Det är sen eftermiddag i mitten av oktober på Murberget. Fyra månader har gått sedan Åsa Stenström blev ny chef för Västernorrlands museum. Vi sitter i entréplanet med varsin kaffekopp och samtalar.
Det som slår mig först är att jag möter en chef som pratar om museets verksamhet och säger VI. Inte jag.
Vi är 43 kompetenta, trevliga kollegor som alla bidrar till att göra Västernorrlands museum och Murbergets friluftsmuseum till ett av Härnösands främsta besöksmål. En plats som alla länets invånare ska hitta till. Det är Åsas mål och vision med ett driva ett länsmuseum.
Tillsammans med personalen har man gjort riskanalyser och vill behålla den nuvarande stiftelseformen. Det finns en bra dialog med stiftarna i kommunen och regionen. Att dela upp de två museidelarna är varken kostnadseffektivt eller personalmässigt möjligt, säger Åsa.
Hon hejar på flera kollegor som passerar förbi efter arbetsdagens slut. Åsa säger att hon absolut är varm i kläderna i sin nya roll.
Åsa Stenström är trygg i museivärlden. Praktik på Vetlanda museum under gymnasiet. Nästa steg blev 3,5 år på kulturvetarutbildningen med museiinriktning på Umeå universitet. Hon läste museologi, arkelogi, etnologi och historia och blev kvar 27 år i olika ledande roller på Västerbottens museum där även friluftsmuseet Gammlia ingår. Sen följde sex år som hemvändare och chef för Vetlanda museum och två år på Hälsinglands museum
– Men när jag fick tips om att tjänsten som museichef på Västernorrlands museum blev ledig, kunde jag inte låta bli att söka.
– Det här är mitt drömmuseum, som jag på nära håll sett växa fram och samarbetat med under min Umeåtid. Här har jag tänkt stanna kvar resten av livet.
”Jag älskar Ångermanland och lär mig mer och mer om Medelpad. Och jag vill fortsätta samla samtidsberättelser för kommande evigheter.”
Det finns tre nya kulturchefer i länet som tillträtt under 2026. De chefar över Teater Västernorrrland, Norrdans och så du på Västernorrlands museum. Har ni träffats?
– Ja, vi möttes på en kulturkonferens förra veckan och började prata samarbeten. Jag säger Bästernorrland. Vi pratar om att mötas på ett internat för att utreda vad vi kan åstadkomma gemensamt. Teater Västernorrland återkommer i alla fall till oss på Murberget nästa år igen med sin uppsättning av En midsommarnattsdröm i raggartappning .
– Jag älskar Ångermanland och lär mig mer och mer om Medelpad. Och jag vill fortsätta samla samtidsberättelser för kommande evigheter. Om hundra år är det vår tid som speglas här. Vi har tre basutställningar som speglar allt från istid till nutid och berättar om länets historia.
– Jag har grundligt vandrat genom de tre utställningarna 6–7 gånger och varje gång ser jag nya saker och lär mig mer. Jag vill att alla ska känna sig välkomna att vandra genom vår historia och även bidra med samtiden för framtiden.
Det är inte bara drömjobbet hon hittat i Härnösand. Även sitt drömboende i ett kedjehus byggt på 1960-talet som hon hört kallas fågelholkarna. Det är en tidsepok hon är särskilt förtjust i, huset ligger på Spjutgatan och gör att det är riktigt nära till jobbet.
– Där bor jag med min 22-åriga dotter som följt med till Härnösand, med mina två kattor och en leopardgecko som heter Dino.
– Han är min terapiödla och har hjälpt mig komma över min fobi för ormar och ödlor.
