recensera i övrigt, uppger hon.
Klart är att den svaga kronan bidrar till Sidas kris. Klart är också i Sidas instruktion att man ska ha verksamhet i Härnösand. Om kursgården ska bort måste regeringen ta beslut.

Hade du hamnat i samma läge om du varit kvar på Sida?
– Absolut, det hade jag kunnat göra.
Och nu som landshövding?
– Jag ska slåss för statliga jobb i Västernorrland.
Ja, men agerar du på något sätt för Sida nu?
– Det tänker jag inte heller svara på. Men det är viktigt att Sida är närvarande i andra delar av landet än Stockholm. Jag har pratat med folk, det är klart att jag har gjort det.

Trafikplats för 150 miljoner i Torsboda kring den stora industrisatsningen i kinesiska PTL:s regi är en annan aktuell stridsfråga. Trafikverket har inte råd.
Även detta landar på en landshövdings bord.
– Vi tittar på lösningar i andra län, kan vi lära något av dem? funderar hon högt och antyder ett norrländskt samarbete som lär mynna i uppvaktningar i Stockholm.
Carin Jämtin tycker inte att hon är varm i kläderna än.
– Njaee. Det är ett så brett område man jobbar med som landshövding. Jag har inte hunnit lära mig allting. Varm i kläderna tror jag tar längre tid, menar hon.
Huvuddelen av hennes privata flyttgrejer är på plats i bostaden högst upp i residenset. Hyreslägenheten i Farsta är uppsagd.

Hunden Semla är också inflyttad, en 14-årig ”perfekt gatukorsning” av papillon, pudel och spets, tror man.
Semla är något reserverad men godmodig när hon stryker lite kors och tvärs runt våra ben medan vi pratar. Matte skärper tonen ibland och avstyr när Semla vill upp i finmöblerna.
Det där med varma kläder understryks sedan vid halvtolvtiden när intervjun går mot sitt slut. Carin Jämtin pälsar på sig extra och drar en vit toppluva över hjässan, öppnar stora porten och slinker ut i snöyra och snålblåst på Stora torget med Semla i släptåg.
– Andra promenaden i dag, meddelar hon.

Och hellre riktig vinter så här än ständigt runt noll grader med blött och halka om vartannat, konstaterar hon med Stockholms klimat som måttstock. Detta med Icebugs på fötterna. Förstås.
Hon beskriver sig som en Stockholmstjej i grunden, uppvuxen i Sätra söder om stan.
Mammas och pappas jobb antydde vad som komma månde.
– Jag skäms nästan att säga det, men båda två jobbade på Sida. Vi bodde fyra år i tre olika afrikanska länder: Etiopien, Tanzania och Zimbabwe, berättar Carin Jämtin.
Hon var runt 5, 12 och 17 i formativa år när det begav sig i Afrika, och lägger till med eftertryck:
– Jag skulle aldrig jobba med bistånd!
Så kan det gå.

Berit Högman var länets första kvinnliga landshövding. Carin Jämtin är den andra, som nummer 58 i ordningen sedan 1634 om vi räknat rätt.
Det är lite Edwin Aldrin över det hela, andra människan på månen efter Neil Armstrong.
Men kvinnokraft på bredden sprider sig i dag på ämbetena i Norrland. Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland och även Dalarna har kvinnlig landshövding numera.
– Fem väldigt starka kvinnor, jag känner allihopa. Vi har ett väldigt gott samarbete. Och ingen är inne på sista året. Vi kommer att kunna samarbeta i år framåt.
– Vi har hittills haft väldigt chosefria samtal. Problemen är delvis desamma. Och jag tror vi som kvinnor förstår varandra i familjesituationer, hur man lever och hur man har det med barn och sådär, noterar Carin Jämtin.

Ledarkommentarerna i Tidningen Ångermanland var positiva när den nya landshövdingen presenterades i september.
– Kommer passa som fisken i vattnet, tungviktssosse, tyckte S-märkta Jonas Bergström.
– Tur i landshövdingelotteriet, utmärkt val, mest välmeriterade på många år, tyckte L-märkta Tomas Izaias Englund.
– Jätteroligt att de skrev så. Jag hoppas den liberala skribenten menar att han tycker jag har bra kontakter, det är en bra sak, att kunna använda dem också, menar Carin Jämtin.
Hon anser sig överlag ha tagits emot väl i Västernorrland.
– Jag tycker ni är snälla människor, uppger hon.
För snälla?
– Det beror på. Bra fråga faktiskt. Lite för anspråkslösa, det finns väldigt mycket att skryta om i det här länet, som väldigt få vet om. Dels all kultur såklart och dels näringslivsutveckling. Så ni är lite för timida. Och så Hernö gin förstås. Jag möter folk som tycker om Hernö gin men inte vet att det kommer härifrån.
Samma tema dyker upp igen när hon blickar sex år framåt, utöver det där självklara med tillväxt, nya jobb, försvaret som byggs ut och kanske mindre gnissel mellan Ångermanland och Medelpad.
– Lite kaxigare, lite stoltare, det hoppas jag bidra till, siar hon.