Härnösand Yippie 10 2019

I huvudet på Miriam

Text Jakob Tjernström Foto Pawel Maronski

Vart du än tittar så dyker Miriam Maul snart upp i synfältet.
I Tidningen Ångermanlands sportspalter, nyligen på scen hos Mats & Karin musik och möten och i vinter som lagkapten och poängmaskin i IBK Härnösand. Och i framtiden? Drömjobbet är faktiskt – sportkommentator.

Om sport

Jag är en riktig sportnörd faktiskt. Det är pappas fel. Han är också jätteintresserad och vi har alltid tittat mycket på sport ihop. Hockey, fotboll, pingis, friidrott – allt egentligen. När vi träffas är det första vi säger ofta ’såg du matchen i natt?’. Själv har jag hållit på med en massa olika idrotter. Jag var tjejen som spelade med killarna på skolgården och jag har tränat det mesta – bandy, hockey, fotboll, pingis… Innebandy började jag med först som 12-åring men det blev snabbt nummer ett. Nu gör jag mitt tionde år i a-laget. Jag hade en kort sejour i Sundsvall när jag ville prova att spela på en högre nivå, men det blev för bökigt att pendla ensam till träningarna. Det var två klubbar som ville ha över mig inför den här säsongen, men jag har bestämt att så länge jag bor i Härnösand så spelar jag här. Det blir en spännande säsong för oss. Vi hade ett så bra lag förra säsongen. Nu har vi tappat några, men också fått in nya, duktiga spelare. Vi har en bra blandning av unga och mer rutinerade så målet är att gå till kval som i fjol, och helst ett steg längre – playoff.

Om journalistik

Jag är inne på tredje terminen på Journalistprogrammet nu och det känns rätt. Jag hade lite svårt att bestämma mig för vad jag skulle läsa och har väntat några år och jobbat inom barnomsorgen. Journalistbranschen är tuff, det vet jag ju, men jag vill ändå satsa på något som jag verkligen gillar. Helst vill jag jobba med sport och i somras sommarjobbade jag på Mittmedias sportredaktion och fick jobba på allvar. Det var lite speciellt att skriva i tidningen jag läste när jag växte upp, och jag har höga krav på mig själv, vill alltid prestera bra. Nu ska jag jobba extra i fortsättningen medan jag läser. Det är kul, och jättekul också att det ska bli mer lokal sport i Tidningen Ångermanland.
Drömjobbet i framtiden? Att jobba med fotboll, innebandy och hockey. Det är det jag älskar och kan bäst. Helst vill jag kommentera sport i radio eller tv. Jag vet att det är otroligt svårt att få den typen av jobb, men man får se till att bli riktigt bra på det man gör så har man chansen.

Om musik

Musiken har alltid funnits med. Det är pappas fel det också, haha! Och mammas. Pappa har spelat i band sedan tonåren och mamma och pappa spelat tillsammans länge. Mamma fick ta över mormor och morfars flygel, en Steinway, så jag har alltid suttit hemma och övat och provat mig fram. Jag tog några lektioner när jag var liten, men det var inte min grej. Jag har aldrig lärt mig noter utan har lyssnat och härmat. När jag var yngre spelade jag mycket ihop med Jocke Nilsson (fotbollsproffset, reds. anm.) Han spelade gitarr och sjöng, jag spelade piano och sjöng. Nu tar skolan mycket tid, men jag spelar rätt ofta på dop, begravningar, bröllop och har varit ”förband” på Mats & Karin flera gånger de senaste åren. Egentligen är det kanske min högsta dröm att kunna leva på musik, men det är oerhört svårt och bygger mycket på kontakter så det får vara en dröm ett tag till.

Om orglar

Det här med orglarna ligger i släkten. Farfar var orgelbyggare och flyttade från Kassel i Tyskland till Sverige, pappa började jobba som fjortonåring och tog över farfars verkstad. Det är många som har frågat om jag inte ska ta över, men … nej. Det lockade nog när jag var yngre, men inte längre. Det tar så många år att lära sig yrket och det är tufft att försörja sig på det. Däremot brukar jag hoppa in och hjälpa pappa ibland och det är roligt. Han gör själva jobbet, jag är assistenten som bär och håller i och håller sällskap i bilen.

Om ledarskap

Jag har coachat flera ungdomslag i föreningen de senaste åren och nu börjar spelare som jag har varit med och tränat ta klivet upp i a-laget. Det är kul, man blir stolt! De här åren som ledare har gett mig mycket också och jag lovar att jag kommer att träna lag när jag själv lägger av som aktiv. I år är jag lagkapten och det tar jag på allvar. Det är klart att jag siktar på att vinna poängligan, men som kapten är det viktigaste att ta hand om de ungdomsspelare som kommer in och gör sin första säsong.

Miriam Maul

ÅLDER 24
FAMILJ Mamma, pappa, bror
BOR Murberget
GÖR Studerande, läser Journalistprogrammet på Mittuniversitetet i Sundsvall

Artikeln publicerades i Yippie 10 2019 på sidan 14