Ulla har pratat till punkt

Härnösands välkända radioröst Ulla Öhman tystnar i etern. Hon går i pension.
– Jag känner att jag är färdig, jag har gjort mitt. Jobbet är lika roligt, men jag känner inte samma entusiasm, förklarar hon.

P4 Västernorrland blir onekligen en profil fattigare. Den tydliga och tornedalsfinskt präglade rösten slutar och tackar för sig ungefär i samma veva som denna artikel kommer i tryck.
– Men det är jättemycket att göra fram till dess, jag kör ända in i kaklet, säger Ulla Öhman.

Härnösand är basen. Ulla jobbar hemifrån sedan länge. Hon vägrade följa med när redaktionen flyttades till Sundsvall.
– Det har hjälpt mycket i jobbet. Jag kan komma på fem minuter när det är något i Härnösand. Jag kan träffa folk på stan på lunchen och intervjua. Jag skulle få testa att stanna i Härnösand i ett halvår, det blev tjugo år.

Radiolivet började dock långt tidigare än så. Ulla klev in som praktikant första gången i Härnösand 1982, vid 23 års ålder. Med kortare utflykter till P4 Jämtland och samhällsredaktionen på P1 har hon blivit kvar.

Den som lyssnar på P4 Västernorrland kan inte ha missat Ullas röst. Den präglas av ett ursprung.
– Jag kommer ju från Tornedalen och pratar meänkieli. Nu är det väl mer en accent. Vi kan kalla det tornedalska möjligen.
– Det är säkert nån som inte gillar det. Men jag har aldrig fått kritik, snarare tvärtom, en del säger att det låter trovärdigt och sant när jag säger något i radio, konstaterar Ulla.

Fina priser har det blivit på senare år. Först två guldspadar från föreningen Grävande journalister och sen ett guldöra från Radioakademin, utmärkelser som gett eko över hela landet.
– Väldigt fina priser, kul att bli uppskattad så där i 60-årsåldern. Egentligen har jag ju gjort liknande jobb hela tiden. Men jag tar det som bevis på att jag inte har slappat till.
Särskilt stolt är hon över granskningen av särskolan i Kramfors.
– Det var så viktigt för dem som drabbades, unga vuxna som hade behandlats så orättvist. Det brukar jag berätta för nya, unga journalister, vilken skillnad man kan göra.

Andra knäck som sticker ut är 45 minuter i studion ensam med Olof Palme, året innan han mördades, och eleven Kim som skadades på en kemilaboration i skolan.
Om och när Härnösand får en egen särpräglad radioröst i fortsättningen är oklart. Anton Kårén som bor i Härnösand har inte riktigt samma roll. Men någon gång lär Ulla dyka upp igen.
– Jag får ju bra tips och idéer. De kan ringa mig har vi sagt. Men inte första sommaren!