Gånsviksdalen för lite drygt 50 år sedan

Månadens bild är en variant på en bild som jag lade ut på Facebook i vintras. Många har hört av sig och vill se den igen, så varsågoda!

Den bör ha varit tagen första veckan i augusti 1970. Jag skulle testa ett begagnat teleobjektiv som jag eventuellt skulle köpa och drog iväg till Speckstaberget för att ta lite bilder från en lite annorlunda vinkel. Det blev inte något köp, och bilderna har legat länge i en låda. Som nybliven pensionär så har jag rensat bort massor av papper, tömt en del bra-att-ha-lådor och liknande. Då kommer det fram gamla foton som kanske är intressanta.

Hur som helst, på drygt 50 år har utsikten förändrats rejält. Det var ju vid den här tiden som Härnösands storkommun bildades, och i samband med detta så var det rejäl rusch på nybyggen. Dessutom skulle miljöprogrammet realiseras, en miljon nya lägenheter med modern standard. På mindre än ett decennium fick vi en helt ny stadsdel i Gånsviksdalen, och det var även nybyggen på Murberget, Hagaområdet, Myran och Lägret. Det är ju egentligen ganska naturligt om man tänker efter. Städer lever och förändras. Människor flyttar till och från. Vi ändrar våra rutiner för att jobba, handla och umgås, och det avspeglar sig i bebyggelsen.

Gånsviksdalen var för 50 år sedan jordbruksmark, dock i snabb förändring. De häståkerier och fiskare som jag kommer ihåg från tidig skolålder försvann från stadsbilden, och vi fick i stället vänja ögonen med miljonprogrammets nybyggen. Så här är det ju i en levande stad. En påminnelse att vår stad inte stagnerar.
På bilden anar man villabebyggelsen på Prästjorden, alltså Präst- och Prästängsvägen. Den bebyggdes under första halvan av 1960-talet. För oss som bodde på södra Brännan så var det intressant att se hur stadsgränsen hela tiden flyttades med nya områden. Runt 1970 diskuterades fler byggplaner, bland annat att bebygga Myran, men ärendet överklagades. Resultatet blev att man beslutade att uppföra ett nytt bostadsområde i Gånsviksdalen, och detta byggdes ut i tre etapper.

Några landmärken i övrigt i bilden – snett ovanför Punkthuset ser man siloanläggningen som stod i hamnen. Anläggningen bestod av 5 silos, och tre av dessa brann 8-13 september 2004. Det förvarades träpellets i silon och de hade självantänts.
Siloanläggningen byggdes ursprungligen som kokslager för fabriken från GLC, Great Lakes Carbon Fabriken, som togs i bruk 1969 ser man i mitten på bilden. Där tillverkades grafitelektroder till aluminiumfabriker, en inte helt miljövänlig produktion. GLC gick i konkurs 1975 och produktionen övertogs av Hagraf, Härnösands Grafit AB. Fabriken lades ner av miljöskäl 1991.

I skogsbrynet något till höger i bilden ser man Kapellsbergs herrgård. Den uppfördes i mitten på 1700-talet av Clemens Eurenius, som var lektor i matematik vid Härnösands gymnasium. Egendomen köptes 1834 av köpmannen Johan Carl Kempe, och i herrgården byggdes en liten teaterscen och ett musikrum. 1956 donerades Kapellsbergs herrgård till JC Kempes minnesfond och 1961 startades en filial till Framnäs musikskola i byggnaden. 1976 tar Härnösands folkhögskola över verksamheten. Den flyttades 1981 till nybyggda lokaler på Murbergsområdet, men namnet lever kvar.