Sara Erlingsdotter

Sara Erlingsdotter regidebuterade 1987 och har sedan dess regisserat närmare 50 teater– och musikteaterproduktioner i Sverige och utomlands. Hon fungerar även som konstnärlig ledare och har ofta tagit äldre scenkonsttraditioner in i ett nutidssammanhang.

Jag har förstått att landskapsupplevelser och konstnärligt skapande fascinerat dig länge?
– Det stämmer. I över 20 års tid har jag arbetat med platsspecifika och deltagarbaserade scenkonstnärliga projekt i både stadsmiljöer och i natur. Jag har skapat föreställningar och utvecklat metoder och undervisat nationellt och internationellt.

Kan du ge ett exempel?
– Jag har utvecklat en konstnärlig landskapsvandring i Ragunda, vid Döda fallet, som heter ”Ur Skogen Vid Älven”. Den går längs Indalsälven och genom skogen, och är uppbyggd kring berättelser, dikter, sånger, musik och film. Det är en digital landskapsvandring där man köper en fysisk karta som har qr–koder utmärkta. Du vandrar, scannar koderna och upplever de konstnärliga verken via mobilen, i naturen. Totalt är det tolv ”stationer” utmärkta på vandringen. Och nu har jag fått frågan att utveckla en ny konstnärlig landskapsvandring i samarbete med Härjedalens Fjällmuseum i Funäsdalen. Väldigt roligt!

– Just nu är jag med och utvecklar en ny tvärdisciplinär utbildning som ges på Mittuniversitetet, den heter PlatsKonstKultur – upplevelse och konstnärlig gestaltning. Men jag har även jobbat med stadsrummet, med bland annat torg och parker i Sao Paulo.

Vart har du annars din bas?
– På Österlen i Skåne, men jag har bott och rört mig mycket mellan olika landskap, platser och länder i mitt liv. Jag är uppvuxen i Västernorrland och Västerbotten, jag har släkt i Hälsingland och Jämtland, och jag har bott och jobbat mycket i Stockholm, och även Brasilien, Portugal, England, Tyskland, Nederländerna, Island… Den bransch jag är verksam i, och sättet jag jobbar på, kräver i stort sett att du ofta är i rörelse. Det blir en livsstil till sist. Och jag tycker om det!

Har du någon filosofi?
– Jag brukar säga; Fråga inte vad du kan göra med platsen, fråga i stället vad platsen kan göra med dig. Och vad du kan ge tillbaka i en dialog med den. Att nästan alltid utgå från en plats fascinerar mig och det är också det som är grunden när jag undervisar.

Vilka år bodde du i Härnösand?
– Under hela min tonårsperiod, ja, från 1975 till 1984. Jag gick både högstadiet och gymnasiet i Härnösand, fick sen jobb på Västernorrlands regionteater och flyttade därefter till Stockholm.

Dina minnen från stan?
– Jag har många positiva minnen, speciellt från gymnasieperioden. Jag var i en bra och rolig klass och fick möjlighet att utveckla mina intressen för litteratur och teater. Jag hade en väldigt bra lärare i svenska, Anders Olsson, och en väldigt bra lärare i dramatik, Lars Wolf. De inspirerade och utmanade och betydde mycket för mig, även långt efter gymnasietiden.
Sen var jag också engagerad i Fältbiologerna, med många fina vistelser i naturen.

Hur ofta är du i Härnösand numera?
– Inte så ofta. Men jag passerar regelbundet med tåg, jag har min mamma i Umeå och ett fritidshus på Holmön i Norra Kvarken och jag gillar att åka tåg. Jag älskar att stan ligger vid havet. Det ger en så skön och lite befriande atmosfär. Jag ser på Härnösand nästan som ett Stockholm i miniatyr på grund av vattnet i staden och havet som väntar därutanför.

FAKTA

Ålder: 61

Familj: Ja, en fin.

Bor: Södra Mellby, utanför Kivik på Österlen.

Yrke: Regissör, konstnärlig ledare, lärare i scenkonst, driver företaget Studio PAL – Performing Art and Landscape.

Favoritplatsen i Härnösand: Där är så många fina platser. Att gå längs vattnet från staden ut mot havet. Smitingen, jag säger Smitingen.