Sverige har haft tolv kvinnliga biskopar. Tre av dessa har verkat från Härnösand. Dessutom tre på rad. I en ny bok berättar dessa tolv om hur det är att vara biskop och kvinna i dagens Sverige.
År 1997 skedde ett historiskt genombrott i Svenska kyrkan – då Christina Odenberg som första kvinna vigdes till biskop. I Kvinna och biskop skriver för första gången alla tolv kvinnor som sedan dess vigts till biskopar i Svenska kyrkan i en och samma bok. Utifrån sina valspråk beskriver de den teologi och de erfarenheter som har format deras ledarskap och tjänst.
Hur har det varit att få och bejaka Guds kallelse till biskop?
Förrförra biskopen i Härnösand, Tuulikki Koivunen Bylund, berättar i boken att hon uppmuntrade församlingarna att vara mindre rädda:
– Var inte rädd för chefen – kom med dina idéer.
– Var inte rädd för domkapitlet – kom med dina tvivel.
– Var inte rädd för de förtroendevalda – kom med din kritik.
– Våga tala om din sexualitet, våga lyssna på dem som har ett annat språk, som ser annorlunda ut.
Hennes efterträdare Eva Nordung Byström beskriver sig som den ständiga nejsägaren i mötet med Guds kallelse.
” Jag sa nej till att bli präst, arbetsledande komminister, kyrkoherde och blev ändå allt detta. Det enda jag med glädje, dock blandat med stor vånda, sagt ja till direkt var uppdraget att bli gymnasie- och studentpräst.”
Hon nämdens som biskopskandidat även när Tuulikki Koivunen Bylund blev utsedd. Men Under Tuulikki Koivunen Bylund biskopstid blev dock kallelsen att ställa upp vid nästa biskopsval så stark och tydlig.
”Jag var både var mer förberedd när frågan kom igen, och redo att ta på miguppdraget om Gud så ville. Och så blev det”, skriver Eva Nordung Byström i boken.
Den nuvarande biskopen Teresia Boström berättar bland annat i boken att hon har en vision om kyrkan som hon kallat lägereldskyrka.
”Hand i hand med framväxten av ett produktivitetssamhälle har vi sett uppbyggnaden av en verksamhetskyrka. Det finns mycket gott i kyrkans verksamhet, men en kyrka som bygger på att anställda skapar aktiviteter för medlemmar genererar samtidigt passivitet bland kyrkans folk. Hur får jag ta ansvar för min kyrka om alla uppgifter utförs av anställda? Hur hittar jag min plats i församlingen om jag inte är delaktig i den verksamhet som erbjuds?, undrar biskop Teresia i boken.
Kvinna och biskop är mest intressant för de som är intresserade av ledarskap, teologisk fördjupning och kvinnohistoria. Biskoparnas texter ger en fördjupad förståelse för ledarskap i ett av kyrkans högsta ämbeten och synliggör en viktig del av Svenska kyrkans historia.
