Lång dags färd mot natt på Stadt

På hotellet pågår verksamheten dygnet runt. När de flesta av oss sover som djupast har arbetet med att förbereda frukosten för hotellgästerna pågått ett bra tag. Yippies Maria-Thérèse Sommar följde med från morgon till sen kväll på First Hotel Stadt i Härnösand.

Tidig, blå morgon i Härnösand. Inga affärer har öppnat ännu, trafiken är lugn och endast ett fåtal fönster lyser. Nedför Nybrogatan mot Skeppsbron, till höger. En skymt av någon som rör sig inne i First Hotel Stadt.
Inne på hotellet hörs klirr från restaurangen. En receptionist ler och säger välkommen; ett par gäster beger sig uppför spiraltrappan till frukosten som är i full gång. Det är ett 20-tal tidiga frukostätare som talar lågmält med varandra, går och plockar bröd, pålägg, flingor som prasslar ned i filen. Någon tar ett glas juice, andra väntar på våfflor och låter ångande kaffe strömma ned i koppar medan snöblandat regn piskar mot fönstren.

”En kort stund stannar Annica till vid en bänk i köket.
– Jag vet faktiskt inte vad det är jag gillar så mycket med att servera. I dag jobbar jag både med frukosten och lunchen och jag tycker det är så roligt – det är väl att prata med folk, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det ändå, varför jag gillar det!”

07.15
Annica, som jobbar i köket, nästan flyger omkring. Snabbt, snabbt och närmast ljudlöst hämtar hon mat, ställer undan glas, plockar in disk, skyndar ut igen och ser till att gästerna har vad de behöver, utan att verka det minsta stressad.
Hon har varit igång sedan klockan sex och är egentligen inte morgonmänniska, men har lyckats vänja sig, både med hjälp av jobb och barn. Tidigare har hon jobbat på restauranger, och när hon sökte jobb på hotellet skulle det egentligen vara tillfälligt, men hon trivdes och blev kvar. När hon gick restaurangskolan gjorde hon praktik på hotellet, och det var en av orsakerna till att hon senare sökte jobb där.
– Det är ett kul jobb, alltid full fart! Jag skulle inte kunna sitta ned en hel dag, eller någon längre stund, utan jag vill röra mig! Och vi är ett härligt gäng som jobbar här.
Det visar sig att First Hotel nästan är en sorts familjeföretag
– nja, inte riktigt, men Annicas tvillingsyster Ulrica jobbar också där och i receptionen står deras kusin Jossan och checkar ut några
tidiga resenärer. Dessutom är en av lärlingarna en kusin till dem.
En kort stund stannar Annica till vid en bänk i köket.
– Jag vet faktiskt inte vad det är jag gillar så mycket med att servera. I dag jobbar jag både med frukosten och lunchen och jag tycker det är så roligt – det är väl att prata med folk, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det ändå, varför jag gillar det!
Det finns inte så mycket mer tid för eftertanke. Nya fat med ost ska bäras ut. Ut genom ena dörren, in genom den andra, i köket som är varmt och fullt av glas, porslin och rostfritt stål.
På kakelväggen sitter en lapp som är till för praktikanter. Annica har ritat ett stort leende ansikte och där står: ”SERVICE. Vi ler och säger god morgon till alla gäster. Ögonkontakt och hjälpsamhet.”

08.30
I restaurangen sitter Mikael och Mira från Haparanda och äter frukost. De går en kriminalvårdsutbildning i Härnösand, tillsammans med många andra, och är några av de långtidsgäster som finns på hotellet just nu. Ända till den 24:e mars ska de bo på First Hotel. Det låter lyxigt? Bo på hotell, slippa städa, äta hotellfrukost varje dag? Mikael säger att jo, i början, men man blir less i längden, att inte vara hemma, även om de åker hem över helgerna.

08.45
Hotelldirektören Helen Caro kommer till jobbet efter en ovanligt långsam färd från Sundsvall, på is och genom slask, i regnet. Oftast börjar hon tidigare, runt klockan sju, eftersom hon då hinner träffa den som jobbat i receptionen på natten. Hon stämmer av läget med alla avdelningar och all personal som finns på plats; de hälsar glatt på varandra. Helen går igenom gårdagens resultat för hela hotellet. All omsättning. Hon stämmer av hur arbetstimmarna har sett ut, produktiviteten, kollar hur det stämmer med budgeten. Hon svarar på gästundersökningar som skickats ut och besvarar feedback på olika bokningssidor.
Vissa tider i månaden arbetar hon mer administrativt, till exempel med bokslutet. Om det behövs rycker hon också in och hjälper personalen på de olika avdelningarna.
Hon har jobbat som hotelldirektör sedan augusti 2012. Det hon gillar allra bäst med sitt jobb är personalen:
– Jag är jätteglad när jag kommer hit varje dag. Man får så mycket energi – och självklart är alla gästerna också en viktig del i det.

09.20
Inne i köket har kocken Alice Vigren satt igång med bakningen. Hotellet bakar alltid eget bröd till lunchen. Med vana, flinka händer rullar hon ut baguetter och placerar dem i formar. Lunchen börjar klockan elva och det är mycket att förbereda innan dess.

10.02
Städning pågår för fullt på andra våningen. Det är Ulrica Billberg och Manok Prawetram som raskt drar vagnar med nya lakan och städprodukter genom korridoren. 64 rum ska de städa i dag. Totalt har hotellet 95 rum och de ska klara av tre rum i timmen.
Ulrica och Manok är vana att jobba tillsammans.
– Vi har hittat vårt tempo, berättar Ulrica.
– Vi är så vana att prata med varandra att vi inte behöver göra det hela tiden utan vet ändå vad vi ska göra. När Manok är borta, som nyligen då hon var hemma med sjukt barn, skulle jag behöva två extra personer för att fylla hennes plats.
Manok byter sängkläder, bäddar och städar sovrummet, medan Ulrica städar badrummet. De brukar alltid jobba så och har valt det själva, även om det förstås händer att de jobbar ensamma ibland.
Manok gillar att bädda sängar:
– Kanske för att jag är liten och kort, det passar mig bra.
Ulrica föredrar att städa badrummet, eftersom det känns bättre för hennes axlar och rygg, och hon tycker sällan att något är obehagligt:
– Nej, man vänjer sig! Det är klart att det inte är roligt om någon har kräkts, men mest för att det är svårt att torka upp. Sedan kan jag bli förvånad över hur ofta folk inte spolar toaletten efter sig! Det är ju bara att trycka på en knapp …
Alla medel de använder är miljöcertifierade och även sprayer med doft ska vara allergivänliga.
Ulrica arbetade först på entreprenad som städare på hotellet, men sedan sökte hotellet egen städpersonal och då sökte hon anställning där. Hennes tvillingsyster Annica hade redan börjat på hotellet. De har följts åt genom livet, i skolan förstås, men även i arbetslivet, och de bor i princip grannar med varandra. Enda gången de inte fick gå i samma klass var på restaurangskolan, eftersom lärarna tyckte att det blev för krångligt.
Ibland har det orsakat förvirring med tvillingsystrar på samma hotell, även om de jobbar på olika avdelningar. Gäster som undrat hur Annica lyckats vara på två ställen nästan samtidigt och dessutom hunnit byta kläder.

”Det är roligt att ha ett hotell som arbetsplats, för det händer så mycket och det kan vara vad som helst. Om jag inte hade tyckt att det var roligt hade jag förstås inte stannat så länge, och jag gillar det fortfarande, både kollegorna och själva hotellet.”

10.57
Peter Karlsson har jobbat som vaktmästare på First Hotel i 20 år nu. Vaktmästaren, eller den tekniske chefen, som man också kan säga, har i uppgift att se till att huset mår bra. En vanlig dag på jobbet kan Peter ha hand om allt från driften av hotellet till att laga saker, utföra allmän service, jobba med säkerhet och konferens.
– Det är roligt att ha ett hotell som arbetsplats, för det händer så mycket och det kan vara vad som helst. Om jag inte hade tyckt att det var roligt hade jag förstås inte stannat så länge, och jag gillar det fortfarande, både kollegorna och själva hotellet.
Slutet av 90-talet beskriver han som en rolig tid.
– Då hade vi nattklubben Sneezing Duck med mycket liv och rörelse i anslutning till restaurangen. Det var ett populärt ställe.
Tillsammans med Mats Sandin, som är något av en allt-i-allo, bär han ut ett skrivbord från ett av rummen.
– Vi ska byta inredning, från mörkt till ljust, så just nu håller vi på att flytta massor av möbler.
Den här delen av byggnaden kallas för diplon, eller diplomaten, på grund av rummens karaktär. De ligger i den äldre delen av hotellet och har högt i tak.
Mats bär skrivbordet baklänges genom korridoren och utan att titta bakåt duckar han för ett skåp som sticker ut från väggen. Smidigt, snabbt, vant tar de sig till en del av hotellet som används som förråd.
Peter vet det mesta om hotellet och dess utveckling, från Hotell Norrland som startades 1885, vidare till Stadshotellet som började byggas 1898, till det nya First Hotel Stadt med sin fasad från 1968. De olika hotellen finns avbildade i konferensavdelningen, med stora bilder ur Örjan Leeks arkiv.
Det nuvarande hotellet ser ut som en hästsko till formen, med 70-talsfasaden ned mot vattnet och den hundraåriga rosa fasaden mot Köpmangatan. En av de externa hyresgästerna är Metropol, där bland andra jazzklubben håller till, och högst upp i den delen av huset finns Odd Fellows lokal, men där kommer vi inte in.
Peter och Mats har ställt skrivbordet i ett av de många äldre rum som inte används, alldeles under hotellrummen i diplon. Fönstren vetter mot Köpmangatan. Till ett rum verkar mängder av tjock-tv ha kommit för att dö. Ett annat rum var frisersalong när Peter var liten; det är nu fullt av sängar som står lutade mot klarblått kakel.
Ett rum är snarare en salong, med vita kassetter längs väggarna. Andra rum har huggits av och ett lägre tak har satts in, tillsammans med våldsamt mönstrad plastmatta på golvet. Här har Kommunal haft möten en gång i tiden.
Någon – kanske ett spöke – har spelat en tafatt omgång luffarschack på en vägg.
Peters enorma nyckelknippa verkar tynga ned själva låset på vägen ut. Nycklarna är så tätt packade att de inte skallrar. Ändå kan de flesta dörrar öppnas med nyckelkort, men inte i den gamla delen av huset, inte alla dolda rum.

11.46
Peter öppnar något som ser ut som en garderob ute i en korridor. Han drar ned en stege, öppnar en lucka – vi är på väg upp på taket.
Klättringen går genom vinden där gullfiber och trä syns åt alla håll.
Uppe på taket ligger stora ventilationstrummor, men om man höjer blicken är utsikten storslagen, över vattnet och staden. Taket är för dagen ganska halt, så Peter är försiktig när det gäller några manövrar nära kanten – det finns inget räcke mot innergården. Han berättar om hur hett det blir där uppe på somrarna, på det svarta taket, om han måste stå där och fixa med någonting ett tag.

12.05
I restaurangen rör sig lunchgästerna, hämtar mat, och köksmästaren Philip Fagerström fyller på med bröd i korgarna. Han jobbar både med lunch och middag på hotellet och är igång från klockan åtta eller nio. I köket finns tre heltidsanställda och extra personal vid behov.
Det är en givande uppgift att nå ut till gästerna med god mat. Jag uppskattar skapandet och kreativiteten i jobbet, säger Philip medan han arrangerar brödet.
Mycket mer än så hinner han inte säga. Det är mycket att göra och fler gäster strömmar till.

14.00
Vaktmästaren Peter har skött service och fortsatt arbetet med att byta ut möbler. Han går igenom konferensavdelningen, som ligger på ett helt våningsplan. Här finns ett stort, delbart rum med fönster ut mot vattnet och mängder av mindre grupprum. De har fått sina namn från kända personer med Härnösandsanknytning, mest litterära personligheter. Lubbe Nordström, Kerstin Ekman … Namnen står på skyltar på varje dörr, tillsammans med ett citat om personen.

14.55
Jossan har jobbat som receptionist sedan 2011, och det var tack vare kusinerna Ulrica och Annica som hon sökte jobbet på First Hotel. I likhet med dem har hon gått Hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet och hon visste att det var hotell hon ville jobba med.
– Det är kul! Just det här passet jobbar jag klockan 07 – 15. På morgonen får jag överlämning av den som jobbat natt. Sedan checkar jag ut en massa folk fram till klockan 12. Jag står här hela dagen och sköter även administrativa saker som att skicka fakturor, ta hand om konferensbokningar, svara i telefon och på mail.
Hon tar också emot och lägger in rumsbokningar samt större grupper som bokar in sig. Nu ringer telefonen; ett samtal till eller två hinner hon med innan hon slutar för dagen.

16.30
Ett antal nya gäster checkar in. Några är i stan för att jobba, andra för att roa sig.

19.30
Restaurangen har middagsbesökare, både hotellgäster och andra, fram till stängningen som i kväll är klockan 23.

21.00
En mängd ungdomar kommer in i foajén, nöjda och upprymda. De har vunnit två handbollsmatcher med sitt lag, Spånga Flickor -03. Tränare och föräldrar finns med, håller koll, samlar ihop sin grupp som snart bjuds på kvällsfika uppe i restaurangen.

22.55
Nattreceptionisten Emma Berglund är på plats för att jobba mellan klockan 23 och sju. Hon ställer ifrån sig väskan, hänger
undan jackan. Hotellblazer på. Hon stämplar in och får en överlämning av kollegan som precis går av sitt pass och nöjd med dagen ska åka hem och sova.
Kollegan berättar att det är många gäster som är ute på stan i kväll. Det är fredagskväll och många är ute och firar efter en match. Emma får en lista över vilka som begärt extrasängar. En gäst har specialönskemål om att göra frukosten själv, runt klockan 06.50 nästa morgon.
Emma tycker om att jobba natt och gör det enligt ett schema där hon ibland har längre ledigheter. Hon beskriver arbetet som lugnt och tryggt.
– Jag trivs jättebra och har jobbat extra här tidigare, både med frukost, städ och reception, så jag har gjort det mesta. Den här tjänsten fick jag i mars 2016 och den är som nattreceptionist, vi är två personer som alltid jobbar natt, men ibland hoppar jag även in dagtid om det behövs extra personal.
En ung gäst, en av handbollsspelarna, kommer och ställer sig vid receptionen och plingar ett antal gånger på ringklockan, trots att två receptionister står framför henne. Hon möts av ett leende och ett ”Det där tycker du var roligt, va!”
Flickan frågar vad de ska få för frukost nästa dag:
– Finns det äggröra? Kan man rosta brödet själv? Finns det pannkakor – här vänder hon sig till sin kompis och frågar om de får äta pannkakor, nu när de ska vara med i SM.
Emma säger att de tyvärr inte har pannkakor, men det kommer att finnas våfflor med sylt och grädde. Flickan gör stora ögon.
– VÅFFLOR? Har ni våfflor?
Hon studsar iväg med kompisen och de pratar vidare om att fråga föräldrar och tränare vad de får äta. Inte för mycket socker, nu när de ska vara med i SM.
Det är Emma som förbereder frukosten. När hotellet har många gäster, som i kväll, över 100 personer, börjar hon redan klockan 4 med att steka bacon och göra äggröra.
Emma städar även lobbyn och toaletterna nere, men när det är många gäster håller hon sig mycket bakom receptionsdisken, redo att hjälpa till. Det kan vara ett nyckelkort som blivit avmagnetiserat så att gäster inte kan komma in mitt i natten, eller att checka ut någon som ska bege sig iväg tidigt. Två gäster som är på väg upp till sina rum för natten kommer förbi och får varsin flaska mineralvatten.

23.15
Köksmästaren Philip är på väg hem och stämplar ut i receptionen. Köket stänger klockan 22 fredagar och lördagar, restaurangen lite senare, men i dag blev det en extra lång arbetsdag, från 9 till 23.10:
– Vi hade en busslunch i dag, så det blev extra tidigt. Det är roligt, men jag är ganska nöjd att gå hem nu.

23.30
Två hotellgäster som varit ute på krogen sitter nere i lobbyn och pratar med varandra. Andra börjar också komma tillbaka till kvällens vila efter en lång dag och middag ute på stan.

01.17
Det har varit lugnt på hotellet ett tag. Någon enstaka person passerar utanför hotellet, en människa, en hund. Några gäster är fortfarande ute på krogen.
Emma börjar städa lobbyn.
Annica och Ulrica, tvillingsystrarna, är hemma i varsitt hus och sover. Helen Caro är hemma; kanske får hon också en hel natts vila innan hon kör sträckan Sundsvall – Härnösand igen.
Natten är blå utanför hotellet.

Hallå, Helen Caro, hotelldirektör!

Vad är det första du gör när
du kommer in på ett hotellrum?
Det första jag gör är att slå igång tv:n. Jag vet inte riktigt varför, men det brukar alltid vara det första.

Vilka är de tre viktigaste sakerna
på ett hotell?
Personalen, servicen de ger och att gästen får en upplevelse. Det är väldigt viktigt för att en gäst ska bli nöjd och vilja komma tillbaka. Och så ska det vara rent och snyggt, det är A och O, men det ska man kunna ta för givet.

Har du några hotellfavoriter?
I Sverige är favoriten First Hotel Reisen i Gamla Stan. Det ligger i en anrik byggnad i fantastiska kvarter nära vatten, vilket gör att man får lite hemkänsla. I världen kan jag exempelvis säga The May Fair i London. Det är jättetrevligt.
Eftersom jag jobbat som fotbollsdomare, bland annat under flera OS, har jag bott på otaliga hotell. En gång bodde jag på ett fantastiskt hotell i Peking som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Femstjärnigt, 30 våningar högt, och jag har aldrig någonsin sett något så fint. I servicen ingick att de kom och bäddade upp sängen innan man skulle gå och lägga sig och ställde fram tofflor, sådana saker. Men jag har verkligen bott på alla sorters hotell!