I Goma, Demokratiska republiken Kongo (DRK), mellan vulkanen Ngiragong och Kivusjön, i den bördighet som kommer med konstant fukt och värme hittar vi världens näst största lunga i form av Kongobäckenet, världsunika djur i Okapi – Zebragiraffen! Och ett klimat av svensk sommar, året runt. Där kunde du hitta Sandra Lindblom de senaste två åren, arbetande för fred och säkerhet.
Sandra Lindblom har haft en spännande tid. Sedan 2015 har hon haft sitt fokus på DRK och 2022 sekonderades hon dit på uppdrag av Folke Bernadotteakademin, Sveriges myndighet för fred, säkerhet och utveckling till FN´s utvecklingsprogram UNDP.
DRK:s olika väpnade grupper har legat i konflikt i många år. Redan under 1960-talet skickar Sverige ut fredsbevarande FN-styrkor till landet för att hjälpa till i freds- och säkerhetsarbetet.
– Det handlar mycket om att stärka de statliga aktörer och civilsamhällets organisationer på plats, stärka inflytandet av rösterna som inte alltid hörs lika mycket och att bidra med expertis, börjar Sandra.
Forskning visar på att för att kunna nå hållbar fred, så måste man stötta upp HELA samhället, att verkligen säkerställa att både kvinnor och män deltar och har möjlighet att bidra till det fredsfrämjande arbetet
– När konflikter pågått så här länge, så är det många som inte vet hur det kan se annorlunda ut, säger hon. De har ju vuxit upp i konflikterna…
Att visa på att det finns andra möjligheter för väpnade grupper att lägga ner sina vapen och föra en dialog, eller att t ex säkra en trygg skolgång för barn, har betydligt större positiv effekt för DRK:s framtid, än att ständigt leva under hot. Säger sig ju självt kanske. För det är vi van vid här. Men i DRK är vardagen väldigt annorlunda.
– Allt är väldigt reaktivt! Små handlingar har förödande resultat, och vi måste ifrån det sättet. Annars hinner inte samhällen byggas, säger Sandra och försöker le.
Det pågår fortfarande konflikt i de östra delarna av landet och Sandra berättar att situationen är otroligt oberäkneligt. Arbetets målbild är att bidra till fred, stabilitet och att främja utveckling. Att se till att den kongolesiska staten kan vara den fungerande delen i kugghjulsverket som för ett land vidare i utvecklingen, för ATT det ska växa till ett samhälle där alla, oavsett kön eller generation, har sina rättigheter respekterade i en trygg och säker miljö.
– För det är en skarp kontrast till vad vi är van här i Härnösand. Allt ifrån att handla lite grönsaker, till att skicka sina barn till skolan om dagarna, är i vissa fall förenat med livsfara.
Det är många kongoleser som lever på flykt i sitt eget land. De kämpar dagligen med att få vardagen att gå ihop, att överleva. Och det måste gå, trots att stridigheter pågår bara några kilometer bort.
– Livet i Goma har varit väldigt begränsande, säger Sandra. Jag bor och arbetar bakom murar och taggtråd, och det är ju för att säkerhetsläget är så pass allvarligt.
Dricksvatten får hon köpa i butiken och elavbrotten är ständiga. En gång varade ett avbrott i 5 dygn. Då hade en raket landat och slagit ut hela Gomas eltillförsel… och rätt som det är kan det komma ett pressmeddelande från guvernörens kansli, som säger att det nu är förbjudet att ens rasta sin hund på gatan.
– Jag har träffat så många modiga kongoleser som kämpar för att landet ska få en bättre och fredligare framtid, säger Sandra. De får sällan synas så mycket, men jag har träffat många modiga kvinnor. De riskerar sina liv och möter också många hinder, just för att de är kvinnor.
Sandra har, bland annat, fokus på återetablering av före detta kombattanter och jämställdhetsfrågor i det här uppdraget, och nog ser hon hur oron styr många beslut.
Att stärka redan befintliga förmågor och kapaciteter som redan finns, gör FN:s närvaro så betydande. Att få chans att hjälpa ett land är inte ett “bara”-jobb. Det kräver engagemang och kunskap över lång tid. Det är så omfattande. Så övermäktigt, tänker jag… Men FN ger sig inte.
– Jag måste stå upp för FN:s grundläggande principer om allas lika värde. För kontexten och för säkerheten hos de som lever här, säger Sandra beslutsamt. Jag jobbar sida vid sida med de som vill ha fred. Det är därför jag är där.
Och det tar tid. Vikten ligger i vems uthållighet som är större. Att bygga ett fungerande samhälle kräver mängder av mod. Men det krävs också förutsättningar för att människor ska kunna bidra, och det är här FN kan göra skillnad.
