Mitt jobb: Linda Maria – Fotograf

Efter många år som bildjournalist sa Linda Maria Thompson upp sig och lät sitt fotograferande ta nya vägar. Nu kombinerar hon undervisning i foto med egna fotoprojekt där hon gärna utforskar teknik, material och kameror, och samspelet mellan dessa och historien som ska berättas. Nyligen öppnade hennes stora utställning ”Mellanplatser/Places in between” på Västernorrlands Museum.

Linda Maria Thompson är född i Sverige men uppvuxen i USA. I vuxen ålder flyttade hon tillbaka med sin man för att plugga och bo i Sverige i två år. Nio år och två barn senare är de fortfarande kvar. Hon undervisar i foto på institutionen för design på Mittuniversitetet och arbetar parallellt med egna fotoprojekt. Hennes bilder berättar ofta en migrationshistoria, utifrån ett personligt eller generellt perspektiv.

BÄST MED JOBBET
”Att stå i mörkrummet och se bilden långsamt växa fram.”

DET SÄMSTA MED JOBBET
”Perioderna när man inte har inspiration är jobbiga, men det var länge sedan jag var inne i en sån fas. Sedan är det mycket tunga grejer att bära på som fotograf. Det tar på ryggen och knäna framförallt.”

Utrustning

Antik storformatskamera
”En stor kamera i trä från tidigt 1900-tal eller möjligen sent 1800-tal. Jag använder fotopapper direkt i kameran och fotopapperet är ljuskänsligt så det måste både sättas i och tas ur i mörker. Man kryper man in under duken och ser motivet upp och ner, justerar kamerans placering, justerar fokus genom att skruva på bälgen, räknar ut exponeringstid beroende på ljuset – och sedan trycker man av. Det är många moment när man jobbar med en sådan här kamera. Det går långsamt och man har väldigt få exponeringar på sig så man måste välja plats och tillfälle noga, men jag gillar att det blir lite av en ceremoni att arbeta så här.”

Lådkamera ”Svenska Express”
”Jag har flera Svenska Expresskameror från olika tillverkare. Ursprungligen gjorde man exponeringen på glasplåtar och man kunde ladda kameran med upp till tolv plåtar. Nu använder jag hållarna för plåtarna men exponerar direkt på fotopapper. Det är ungefär samma teknik som i den stora träkameran, men den här är klart lättare att bära och ger ändå ganska stora ’negativ’.”

Digitalkamera
”En Nikon D800, en så kallad DSLR (digital single-lens reflex camera – digital spegelreflexkamera). Fråga mig inte om megapixlar och sånt för det bryr jag mig inte om. Konstigt egentligen eftersom jag är så nördig när det gäller kameror. Den här kameran använder jag till allt möjligt: från familjebilder till jobb för mina projekt. Digital teknik är ju oerhört praktisk. Kameran är rätt lätt att ta med sig och det går snabbt att ta bilder och att bearbeta dem. Tidigare fotograferade jag nästan allt med den här kameran, men nu utforskar jag andra kameror och väljer teknik utifrån vilken typ av bilder jag vill ta och vilken historia jag vill berätta. Jag har upptäckt att det har ett stort värde att faktiskt sakta ner processen. Man får tänka till.”

Mobilen
”Mobilkameran använder jag jättemycket och mobilen är alltid med. Det märks på att skärmen är alldeles trasig… Att fotografera med mobilen är för mig ett sätt att skissa eller göra minnesanteckningar. Jag hittar en plats, ett föremål, något som är intressant och då tar jag en bild med mobilen och så kanske jag går tillbaka senare med en större kamera. Jag tar jättemånga bilder och filmer med mobilen och numer använder jag även en del av det jag tagit med mobilen direkt i mina projekt.”