Diana satte klorna i Ylva

Hon var medlem i Svenska Jaguarklubben under flera år innan hon kunde registrera sportbilen i sina drömmar. Nu i dagarna ställs den in i garaget för vinterförvaring, och vi anar att hon längtar lite mer efter våren än oss andra. Möt Ylva Aller och ”Diana” -hennes Jaguar Cabriolet XK 8.

– Det var väl lite skämmigt kanske att ta min Volvo till jaguarträffarna, men samtidigt ett sätt att känna efter vilken typ av Jaguar som tilltalade just mig. Så småningom växte min längtan till en XK 8 Cabriolet och årsmodell 2000. De nyare modellerna känner jag inte så mycket för och skulle inte vilja byta ner mig till en modernare variant. Det här är min bil, och jag älskar den!
Ylva pendlar i sitt arbete mellan Härnösand och Stockholm där hon arbetar som Senior rådgivare på Arbetsgivarverket. Hon är Härnösandstjej sedan födseln och socialsekreterare i grunden och har arbetat halva livet i kommunal regi och den andra hälften i statligt regional tjänst. Ofta med frågor gällande infrastruktur- och samhällsbyggande satsningar. Hon var även länsråd för Västernorrlands län.
Men nu snackar vi bara om bilintresset, har det alltid funnits?
– Jag var en gång på konferens i Glasgow i tjänsten och besökte ett transportmuseum där när jag fick några timmar ledigt, så, javisst finns det ett genuint fordons­intresse. Vi är ju väldigt priviligierade som har Skandinaviens största bilmuseum i stan. Min brorsa har renoverat en Volvo PV 1954 som står utställd där, och har Corvetter som hobby, så bilintresset har även kommit den vägen.
Du säger att du alltid velat ha en cabriolet för att känna vinden i håret och dofterna längs vägarna, men om nu din brorsa är en Corvettekännare, hade det inte varit enklare att välja en sådan?
– Näe, de har alldeles för kantiga linjer för att tilltala min smak. Jag vill ha mjuka linjer på en sportbil precis så där som Jaguar XK 8 ofta omnämns: ”Sleek Sexy and Fast”. Det är en elegant bil med lyxig träinredning och kraftig motor och såå vacker!
Du gillar att köra fort?
– Nej, inte alls. Men jag älskar att glida runt nercabbat och gärna ute på landet där man missar upplevelsen om man kör för fort. Motorn spinner som ett kattdjur dovt och behagligt.
Du har importerat den?
– Ja, och jag säger ”Hon”. Namnet är ”Diana” efter den första ägaren när hon registrerades i Virginia i USA. När jag köpte henne via annons stod hon i Washington och lastades på en båt nu i våras. Hela proceduren tog lite över fyra månader. Först fem veckor över atlanten, sedan alldeles för lång tid hos Transportstyrelsen med registering, besiktning och sådant. Men den 20:e juni i somras var väntans tider över då Ylva tog tåget ner till Dalarna för att köra hem den.
Prislappen på en sån här bil brukar inte ägarna gärna prata om, men jag bjuder 150 000 kronor för den! Vad säger du om det?
– Hon är inte dyrare än grannens Volvo, men det går ju inte att sälja sin kärlek! Hon är inte till salu!