”Jag hade en underbar uppväxtmiljö”

Mycket i livet har handlat om idrott för Marcus Claesson. Idrott och familjeliv.
Men när han pratar om det som format honom till den han är, hamnar han ofta i Utansjö. Till en barndom och uppväxt med gemenskap, spontanidrott och en hemmiljö som gav honom värderingar som han vårdat sedan dess.

Technichus Science Center är en av Höga Kustens mest spännande verksamheter.
Det behöver man inte vara dess vd, som Marcus Claesson är, för att tycka.
Den är en plats för aha–upplevelser, lek, möten, entreprenörsinspiration, kunskapsinhämtning, teknikstimulans och allt i en ständig utveckling. Också under en pandemi.
– Även när vi tvingats ha stängt eller begränsningar på grund av restriktioner, har det varit full aktivitet här inne, säger Marcus.
– Det är en fascinerande och kreativ värld, vare sig vi har öppet för besökare eller inte. Mina medarbetare – 14 personer plus timanställda – är fantastiska och drivande och tänker hela tiden i nya banor. Det är därför jag alltid upplever det som att vi är på väg framåt. Ingen dag är den andra lik.

Värdet av det Technichus gör och står för, har allt fler blivit medvetna om.
Både i den egna kommunen och i hela länet.
– Vi har någonting som är kittlande och viktigt på så många plan. Och det för alla människor i åldrar, men främst för barn och ungdomar. Sedan kan man ju inte bortse ifrån att det här också är en stark besöksorsak för Härnösand.
Hit till Technichus kom Marcus 2018, efter att ha innan dess ha jobbat både som skolledare och med unga entreprenörer.
Han har en bakgrund som lärare och programansvarig på Härnösands Praktiska Gymnasium, rektor på Kastellskolan och regionchef för Ung Företagsamhet Västernorrland.
– Min mamma jobbar som skolledare. Jag är ganska säker på att hon påverkat mitt yrkesval, säger han.

Det var i Utansjö allt började, i mitten av 1980–talet. På en ort där bruket fortfarande var i gång, där det bodde betydligt mer folk än idag, det fanns affär, skola, många barn, en vardag av lek, idrott och en sammanhållning som Marcus beskriver med värme.
– Jag hade en underbar uppväxtmiljö, säger han.
– Den var både fostrande, tillåtande och inkluderande. Och vi som var barn i Utansjö hittade på massor av grejer tillsammans.
Mycket kretsade kring idrott.
– Fotbollsplanen Tjärnvallen ligger ju inte långt från själva samhället, sedan fanns det gott om gräsytor som vi använde till både fotboll och lekar. Som jag minns det, var alla välkomna i allt som gjordes.
Sina första fotbollsmatcher spelade Marcus för Utansjö AIF.
Sedan kom handbollen också in i bilden.
Närheten till starka handbollsfästet Ramvik skapade ett intresse och Marcus började träna med Ramviks IF.
– Jag hade, tror jag, bland andra Erica Edberg som tränare.
Med tiden skulle det bli periodvisa, målmedvetna satsningar både på handboll och fotboll. Inte utan framgång.
– Under flera år dubblerade jag, hela vägen upp till division II i fotboll och division I i handboll.

Marcus Claesson var under många säsonger en av Brännans mest produktiva spelare.
– Jag har alltid älskat att göra mål. Den där känslan när bollen sitter i nätet, den är svårslagen, ler han.
Å andra sidan och något motsägelsefullt: det var som m å l v a k t han nådde division II–nivå i fotboll med Härnösands FF.
Han förklarar det med att det egentligen finns ganska många likheter mellan att göra mål i handboll och att förhindra mål i fotboll:
– I båda fallen behöver du explosivitet, snabbhet och spänst.
Spåren av båda idrottskarriärerna syns på några fingrar som är sneda.
– Sånt som bara blir. Men jag har aldrig varit allvarligt skadad.
– En enda fraktur har jag råkat ut för, det var när käken gick av en gång i handbollen. På träning, inte under match.

Även om det är färdigspelat numera, är Marcus Claesson aktiv motionär och i fin form. Orientering och löpning utövas ofta.
Han är fortfarande också aktiv i Brännans IF, som tränare för sonens lag.
När Marcus slutade spela har han även varit föreningens ordförande, kassör och med i valberedningen.
– Vi är en idrottsfamilj. Jag, min fru Elin och våra barn håller i gång med olika saker, är engagerade i föreningar och tycker om att vara ute i skog och mark.
– Jag och Elin har deltagit i flera trail–tävlingar. Löpartävlingar i naturen, med ganska tuffa stigningar och utmaningar. Det mest krävande var BAMM, Björkliden Arctic Mountain Marathon, ett fjällorienteringslopp vid riksgränsen.
En rejäl prövning under två dagar. Över fyra mils löpning. 2 800 höjdmeter.
– När vi gick i mål var det med en svårbeskrivbar känsla i kroppen. Trötta och tagna, visst, men också uppfyllda av att ett lyckorus. Det var häftigt.

Men vi går tillbaka i tiden igen. Till Utansjö och uppväxten.
Den där tiden som gav så många intryck, sådde så många frön i Marcus, fick saker att falla på plats.
– Vi hade inte så fett hemma när jag var liten, men det fattades aldrig någonting och mina föräldrar gav mig en uppfostran som var den bästa man kan tänka sig.
– Jag fick kärlek, stöd, uppmuntran och alla chanser att bli en tänkande människa och att förstå hur viktigt det är med empati. Att ge åt dem som behöver hjälp och att våga ta ställning för saker.
Marcus beskriver sin pappa Janne som en genuint snäll människa.
– Pappa var generös och engagerade sig på ett lika naturligt som beundransvärt för till exempel folk från andra kulturer och framför allt människor med funktionshunder av olika slag.
– Hans sätt att vara har haft stor påverkan på mig, säger han.
Sorgen när Janne dog 2010, inte ens 60 år fyllda, var bedövande och den enskilt tyngsta händelsen i Marcus liv.
– Det var enormt jobbigt. Men i dag tänker jag på allt han hann ge mig.
Och det finns också något som blivit ett framtida mål: att fullborda någonting som Janne inte hann göra.
– Pappa älskade musik och hade många vinylskivor. Han hade bland annat en samling av en viss sorts bildskivor i en begränsad serie och med få utgåvor.
– Han fick tag på alla utom en handfull innan han dog. Någon gång ska jag se till att samlingen blir komplett, säger Marcus.
– Jag vet att han skulle ha uppskattat det.

Marcus Claesson

ÅLDER 35 år
BOR I Härnösand
FAMILJ Hustrun Elin, barnen Tage, 10, Hedda, 8, Folke, 6, och hunden Freja
INTRESSEN Träning, friluftsliv, idrott
GÖR MIG GLAD Min familj
GÖR MIG ARG När saker som jag kan påverka inte blir bra
LIVSMOTTO Vi sover på saken
MEST STOLT ÖVER Familjen
ÅNGRAR JAG MEST Jag ångrar inget, jag hoppas i stället att jag lärt mig av det jag varit med om