Oavlönad kunskapsbank

Vi möts utomhus i ett soligt, kallt Härnösand. Katalin Jansson jobbar som så många andra nu på distans, med att hjälpa asylsökande att lära sig svenska. Något som är mindre vanligt är att hennes jobb inte har någon lön i pengar. Katalin är nämligen volontär hos ABF – och en 76-åring som jobbar fem dagar i veckan.

Katalin är från Uppsala men kom till Härnösand via jobb på Hallstaberget i Sollefteå, och så hade hon stuga i Höga kusten:
– Jag jobbade först inom sjukvården, sedan inom hotell och restaurang och så frilansade jag som lärare på lågstadiet.
Det märks att Katalin har bakgrund inom både hälsa, service och utbildning när hon med stor kärlek beskriver sitt volontärarbete:
– Man gör ju det här för att man tycker det är roligt att träffa människor och höra om deras traditioner. Tänk dig att du får något i din hand som du kan forma – det är ganska fantastiskt!
De asylsökande som går hos ABF kan ännu inte läsa SFI (Svenska för invandrare) eftersom de inte har uppehållstillstånd. Asylsökande kan söka jobb, men måste först ha arbetstillstånd. Väntan på besked om uppehållstillstånd kan sträcka sig över många år, fem till tio år är inte ovanligt, då personen alltså samtidigt är förhindrad att riktigt komma in i samhället. Det är där volontärerna kommer in i bilden. Katalin berättar:
– Vi jobbar mycket med att de asylsökande ska lära sig att prata svenska. Det är mycket lättare att förstå ett språk än att själv uttrycka sig, men för att integreras är det talade språket allra viktigast. De som inte kan svenska söker kontakt med fler från samma land, som talar samma språk. SFI-rektorn har ringt ABF och tackat för det jobb vi gör, för att eleverna redan kan så mycket när de börjar där.

Katalin menar att om man inte kan prata språket kan man inte riktigt förstå det heller:
– Det roligaste är när någon kan förklara en situation för mig på svenska. Då hör jag hur mycket eleven har utvecklats!
Det svåraste att lära ut är uttal:
– Det kan bli som att prata ”svengelska”, man säger rätt ord men uttalar dem som på ett annat språk, till exempel ett afrikanskt språk. Då måste jag be dem att lyssna på mig. Jag talar långsamt så att de ska uppfatta vad jag säger och hur jag uttalar det, och jag ger mig inte förrän de har förstått orden.
ABF-volontärerna behöver inte vara utbildade lärare, men de använder skolmaterial och lär ut grammatik, ordförståelse och annat som i en vanlig utbildning. De har också olika aktiviteter, förutom nu under pandemin. Katalin har tagit med sig elever både ut i svampskogen, runt Klubbsjön och på olika kulturupplevelser. Ibland blir det kulturkrockar, som när elever kommer i högklackat och med fina handväskor till skogspromenaden:
– För många asylsökande är det nytt med allemansrätten och att gå i skogen och då måste man svara på: Vad gör man där? Ja, man njuter av tystnaden och omgivningen. Man kanske hittar ett ställe där man kan bada. Vi har grillat, druckit kaffe, gjort sådant som svenskar gärna gör på fritiden. Svenska folket är naturälskare.
Eleverna uppfattar generellt svenskar som vänliga och givmilda, men lite svåra att knyta kontakter med, vilket Katalin tror kan bero just på språket.
Många elever kommer från landsbygden och har inga erfarenheter av att till exempel gå i kyrkor och på museer där man inte får röra saker:
– Så kan det även vara med svenskar, att det inte räcker att bara titta. Då måste jag förklara att man har salt och fett på fingrarna som kan förstöra föremålen.

Volontärerna undervisar också i lag och rätt, vad samhället förväntar sig, och för många är det helt främmande att man till exempel kan vara sambo eller särbo. Många elever har inte gått i skola alls, eller väldigt lite, och de saknar ofta kunskaper om anatomi och sexualitet:
– Jag har sexualundervisning ibland. De kan vara generade och småfnittra i början, men jag sjåpar mig inte. Bara det att män och kvinnor sitter i samma klassrum är ovant för många av eleverna. En del har tackat mig efteråt, till exempel en person som behövde gå till en läkare. Hur ska du kunna förklara för läkaren om du inte kan anatomi, om du inte vet vad saker heter?
I normala fall ingår eleverna i grupper om 8–10 personer, men nu sker undervisningen helt på distans med max fem deltagare åt gången på grund av coronapandemin. Både elever och volontärer längtar till en mer social tillvaro, men tills vidare möts man via plattan, datorn och mobilen i systemet Classroom.
Katalin fortsätter sitt engagemang, fem dagar i veckan:
– Inspirationen är att se de här människorna från punkt noll, att jag kan förmedla och lära ut och att de förstår vad jag pratar om. Det ligger arbete bakom att du ska kunna prata. Vi får ingenting gratis, inte ens språket.

En av Katalins elever berättar

Namn: Tahir Baig. Född: 1998.

”Jag har bott i Härnösand i snart fyra år, och i Sverige i fem år. Först bodde jag i Arvika, där jag gick gymnasiet och lärde mig en del svenska innan jag kom hit. I Härnösand har jag också gått gymnasiet, men nu går jag enbart på ABF och väntar på svar om uppehållstillstånd.
Det är skönt att bo i Härnösand, bra med en liten stad där det finns alla möjligheter. ABF hjälper mig med språket och vi har en bra relation mellan lärare och elever. Jag kommer från Afghanistan, har bott i Pakistan och gick i skola där, men jag slutade eftersom lärarna slog eleverna. I stället började jag jobba med min pappa som sydde afghanska kläder. När jag kom till Sverige och fick brev om att börja skolan blev jag rädd och frågade om lärarna slår eleverna här. Jag sa: Om ni slår, kommer jag inte.
Jag pratar flera språk förutom svenska, bland annat uzbekiska, dari, urdu, turkiska, hindu, persiska och lite engelska. I framtiden vill jag kanske jobba med elektronik, men det är svårt att planera när man inte vet om man får stanna.”

Om ABF:s asylverksamhet – så blir du volontär

Fekre Kamal, asylsamordnare, berättar:
”Alla som vill får bli volontärer, enda kravet är att man kan bra svenska. I början får nybörjaren gå med en annan volontär för att se och lära sig och sedan kunna göra det själv. Det finns ingen åldersbegränsning, alla är välkomna. Man kontaktar Kommunen eller ABF, som förmedlar kontakt med mig, och jag ordnar klassrum och material.

Vi har 22 volontärer och uppskattar verkligen hur de ställer upp och för samhället framåt. Jag är så tacksam för allas insatser och att jag tipsade om just Katalin beror på att hon jobbar hela fem dagar i veckan och har gjort det i sex år.

Jag startade den här verksamheten på ABF för sju år sedan, tog kontakt med möjliga volontärer och vi tog på oss ansvaret att ordna olika aktiviteter för asylsökanden. Det var bland annat svensklektioner, datalektioner, körkortsteori, dans och musik. Vi hade samarbeten med kommunen, Svenska kyrkan och Pingstkyrkan. Vi nådde även ut till Älandsbro och Utansjö och ordnade aktiviteter där.

ABF var från början det första studieförbundet som ordnade svensklektioner helt utan bidrag och stöd. Våra volontärer har varit mycket lojala och hjälpt många asylsökande att inkluderas och integreras in i samhället. Dessa asylsökande har kunnat utnyttja perioden utan uppehållstillstånd på ett bra sätt tack vare denna verksamhet och volontärerna och har därmed kunnat ta flera steg framåt inför att de så småningom fått uppehållstillstånd. När det erbjuds en sysselsättning skapar det ett sammanhang och en mening för dessa människor som blir en motivationsfaktor i längden.”