I huvudet på Tove

Tove Fahlgren vet hur det är att tillhöra en minoritet. Hon är både queer och same och har jobbat med projektet Queering Sápmi och med den allra första Sápmi Pride-festivalen i Kiruna i höstas. För några veckor sedan fick hon Vardagshjältepriset av RFSL Ungdom.

Om normer

Normer är oerhört starka i samhället och starkast av dem alla är heteronormen. Redan på förskolan skämtar man om att pojkar och flickor är kära i varandra. Det gör man aldrig om barn av samma kön. Många tänker nog inte på vilka signaler och attityder de sänder ut. En liten kommentar vid fikabordet kan befästa heteronormen och göra det svårare för människor att vara sig själva.
Då är det enklare med fördomar. Människor kan faktiskt inse att de har fel och ändra sig. Med normer är det mycket svårare. Många har svårt att acceptera att andra bryter mot dem. Normer är inte fel i sig, så länge de inte begränsar andra människors rätt att vara sig själva.

Om att komma ut

Det är det bästa jag har gjort i mitt liv. Det var också det läskigaste, men samtidigt helt nödvändigt. Tyvärr är det också det sista en del människor gör. Nu 2015 borde ingen behöva vara rädd, men tyvärr finns det fortfarande många hinder. För mig fördröjdes processen i tre år på grund av att en skolkurator inte tog mig på allvar.
Det viktigaste är att man har någon eller några som stöttar en hela tiden så att man inte är ensam. Alla som tvekar ska veta att det finns personer och organisationer som kan göra det. Det är också viktigt att det får ta den tid som krävs och man kan komma ut lite i taget. Man behöver inte berätta för hela världen på en gång.

Om att vara i minoritet

Som queer och same är jag till och med minoritet i minoriteten. Det kan vara både jobbigt och ensamt. Man måste ha allierade och vänner omkring sig, annars blir det tungt. Det var så skönt när jag jobbade med projektet Queering Sápmi, då fick vi känna att det var vi som var norm ett tag.
Som icke-normperson är man annars rätt utsatt. Det är som att man alltid måste komma med en bekännelse. Jag möter också mycket hat. Bara att jag pratar om det här i Yippie innebär en risk för att jag får både hot och hat.

Om Sápmi

Det har hänt en hel del de senaste åren, många unga samer är engagerade och samiskheten har fått ta plats i samhället. Det känns bra att det svenska samhället börjar erkänna den koloniala historien och de övergrepp som har skett, men det måste hända saker i praktiken också.
Det blir mest prat och många tycker nog att det där är historia, det hände ju för så länge sedan. Den mörka bilden stämmer inte heller med den svenska självbilden, att Sverige är världens bästa land. Men för oss samer gör det fortfarande ont.

Om Härnösand

Jag har flyttat rätt mycket och Härnösand är den första staden jag har känt att här vill jag bo kvar. Den känns mysig och varm och med mycket kultur. Det är grönt och fint och jag älskar alla gamla hus.
Den är också lagom stor och jag, som kommer långt norrifrån, tycker att det är nära till Stockholm. Enda problemet är att det är svårt att få jobb. Så även om jag trivs väldigt bra är jag mentalt inställd på att jag kanske måste flytta. Det känns jättetråkigt.
Queer enligt RFSL:
”Ett brett begrepp som kan betyda flera olika saker men i grunden är ett ifrågasättande av heteronormen. Många ser sin könsidentitet och/eller sin sexualitet som queer. Queer kan innebära en önskan att inkludera alla kön och sexualiteter eller att inte behöva identifiera/definiera sig”