Lillemors ”Baybabe”

Hon är uppväxt i Utansjö, men de senaste åren varit Sollefteåbo. Sedan i sommar har hon blivit Härnösandsbo och hon jobbar som systemutvecklare på CGI. Men det var inte därför Yippie ville träffa henne, det var för att vi såg hennes buss, och den gjorde oss glada!

Själv blev hon folkabussens 12:e ägare då hon köpte den för två år sedan. I begynnelsen rullade den i Göteborg de första åren efter att den lämnat fabriken 1970.
Den klassiska folkabussen såg dagens ljus 1950, hade 25 hästkrafter och blev snabbt en favorit längs vägarna. Den hade en tudelad framruta fram till 1968 då man lanserade generation 2 med en kraftigare motor (på hela 47 hästar!) Men den stora skillnaden utåt sett var den stora framrutan som gav en vidunderlig utsikt, därav fick den tilläggsnamnet ”Baywindow”.
– Där är förklaringen till bilens namn ”The Bay Babe”, den har hetat så sen gammalt och inget jag hittat på, säger Lillemor.
Självklart är det så att en bil med en själ ska ha ett namn. Även inredning och dekaler har fått vara kvar efter tidigare ägare, det är inget man med enkelhet ändrar på. Bussen har rost och skavanker lite här och där, men det bekymrar inte Lillemor.
– Jag såg den på en folkaträff i Ö-vik. Jag gillade den vita bussen jag såg och tyckte den var underbar. Jag pratade lite med killen som ägde den var egentligen inte alls spekulant på en folkabuss på något sätt. Jag hade sparat pengar för att köpa en amerikanare, jag är ju en sån tjej egentligen!

Den hade sin funktion som minibuss som ny 1970. Nu har säten tagits bort och fått ge plats åt kylskåp, kokplattor och en diskho. Dörrarna är invändigt klädda med juteväv och fäller man ner det bakre sätet blir det en säng med bredd på 140 cm. Förutom det är det rätt spartansk inredning, om man nu inte ser på allt ”lull-lull” som dekorerar inredningen.
– Allt har hängt med i bilens historia, från plastblommor till dekalerna. Papegojan har jag köpt och satt dit, men det gjorde jag bara för att ersätta den gamla som hängde där och såg lite väl solblekt och trasig ut.
Den gamla bussen är 4-växlad och skänker en behaglig åktur runt 90 kilometer i timmen. I högre hastigheter skakar det betänkligt i femtiettåringen, men vad gör väl det när ”Baybabe:n” har en charm som drar upp smilbanden på alla, och varför ha brottom längs vägarna. Men, nu undrar vi, vad kostar en sån här buss? Eftersom många sommarbilsägare gärna undviker sådana frågor säger vi:
Du får 100 000 kronor för bussen. Vad svarar du?
– Aldrig i livet! Det här är en ”Early Bay” vilket gör den mer eftertraktad på marknaden, så jag nobbar!