Skogsfynd

Svampar tillhör inte växtriket och inte heller djurriket. De är något mittemellan, och så här års är det ju bara att gå ut och plocka dem. De växer ju bokstavligen som svampar på marken! Men vilka ska man plocka, och alla de där som inte är kantareller, går de att äta?
Yippie tog hjälp av två riktiga experter.

Vi bestämmer träff vid en liten skogsväg nära Solumssjön med grundaren av Härnösands Svampklubb och fram till i sommar den ständige ordföranden Stig Norell, och den nytillträdda Angelica Hägglund som tagit över ordförandeklubban.
– Näe, nån klubba har vi aldrig haft i klubben. Det har gått bra ändå säger Stig och frågar vilken sorts svamp vi vill fotografera och skriva om. Det finns ju en hel del att välja på menar han, och hur mycket svamp som helst!
Så tillsammans med Stig och Angelica börjar vandringen längs den lilla vägen för att leta svamp. Det räcker med fyra steg så dyker den första upp. Citronslemskivlingen. Det är en svamp som är lite kletig, och ratas därför av de som inte känner till den.

– Den är väldigt lämplig för en nybörjare att plocka och som inte går att förväxla med någon annan. Titta här säger Stig och skrapar lite på svampfotens nedre del. Där lyser det citrongult vilket är den här artens kännetecken. Bara hatten används, när man rensar den och tar bort slemlagret är den redo att användas till en god stuvning som passar bra till fisk berättar Stig och vi undrar om den bara växer just i den här typen av mörk granskog som kantar vägen.
– Många svampar lever i symbios med gran och tall. Avverkad skog förändrar svamparternas växtmöjlighet. Svampen återkommer när träden börjar växa igen. Sedan är det ju fuktigheten och värmen som avgör om det blir ett bra svampår. Nu i år har det varit en bra sommar, och september ser ut att bli en mycket givande månad. Så det är bara att ta rejält på fötterna och ge sig iväg säger Stig.
Vi går bara några meter till och den nye ordföranden Angelica pekar på örsopp som växer tillsammans med rosenslemskivling mitt på vägen. Bägge är matsvampar och är bara att plocka ner i korgen.

På detta sätt fortsätter vandringen och det är kunskapen som fyller svampkorgen. Kantarellerna lyser med sin frånvaro. Det kanske inte finns kantareller i den här typen av skog?
– Jodå, men går du ut för att plocka kantareller så kan du få gå hem med tom korg. I år har det varit många som varit ute i naturen, och då kantarellerna är den svamp alla kan, blir konkurrensen hård. Om du lär dig en svamp till förutom just den, så har du kraftigt ökat chansen till att få till något att smörsteka säger Angelica.

I skogarna runt Härnösand finns det runt ca 50 olika bra matsvampar som man kan plocka. Stig Norell har varit intresserad av svamp hela sitt liv, och utbildade sig till svampkonsulent för att sprida svampglädjen till allmänheten. De vanligaste svampar folk känner igen är röd flugsvamp (tillhör giftsvamparna) och kantarell, den första äter man inte, och den andra har redan någon annan plockat! Vi fortsätter vägen framåt och har efter 300 meter passerat både fårticka, karljohan, smör- och tegelsopp, skäggriska och ännu fler citronslemskivlingar. Goda matsvampar som lätt fyllt vilken korg som helst, och detta var bara längs vägkanten!
Vid vägens slut ligger en gul sommarstuga vid vattnet där Stigs sambo Anita Svanberg har dukat fram kaffekoppar. Hon beskriver sig som normalt svampintresserad.

Stig kan runt 200 arter och den nye ordföranden runt 50.
– Men Angelica vet även vad många arter heter på latin, det är inget man behöver lära sig, men blir man intresserad av svamparnas rike blir man aldrig fullärd. Genom att lära sig de latinska namnen blir det lättare att dela in svamparna i olika grupper samt att man får kunskap om tex var de växer. Ständigt dyker nya svamparter upp, och det är hur kul och intressant som helst säger Stig.

Att lära sig mer om svampar, även de som är oätliga, ökar intresset för naturen. Sedan är det ju så att ju fler giftsvampar och oätliga svampar du lär dig, desto ­lättare blir det ju att plocka de ätliga!

Det är inte alltid de båda är överens om vilken art det är, om det kommer till något ovanligt och speciellt förstås. Som den gången de fann en luddfingersvamp eller om det nu var en maskfingersvamp vid den förra utflykten klubben gjorde. Båda är oätliga och väldigt snarlika och det kan bli en tolkningsfråga när det gäller att artbestämma den.
– Svaret kan bara fås om man tittar på den i mikroskop. Men visst var det en maskfingersvamp säger Stig tvärsäkert.
Men den hade inte den rätta färgen replikerar Angelica snabbt och oavsett vilket, så är bägge arterna oätliga så vad spelar det egentligen för roll? Det är väl bara ätliga svampar som är intressanta undrar jag (lite dumt) och utlöser en lång kärleksförklaring till ALLA sorters svampar.
Svampkonsulent Norell sammanfattar diskussionen med ett konstaterande.
– Att lära sig mer om svampar, även de som är oätliga, ökar intresset för naturen. Sedan är det ju så att ju fler giftsvampar och oätliga svampar du lär dig, desto lättare blir det ju att plocka de ätliga!

Medan kaffet dricks tjoar någon i backen. Det är stuggrannarna Jörgen Lundgren och Lena Grönros som kommer med en korg med dagens skörd efter svamppromenaden i skogen.
– Jaha, vi lägger upp korgens innehåll så får ni berätta vad ni tror att det är säger Stig, och Jörgen svarar att det är sandsopp och vinkremla.
– Delvis rätt säger Stig och konstaterar att den första var rätt och berättar vidare att sandsoppen med fördel kan torkas. När det gäller kremlorna är några vinkremlor, men att det även finns andra kremlor i korgen. Formen hos kremlorna förändras med hur länge de växt. De är välvda i formen som unga för att sedan plattas ut med nedsänkt mitt, berättar Stig.
– Men på de här har ni skurit av nederdelen av foten, det ska man inte göra. För där finns mycket information vid artbestämning!
Det finns olika sätt att identifiera svampar, lär man sig grunderna ser man snart skillnader mellan t ex en kremla och en riska. Att dessutom ha en liten ny svampbok med sig ut i skogen hjälper till att ge ett namn på vad det är man stöter på.
Den enda gruppen där det går att avgöra om en svamp är ätlig eller inte är kremlor.
– Kremlor som har en mild smak på tungan går att ta hem, tillaga och äta. Sticker det lite på tungan eller har en besk smak, då lämnar du den på marken säger Stig och spottar ut svampbiten och poängterar en viktig sak; all svamp ska tillagas minst 20 minuter. Man ska INTE äta rå svamp. Aldrig!
Stuggrannarna tackar för lärdomarna och går hem för att lägga kremlorna i stekpannan.

Stig Norell har nyss fyllt 83 och är ofta ute i skog och mark spanandes efter spännande arter. I slutet av det första verksamhetsåret 1992 för Härnösands Svampklubb kunde man räkna in 56 svampglada medlemmar. Vid millennieskiftet var antalet medlemmar 152, men under de efterföljande åren dalade medlemsantalet sakta men säkert ner till 56 stycken medlemmar som man var för två år sedan. Då moderniserade man sig och bildade en grupp på Facebook och idag räknar man in ca 80 medlemmar.
Är svampintresset växande?
– Det är en rejäl ökning i medlemsantalet och det kan nog dels bero på att vi syns i sociala medier, men även att uteliv i skog och mark lockar alltfler.

HÄNG MED KLUBBEN PÅ SVAMPUTFLYKT!

När Härnösands Svampklubb åker iväg på sin söndagsutflykt nu på söndag (30/8) klockan 10.00 träffas svampintresserade på parkeringen vid Parkaden.
Därefter ger man sig iväg ut i bilkaravan mot svamparnas rike. Den här gången blir det åt Viksjöhållet. Alla svampintresserade är välkomna att följa med! All svamp som plockas är intressant! Vid dagens slut läggs skörden upp på ett stort bord och deltagarna går igenom det som hittats och vad som är ätligt!