En musiklegend på hemmaplan

I den gamla Bondepraktikan kallades februari för Göjemånad. Detta märkliga namn tror man härrör från ett gammalt ord för spårsnö eller tunn snö, eftersom vårvinterns snö inte var lika kompakt som tidigare under säsongen. Nu för tiden domineras månaden helt av Mello, så månadens bild får illustrera detta.

Bilden är tagen för 20 år sedan, 30 maj 2004, när Per Egland erhöll musikstipendium från Åke G Larsson, i schlagersammanhang känd som Åke Gerhard. Åke bodde då i en av de större lägenheterna i ett av de gamla pensionärshemmen i Utansjö bredvid Pärleporten.

Åke Gerhard Larsson föddes 26 mars 1921 i Utansjö och spelade i sin ungdom saxofon i sin en liten orkester. Musiken förde honom så småningom till Stockholm där han blev bekant med den tio år äldre skåningen Leonard Landgren (1910-1983). Leon Landgren ledde från mitten av 40-talet en dansorkester där dragplåstret var hans maka sångerskan Thory Bernhards (1920-2014). Hennes genombrott var den populära sången ”Nidälven” från 1951, men den stora succén kom två år senare med ”Vildandens sång”, en sentimental melodi om en andhona vars make blir skjuten.

Åke och Leon inledde i början av 50-talet ett givande samarbete som ledde till tre av decenniets största schlagersucéer; ”Månskenskyssen” 1953, ”Mjölnarens Iréne” 1954 och ”Ann-Caroline” från 1955. I samband med detta började han använda namnet Åke Gerhard. Internationellt blev ”Ann-Caroline” en hit när engelsmannen Paddy Robers översatte den. Sångerskan Anne Shelton låg etta på Englandslistan under fyra veckor 1956, och i USA låg gruppen The Chordettes högt på Billboardlistan samma år.

Vanligen skrev Landgren musiken medan Åke svarade för texterna, men 1955 kom vissamlingen ”I Rinkeby och Lyckeby” där Åke Gerhand skrev både text och musik. Låtarna sjöngs in både av Harry Brandelius, Cacka Israelsson och Margareta Kjellberg. ”Rosenkyssar” blev även internationellt känd genom Eartha Kitt.

Under Melodifestivalens första decennium dominerade han tävligen med inte mindre än tio bidrag där ”Augustin” 1959, ”Alla andra får varann” 1960 samt ”Sol och vår” vann uttagningarna. Dessutom representerades Sverige redan 1958 av en annan Åke Gerhard-komposition, ”Lilla stjärna” men då tävlade man inte utan bidraget utsågs internt.

Framgångarna innebar att Åke Gerhard startade eget musikförlag och även skivbolag. Det fick namn efter hans mamma Olga, och på etiketten släpptes totalt över 200 skivor. Hep Stars var givetvis det största namnet, men andra namn på etiketten var Slam Creepers (med Björn Skifs), Tom & Mick (där Tommy Körberg sjöng), Eleanor Bodel samt Linkin’ Louisiana Peps – Peps Persson alltså. Dessutom var Åke manager för Hep Stars.

Olga försvann som skivbolag när Åke Gerhard lämnade Stockholm och flyttade hem till Utansjö 1971. Han gick ur tiden 20 augusti 2009.
Stipendiaten Per Egland har fortsatt med musik i blandade genrer; rockmusik solo eller tillsammans med bandet Streetwaves, klassisk musik i samarbete med trombonisten Christian Lindberg, bearbetningar av klassisk musik och inte minst scenisk musik och körmusik för barn.

Som kompositör och konstnärlig ledare för Nackas 6-årskör har han blivit Grammisnominerad för bästa barnalbum fyra gånger. Jag tror att Åke Gerhard skulle varit mycket stolt över sin stipendiat.