Vänskapens famn möter mig när jag kliver ut ur hissen på First Hotels femte våning. Det är ett ganska märkligt hus, det där. Så snart man lämnar “hotellsidan” springer man in i prång och korridorer, små skrymslen och fantastiska salar!
Det är Viveca som möter mig och lotsar mig genom dörrar och hallar, som om vi är på väg genom en labyrint. Fönstren byter storlek från riktigt små till riktigt stora, så nog är vi högt uppe på höjden. Många vackra distraktioner hinner vi med innan vi når mötesrummet. Här sitter stora delar av den kärnan som får Rebeckorna i Härnösand att snurra runt. Det firas i år, för Rebeckorna fyller 40 år!
Rebeckorna är en förening som vuxit sig stark över lång tid. Över 170 år faktiskt.
I Härnösand förening går under namnet Hernodia och skapades 1985. Innan dess, for systrarna till Sundsvall för att delta i sammanhanget.
Det märks att damerna är stolta över historien som kommer med Odd Fellow och Rebeckorna.
Det tog sin lilla tid, fram till 1967, innan Rebeckorna gjorde entré i Sverige. Men sen dess har de eskalerat friskt i hela landet.
Stadig tillväxt av loger i hela landet och deras värdeord står sig starka. Kanske särskilt i den tid vi lever i nu.
– Med tanke på vad som händer i världen just nu så ser man ju att våra värderingar verkligen behövs och är äkta, säger Torborg Styrman.
Värderingarna är kraftfulla; vänskap, kärlek och sanning. De kan låta enkla, men vid närmare eftertanke, är det väl just det varenda möte behöver och förtjänar. Och de tar de fasta på, även som bidragsgivare. Förutom att skicka stöd till ukrainska folket, bidrar de även med medel till medicinsk forskning gällande barn- och ungdomssjukdomar, men även direkta stöd som finansierar medicinska volontärer på plats som tex Operation Smile.
– Vi har även haft insamlingar inför olika fokus, fyller Viveca Höglund. Som när tsunamin lamslog, då kunde vi hjälpa till med barnhem.
Ambitionen om ett högre mål finns påtagligt i deras målbilder. Den är inte religiös, den är inte politisk, men… det är väldigt närvarande. Att vara varje människas oväntade vän, den varma famnen, hjälpen från ingenstans. De sitter här. Det finns alltid hjälp här. Om det så är i systerskapet, i en vän eller en hel förening, så finns de här. Ingen ska behöva känna sig ensam. Något som blev tydligt när pandemin slog till
– Covid ändrade mycket, säger Torborg Styrman. Vi tappade många och vi blev rädda.
På sina möten är alla lika inför varandra, så klädkoden är helt svart.
– Inget speciellt elegant med slits eller glitter, poängterar Gudrun Karlsson och skrattar till. Ja, och så handskarna då. Det är för att poängtera att ingen behöver vara mer eller mindre. Vi är lika inför varandra.
Mötena har absolut en form, som i så många andra ordenssällskap, och här tar man avstamp i sina värdeord, i närvaro och i allt det mänskliga. Och salen klär sammanhanget, vill jag lova. Så vacker, lite murrig, dämpad. Som ger tid till eftertanke.
Men nu planeras det inför festligheter, och om Helena Zetterberg får bestämma, så sker det lite grann över hela året. Några mindre grejer då och då, lite tillsammans med brödralogen, kanske ett öppet hus?
– Men en ordentlig festmiddag blir det. Så det så.
Och jag tror henne.
De är onekligen en förening som aldrig kommer att gå ur tiden. Och det är med värme i kroppen jag lämnar och försöker hitta tillbaka ut genom alla prång och vråer.
Vänskap, kärlek och sanning – så enkelt. Och så beundransvärt.
