”Kommer du ihåg snöåret (sätt in valfritt år)? Det var så mycket snö att (sätt in valfri märklig händelse)”. Vinterns snö är alltid ett kärt samtalsämne, oavsett det handlar om rikliga mängder eller barmark till jul. Dessutom verkar det som om eventuella spådomar rörande Anders-dagens meteorologi kommit helt på skam – det verkar som om det slaskar både sista november och på jul.
Själv minns jag en snövinter i mitten på 1960-talet – eller rättare sagt, hågkomsten av vintern 1966/67, snödrivor höga som hus. Snön vräkte ner så vi blev nästan isolerade. Man satte in ånglok som orkade ploga rälsen. Vi barn byggde tunnlar under snön på skolgården. Var det verkligen så? Och har vintrarna förändrats?
Meteorlogen Lennart Wern sammanställde 2015 data kring maximalt snödjup och vintersäsongens längd, alltså dagar med sammanhängande snötäcke. Statistiken gäller från år 1900 fram till 2015 vad som gäller snödjupet, och från 1950 vad som gäller vinterns längd.
Statistiskt sett har Härnösand i medeltal 134 dagar med snötäcke med ett djup på 58 centimeter, men det kan verkligen skifta.
Vintern 1966/67 var verkligen speciell med ett snödjup på hela 145 centimeter. Så minnet sviker nog inte. Den vintern var exceptionell – tillsammans med vintrarna 1958/59, 1981/82, 1987/88, 2010/11, 2017/18 och 2023/24. Så nu har ni några årtal att minnas…
Och vintrarna har verkligen blivit annorlunda – statistiken är tydlig. Under förra seklets första halva fick vi så gott som alltid en halv meter snö, kanske några decimeter till. Enstaka vintrar nästan ingen snö alls, och få rejäla snövintrar. Ett sådant exempel var vintern 1907/08. Då byggde man en ståtlig snöfästning någonstans vid nuvarande Solenskolan. Säkert inga problem med ett snödjup på 158 centimeter i centrala Härnösand. Vykortet dök upp flera tidskrifter.
De sista decennierna har dock undantagen blivit regel. Antingen grön jul eller vargavinter. Rekorden för mest snöfall under ett dygn är samtliga satta under 2000-talet. Men visst vore det fint med lagom med snö på dopparedan?
Bilden är tagen på Högslätten, någon gång i slutet på 80-talet. Den får symbolisera möjligheterna till idrott på vintern. Bandyträning på fritiden, bara för kul. Spelet får stanna av när man ska snöra skridskorna, det är inget mer med det. Vinters spontanidrott är ju så viktigt för både unga och gamla. Att ha Vårdkasens slalombacke nära centrum är faktiskt lite lyxigt. Fina motionsspår, och skulle bara temperaturer glida under fryspunkten finns möjligheten till skidsko på flera ställen. Samt snöskottning, bara det är lagom och inte för tungt.
”Blötsnö – det är nånting som Den Lede hitta på en morgon när han var fyllsjuk”…
Jag får önska alla som ägnar mina bilder en liten stund en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
