Hjälmen är huvudsaken

Skridskor, klubba och benskydd förvisso. Men huvudsaken för en hockeylirare är hjälmen. Urmakaren och Modo-supportern Rune Sundström har en komplett samling av det viktiga huvudskyddet hemma i sin bostad.
Men inte nog med det. Nu kompletteras samlingen med andra hockeyskydd också.
– Jag vill visa hur svårt det var att spela ishockey förr i tiden.

Allt började med att Rune hittade en av de första hjälmarna som tillverkades hos en släkting i Älandsbro. Sen har det bara fortsatt.
Nu har han en komplett samling hjälmar från 50-talet fram till idag hemma i sin bostad på Koltrastvägen i Härnösand.
Hjälm, en självklarhet i dag, men nästan okänt i hockeyns barndom.
– På den tiden spelade man barhuvad, eller möjligen iklädd mössa. Men hockeyn var snällare då.

När Rune var pojke i Härnösand på 50-talet fanns inte många hjälmar. Då var det toppluva på knoppen, lovikavantar på händerna och gamla tidningar som knäskydd som var modellen på isen.
– Inte tänkte vi på det. Det gick bra att spela barhuvad också. Det var en annan sport då. Och inte gick det så fort, heller.

Den ryske storspelaren Vselovod Bobrov var en av de första att inse vikten av att skydda knoppen. Han åkte omkring i något som närmast kan liknas vid en cykelhjälm.
Det var en just sådan som blev den första klenoden i Runes samling. Fyndet gjordes när han besökte en släkting i Älandsbro i ett annat ärende.

– Av en slump hittade jag huvudskyddet i en container som skulle tömmas. Den är gjord av läder med resårband och borde väl vara från 30 eller 40-talet, möjligen i början av 50-talet.
Annars brinner Rune mest för Spapshjälmarna, som lanserades av Sven Tumba i slutet av 1950-talet. Hjälmen var en otrolig förbättring av de tidigare korkplattorna och såg både tuffare och modernare ut.

Spela med insidan – ha Spaps på utsidan, sa annonserna och snart varje pojke, det var bara pojkar som spelade hockey då, fick en spapshjälm i jul-klapp.
Runes samling består än så länge av 60 hjälmar, men samlingen växer hela tiden och upptar plats lite varstans i huset. De mest värdefulla har han i glasmonter i vardagsrummet.
– Själv spelade jag i en ABC-hjälm som var gul bak och svart på framsidan, de var läckra.

Men ishockeykarriären som målvakt i Antjärn blev kortlivad.
– Jag la skridskorna på hyllan efter att ha släppt in 18 puckar mot KB 65, berättar han.
I samma veva tog samlandet fart.
– Jag har alltid varit en inbiten hockeynörd och såg gamla bilder i Brunnhages idrottsböcker på spelare iförda Spapshjälmar. Det var så det började.

Var hittar du alla hjälmar?
– Jag kollar på nätet och är ute på auktioner och loppmarknader i jakten på nya fynd, för mig är inte nya hjälmar intressanta.
Rune visar upp en raritet i samlingen: Dubbel-Nisses VM-hjälm som blev en storsäljare för Jofa. Till skillnad mot Spapshjälmen var den heltäckande och inte öppen mitt uppe på huvudet.
En udda fågel i samlingen är en hjälm som han fick av en bekant från Ryssland, den är röd och påminner om CCM-hjälmarna, där luktar det kopia.

Men det fanns fler företag på marknaden. Där fanns till exempel A-hjälmen från C Andersson & Co sportartiklar i Sunne, med Strömsbros och landslagets Per-Olof Härdin som reklamstjärna, ABC-hjälmen från Kungälv med Uffe Sterner, Sura-Pelle och Lasse Lundwall och EMG-hjälmen från AB Elof Malmberg i Gävle, med Djurgårds- och landslagskaptenen Lasse Björn som reklampelare.
Från och med säsongen 1962 blev det obligatoriskt med hjälm i svenskt seriespel. Hjälmtvånget hade börjat på ungdomsnivå och fortplantades snabbt till att även gälla högsta serien.
I dag går det inte att tänka sig att spelarna svischar förbi på isen utan hjälm. De får inte ens enligt gällande regler spela utan huvudskydd.

Gör de det blir de utvisade?
– Ja, lite svårt är det att föreställa sig målvakterna stå utan hjälm och ansiktsmask och mota slagskott som de gjorde ända in på 1960-talet, säger Rune Sundström.

Nu är samlingen hockeyhjälmar i det närmaste komplett och Rune har börjat samla på sig andra hockeyskydd också. Allt i akt och mening att visa hur hockeykrigarna skyddade sig på den gamla goda tiden.
– Mitt samlarintresse har spridit sig och jag har redan fått in både gamla hockeyklubbor och axelskydd.