Vågad familj

Hemma! De flesta av oss kommer att vara det i sommar, men för familjen Garcia Haggren i Finsvik blir det nu för första gången på väldigt länge den svenska sommaren får upplevas.
Anledningen till det stavas corona, och hade det inte varit för den, hade familjen gjort som vanligt – tillbringat hela sommarlovet i Medelhavet.

Men vad betyder egentligen begreppet ”hemma”? Yippie hälsade på hemma i Finsvik. Där är ett hem. Det andra hemmet heter ”Great Bear” och är en tio meter lång och tre meter bred segelbåt. På den senaste resan med henne var familjen ute i 14 månader. Hon ligger nu och väntar på Samos i Grekland tills besättningen återvänder nästa gång.
– Det var tänkt nu i juni, men nu är det som det är, säger paret Niklas och Esther Garcia Haggren och häller upp en kopp kaffe i det trivsamma köket hemma i Finsvik. Två katter tittar nyfiket på när bullfatet dukas fram.
För både Niklas och Esther är sommar­ledigheten betydligt längre än de flestas då de är lärare och snart kan de se ett långt skönt sommarlov framför sig. Även två barn ingår i familjen, 12-åriga Anna som sitter med vid köksbordet, och lilla Emma som är två år som rultar omkring på golvet. Sådär som tvååringar gör.

För oss alla blir det nu en mycket annorlunda sommar i år konstaterar vi till kaffet, men för den här familjen blir den väldigt ovanligt. De tillhör nämligen den skara människor som gjort det till en vana att byta ut den ljuva svenska sommaren mot något helt annat.
En normal sommar för familjen Garcia Haggren är att tillbringa hela sommarlovet i en båt längs kusterna i Medelhavet.
– Sju–åtta veckors båtliv är väl det normala för oss. Så har det varit sedan 2005. Vart vi hamnar bestäms mest av vädret och när lusten kommer att kasta ankar. Men vi har blivit väldigt förtjusta i Grekland. Där finns ett fantastiskt kustlandskap, underbara öar, härliga människor i ett varmt klimat och underbara badmöjligheter, säger Esther, och övriga familjemedlemmar håller med.

Så tog de sig till Grekland

Det är ju vägen som är mödan värd heter ju talesättet. Familjen fick passera 243 slussar genom Polen, Tyskland, Luxemburg och Frankrike, Spanien och slutligen Italien att ta en ”genväg” ner till den grekiska arkipelagen.

”Det som är kul med gästhamnar är mötet med alla människor från hela världen.”

Esther kommer från León i Spanien. Den staden ligger 15 mil från kusten, så en försiktig gissning är att det är Niklas som infört segelintresset i parets relation, och jodå, så är det.
– Jag följde med en kompis och hans föräldrar en gång på en båttur och tyckte att det var det helt underbart att färdas med vinden. Ett år senare när jag var 14 år köpte jag för egna pengar jag tjänat på ett sommarjobb en segelbåt med namnet ”Trida”. Den var i rätt dåligt skick, så jag fixade mycket med den, året efteråt sjösattes den och sedan dess har jag varit en båtmänniska.
Senare i livet när Niklas träffade Esther och de började leva tillsammans blev även hon frälst på seglarlivet. Paret gjorde allt längre turer tillsammans och en dag bestämde de sig för att korsa Europa och ta sig till ner till Medelhavet. De startade med en ingång via den polska hamnstaden Swinoujscie. 243 slussar senare kunde man njuta av Medelhavets varma vatten. En sådan resa tar ungefär fyra veckor om man inte gör något annat, men paret hade ingen brådska. Två månader gled de genom floder och kanaler genom Polen, Tyskland, Luxemburg och Frankrike där båten lämnades i väntan på nästa sommar. Året efter blev det Spanien, och tre vintrar senare kunde man runda hälen på den italienska stöveln och segla ut i Adriatiska havet för att slutligen känna sig hemma i kusterna runt Grekland där båten numera är stationerad.
Från knappt ett års ålder har dottern Anna varit med, och hon är en riktig ”dörröppnare”, berättar Niklas.
– Det som är kul med gästhamnar är mötet med alla människor från hela världen. Är man långseglare så känner man igen sig i varandra och man söker kontakt. För ett par år sedan kom en man och hans dotter simmande över till vår båt. De hade sett att det hos oss fanns en tjej i samma ålder som dottern, så de ville bara komma och säga hej. De var en tysk familj på två vuxna och ett barn som var ute på en långsegling. Senare träffade vi en kanadensisk familj med ännu en tjej i samma ålder som Anna och nu har den trion hängt ihop mycket, säger Esther.
– Det var den tyska familjen som fick oss att ta det där stora steget att vara ute längre än vanligt. De undrade om vi inte skulle göra som dem, och vara ute på en riktigt lång segeltur på minst ett år med start påföljande år, och vi funderade en stund och tänkte att, jomenvisst! Så året därpå tog vi tjänstledigt, och när skolan var slut i juni 2018 lastade vi in oss i en gammal bil vi köpt och tog oss ner till ”Great Bear” som väntade på oss. Bilen skrotades när vi var framme och då startade vår senaste resa som kom att bli 14 månader lång, säger Niklas.

Astipalea i den grekiska ögruppen Dodekaneserna fick ett besök av familjen. Ön är mer än dubbelt så stor som Härnön och har runt 1200 fasta invånare. In idyllisk ö där dess högsta punkt mäter 482 meter över havet. Foto: PRIVAT

”Att vi båda är lärare gör undervisandet lättare.”

Det var nog både ett och annat ögonbryn som höjdes när familjen skulle vara borta så länge. Familjen hade nämligen utökats med en liten Emma som nu skulle få vara ute och segla. Att påbörja en resa med en sjumånaders bebis i båten är egentligen inga problem, de är ju inte särskilt rörliga, men sedan?
– Vi hade några speciallösningar på båten för henne, en cykelbarnstol och en bilbarnstol blev till stor hjälp. Efter att hon börjat gå ville hon ju göra som oss vuxna, att klättra uppför lejdaren (trappan för att komma upp på däck) då snickrade vi till en liten speciallösning så man måste använda både händerna och benet för att passera hindret vi gjort, det blev en bra barngrind. Vi gjorde även en liten sele till henne så hon kunde röra sig ombord och dessutom är vi ju tre som har koll på Emma, säger Niklas.
Så att leva på en båt med en ettåring gick bra med lite uppfinningsrikedom, men om man är man 10–11 år som Anna var när resan startade har man ju skolplikt, hur funkar det?
– Vi gjorde en formell ansökan hos skolan om ett undantag från skollagen, och den kunde beviljas utan problem då vi visade hur hennes kunskaper under läsåret skulle tillgodogöras under resan. Att vi båda är legitimerade lärare gör förstås undervisandet lättare, och min pappa är pensionerad lärare och han tyckte att det var roligt att få vara historielärare åt Anna via Skype, och på det sättet blev det lite omväxling i skolarbetet för henne, säger Niklas.

Både den tyska och den kanadensiska familjen hade flickor i samma ålder som Anna så de pluggade tillsammans på dagarna. Språket var aldrig några problem, och vardagssamtalen var på engelska.
– Men vi gjorde en massa annat ihop! En gång byggde vi en flotte av skräp vi hittade på en strand, det enda vi använde från båten var en sax. Vi hade kul ihop, en gång bestämde vi oss för att försöka tjäna lite pengar genom att sälja saker på en grekisk marknad. Vi gjorde halsband och andra smycken, målade stenar och drog in 300 kronor, säger Anna stolt.
– Och på Kreta där vi övervintrade i Rethymno Marina var det en seglarskola för barn varje helg. Barnen fick lära sig att köra en optimistjolle, man får mera känsla med en så liten båt. Vid ett tillfälle fick jag åka med, och när jag såg säkerheten hon hade när hon förde båten framåt blev jag så otroligt stolt, säger Esther med ett varmt leende.

”Great Bear” 10,65 meter lång och 3,07 bred (En Coronado 35:a med byggår 1974 och ett vattenhem för familjen sedan 2014. Numera parkerad på Samos i Grekland och säkert väntandes på sin besättning för nya äventyr.) Foto: PRIVAT

”Många tror att långtidsseglare lever av ravioli på burk, men det är precis tvärtom. Det finns väldigt mycket tid till att förbereda måltiderna.”

Anna berättar om resan och hennes ögon lyser när hon berättar om alla minnen, men att vara med båda sina föräldrar och ett litet syskon i en liten båt och själv vara i 11–12 års åldern, kan inte det vara jobbigt ibland?
– Näe, jag hade ju ett eget rum på båten med en dörr jag kunde stänga, så det var inga problem!
Andra funderingar som dyker upp när man hör att en familj varit 14 månader i en liten båt är matlagningen ombord. Man har kanske inte så stora möjligheter till någon avancerad matlagning?
– Många tror att långtidsseglare lever av ravioli på burk, men så är det inte. Det är fullt förståeligt att familjer i land där bägge föräldrarna arbetar 8–5, gör något snabbt och enkelt till middag när man kommer hem. På båten är det precis tvärtom, det finns väldigt mycket tid till att förbereda måltiderna, och råvarorna längs de grekiska kustremsorna är utsökt goda och mycket billiga. Vi har gasolplattor och ugn och alla möjliga bekvämligheter i båten så det har aldrig varit något vi saknat. Dessutom går ju inte prisnivåerna på en grekisk lokal restaurang att jämföra med de svenska, säger Esther.

Men även om nu maten är billig i Grekland, 14 månader med en familj på seglats i Medelhavet kostar ju en del.
– Jag brukar säga att det kostar de pengar du har. Man får anpassa utgifterna efter plånboken. Längs kusterna och på öarna i Grekland finns väldigt många gästhamnar där priserna varierar från 50 kronor och uppåt, men det finns även många stadshamnar där man kan lägga till gratis, och vill man vara väldigt ekonomisk kan man ju ligga ute i viken och ta jollen in till land säger Niklas.
Ni kom hem till Sverige i augusti, och nu har ni säkert fått lite distans till äventyret. Vad är det bästa med en långseglats på 14 månader?
Anna: Att ha tid att leva!
Esther: Att få tid tillsammans med familjen i en fantastisk miljö.
Niklas: Absolut det här med tiden tillsammans. Man går ner i ett behagligt tempo och har tid att leka med barnen. Helt enkelt livskvalité.
Var det skönt att komma hem till det stora huset i Finsvik efter 14 månader på en väldigt begränsad yta?
Esther: Nej! (Det svaret kom blixtsnabbt!)
Anna: Det var kul att träffa kompisarna igen, men efter en månad kände jag att -japp, nu kan vi åka vidare! Men vi måste ju göra om det här om några år, för Emma var ju så liten!
Niklas: Nu åkte vi hem i höstas för att pengarna började ta slut. Vi skulle nog alla vilja åka iväg nu i sommar igen och vara borta 7–8 veckor som vi brukar, men läget som det är nu gör att vi får vara kvar i den svenska ­sommaren, och det blir nog bra det med, men för oss blir det helt klart väldigt annorlunda!

Och vad tyckte då tvååringen Emma om att komma hem då? När hon fick frågan svarade hon glatt ”PIPILA” och gick ut ur köket. Alla vuxna skrattar och förklarar att det är det grekiska ordet för ”napp”, så mamma Esther får berätta.
– Emma var 7 månader när resan startade. För henne har det varit en speciell början på livet. Vi har ju alltid varit tillsammans. Nu när vi kom hem började Anna skolan igen, och Niklas åkte till jobbet. De ”försvann” från Emmas värld. Jag var hemma i Finsvik med Emma som hela tiden från början undrade; Var Anna? Var Pappa? För henne var det naturliga att alla medlemmar i ”flocken” skulle finnas nära. Hon har ju varit faktiskt varit längre tid på båten i sitt liv än vad hon varit i land, så att skola in henne på dagis var inte det första vi tänkte på direkt.

Blev kvar i Sverige
Esther kommer från den spanska staden León och Niklas från Nyköping. Esther pluggade till lärare hemma i Spanien och kunde välja på att göra en del av sin lärarpraktik i något annat land. Hon kunde välja på Portugal, Irland eller Sverige. Hon valde vad hon tyckte lät mest exotiskt, och hamnade i Härnösand. Hon skulle vara här i tre månader, men så träffade hon Niklas…
— Det var 2005 och vi gifte oss fem år senare. Vi stannade kvar i Härnösand, köpte ett hus i Finsvik och sedan dess har vi seglat varenda sommar!

Familjen Haggren är:

• Niklas 44 år just nu mellanstadielärare i Matte och NO på olika skolor i kommunen.
• Esther 41 år språklärare Engelska och Spanska och för tillfället hemma med Emma.
• Anna 12 år går i skolan.
• Emma 2 år kan säga napp på olika språk!
• Samt katterna Kanji och Kesa som fick vara i Aspnäs hos en bekant under seglatsen.