Löpning i grupp får tumme upp!

Friskis & Svettis har erbjudit olika typer av gruppträning sedan 2001 i Härnösand.
I år står även löpning i grupp på programmet. Yippie skickade en reporter för att testa. Kanske var det inte sista gången.

Jag är på väg till Bondsjöhöjdens IP. Det är onsdag kväll och löpträning i grupp med Friskis&Svettis. Lite nervös är jag allt eftersom jag senaste tiden haft ett uppehåll modell längre i löpträningen. Sommarkilona har kommit som ett brev på posten efter allt för mycket grillmys och jordgubbar med glass. Tidigare har jag mestadels sprungit ensam med musik i öronen för att slippa höra mina egna flåsningar. Springa i grupp, kan det vara något för mig?
På plats träffar jag ledarna Anders Emnegard och Anna Tjell som brinner för löpning och arbetar ideellt med Friskis&Svettis löparträffar två gånger i veckan.
– Jag ser att du har sprungit förut, säger Anders och syftar på mina tights som är nästintill oanvända.
Jajamensan, tänker jag. Det har jag ju faktiskt. När jag började med löpningen för några år sedan satsade jag nästan direkt på milen under 50 minuter. Det var inte så lätt och motivationen försvann rätt snabbt när vaderna började säga ifrån.
Många som börjar att träna löpning gör misstaget att gå ut alldeles för hårt, förklarar Anders och Anna. De struntar i att värma upp i början och stretcha på slutet, och då kommer det lätt skador.
– På våra löparträffar siktar vi in oss på ett lugnt och skönt prattempo där man slipper känna blodsmak och kan fokusera på annat än att det går tungt. Vårt mål är att få så många som möjligt att träna och känna rörelseglädje. Det ska ju faktiskt vara kul att träna, säger Anna och tittar på Anders.

de börjar skratta. Stämningen mellan ledarna är glad och positiv. I deras sällskap lägger sig snabbt nervositeten och nu känner jag mig istället taggad och positiv. Det här ska bli kul!
– Vi har så kul tillsammans och det är därför vi kör båda passen tillsammans istället för att dela upp oss, säger Anna. Det är mycket skratt och energi här på löparträffarna och det tror jag smittar av sig på motionärerna.
Löparträffarna är uppdelade i distanspass på söndagar och kvalitetspass på onsdagar.
– Under kvalitetspassen arbetar vi mycket med kondition, teknik, snabbhet och löpstyrka med olika typer av löpövningar som parintervaller. På söndagarnas distanspass fokuserar vi mer på att få ett skönt flyt i ett lugnt tempo. Med löpning i ett lugnt tempo slipper man tidspress och skonar leder och ligament som också måste få en chans att bli starkare, förklarar Anna.
Deltagarna börjar anlända en efter en. I kväll kommer ett tiotal personer, enbart kvinnor, men Anders berättar att tidigare kvällar har lockat en hel del män. Viktoria Boström och Maria Näsström satsar på att springa Lidingö Tjejlopp, som är en del av Tjejklassikern. För Viktoria är det första gången på löparträff.
– Vi tänker att det här är ett bra sätt att komma ut och träna, konstaterar de. Sedan är det ju kul med så entusiastiska ledare som Anna och Anders.

Vi startar i lugnt tempo och samtalar med varandra samtidigt som vi springer. Stämningen i gruppen är god. I samlad trupp joggar vi i elljusspåret en bit tills vi kommer till en grusplan där vi stannar för att göra två olika övningar för att bättra på löpsteget. En övning liknar klassiska hälkickar och den andra är ”sprätthopp” med sträckta ben så högt upp som möjligt.
– Lite Monty Python-känsla över den, skrattar Anders och förklarar att vi gör övningarna för att få öka rörlighet och styrka.
Anders menar att löpare över lag är väldigt stela, något jag minst sagt känner av under övningarna. När vi är klara på grusplanen är det dags för intervaller i uppförsbacke vilket är något av det jobbigaste jag vet. Vi gör det i par och springer uppför backen allt vad vi orkar.
Det blir lite av en tävling oss två emellan. Efter sju minuter vilar vi i två minuter och sedan börjar vi om igen. Jag tänker att om jag varit ensam under den här övningen hade jag aldrig klarat att springa uppför backen så många gånger. Anna säger att det är en vanlig reflektion hos deltagarna.
– Många som kommer till oss på löparträffarna har sprungit ensamma länge och tror att det passar dem bäst. Men så provar de det här och märker att det inte är så dumt alls att springa i grupp.
Viktoria och Maria är också nöjda med kvällen och säger att de kommer fortsätta med löparträffarna i höst.
– Parintervallerna är bäst eftersom man blir taggad av att ha någon att springa emot, säger de. Det är bra träning där man får stärka springmusklerna.
På väg hem tänker jag att löparträffarna helt klart är något för mig. Det är svårt att hitta motivation till att ge sig ut och springa och kanske är Friskis&Svettis löparträffar det som kan få mig att ta tag i löpningen på allvar igen.