Många mil i bil för bönhusens historia

Det har funnits över 400 bönhus i Ångermanland och Medelpad. Och nu presenteras alla av Bo Anders Öberg från Härnösand i en bok med fotografier på alla bönhus tagna av fotografen Åke Johansson.

– Det har blivit många mil i bil för att besöka alla bönhusen, berättar Bo Anders Öberg.

Arbetet startade mer eller mindre av en slump för cirka tio år sedan. I egenskap av ordförande i föreningsarkivet i Västernorrland, som ligger på gamla KAS 5-området, hamnade han på en arkivkonferens med några representanter för några kristna samfund. Och de började tala om bönhusen och dess historia.

Han har själv bakgrund i en folkrörelse, arbetarrörelsen, men är också intresserad av andra folkrörelser som både nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen. Och då kom idén som nu blivit en bok på över 250 sidor med bilder på alla kapell och bönhus i Västernorrland.
– Frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsens kamp för ett bättre samhälle ligger på många sätt nära varandra och förtjänar att uppmärksammas, säger Bo Anders Öberg.

Och sagt och gjort. I tio års tid har han kuskat runt i Västernorrland, och de delar av Ångermanland som ligger i andra län, tillsammans med fotografen Åke Johansson och Bo-Anders hustru Eva Öberg som fört bok över vad som fotograferats.
– Utan deras stöd hade boken inte varit möjlig. Vi har verkligen åkt runt för att se och dokumentera alla bönhus.

Och många av de församlingar som en gång dominerat i de olika byarna firar nu en tynande tillvaro eller fastigheterna har fått nya verksamheter som till exempel den fastighet som nu kallas för meditationskyrkan i Härnösand

I boken berättar han om frikyrkorörelsen, till exempel om konventikelplakatet där frikyrkomöten förbjöds. Och om hur frikyrkorörelsen trots motstånd från staten växte fram och blev till en maktfaktor med många medlemmar.

Men här finns också skildringar av profiler som Mor Anna från Örnsköldsvik som protesterade mot den rådande Lutherska ordningen där kvinnorna skulle tiga i församlingen och vilka som skulle ha rätt att ta nattvard.
Hon var karismatisk och inte nådig mot statskyrkan och kallade prästerna för ”isterbukar”.

En annan karismatisk person var Erik Liss Andersson, som kallades för ”Mästaren från Anundsjö” och som i pressen pekades ut som en svensk Rasputin efter bland annat ett dödsfall som han skulle ligga bakom.
– Polisutredningen gav ”Mästaren” full upprättelse, berättar Bo Anders.

Han tar också upp splittringen av Frälsningsarmén som hände i länet och en landshövdings misstankar om frikyrkornas påverkan på arbetarnas till i Sundsvallsstrejken. Det nuvarande katthemmet i Utansjö var en av Svenska frälsningsarmens lokaler.

En lång dokumentation är nu gjord och boken kommer nog att hitta sina läsare. Inte minst i alla de bygder som skildras. Men kanske också i byn Mariebäck, känd för skylten ” Välkommen till Mariebäck, Byn utan bönhus”.