För några veckor sedan träffade jag en dam på affären som undrade om jag var intresserad av äldre fotografier, så för några dagar sedan hämtade jag ett kuvert på Yippie med bilder från förr, och det tackar vi för.
Jag hade egentligen letat upp en annan bild, men jag tycker att det är trevligt när andra vill dela med sig. Det är alltid kul att försöka forska lite mer om hur livet gestaltade sig för några decennier sedan.
Den svartvita bilden föreställer Anna Strindin (12 maj 1883 – 22 augusti 1970) på hemväg från stan. Anna bodde i Sörmark i Säbrå, en dryg mil utanför centrala Härnösand, och bilden är tagen någonstans på vägen mellan Antjärn och Sörmark sommaren 1939. Hon hade varit till stan och sålt potatis, ägg, grönsaker och bär. Den driftiga kvinnan vävde även trasmattor till försäljning.
På färgbilden ser man August och Åke Strindin hämta vatten från tjärnen i Mark 1959, alltså för drygt 65 år sedan. På den tiden var arbetshästarna forfarande en viktig del i det vardagliga livet, även i stadens centrala delar.
Jag växte upp på Brännan och minns de hästtransporter som då dagligen färdades på gatorna. Vi smågrabbar försökte förstås tigga skjuts utan framgång – ”inte idag, i morgon”. På lägdorna odlades fortfarande vall och nedanför Kapellsberg brukade det finnas hässjor under somrarna. Närheten till jordbruket var påtagligt; på hönserierna vid Geresta och Bondsjöhöjden kunde man köpa färska ägg, och på vår tomt odlade vi årets förbrukning av potatis. Den mark man kunde använda till odling skulle nyttjas för fruktträd och bärbuskar – och naturligtvis pärer. Och ibland gick en av fiskarna runt i villakvarteret och ropade ”torsk och torskfilé, färsk strömming”.
För 150 år sedan var boskap verkligen ett vanligt inslag i stadsbilden i Härnösand. Harald Wik skriver i ”Härnösands historia del III” om jordbruket i stadens centrum. Många härnösandsbor kunde arrendera en vret utanför stadsgränsen, men även i centrum hade man boskap. År 1865 fanns således 297 kor i stadens centrala delar tillsammans med 53 hästar, 47 svin, 18 får och 44 getter. När Gådeåstaden inkorporerades 1892 ökade antalet nötkreatur till över 450 – detta alltså i stadens centrala delar.
Djurhållningen var ibland ett problem, och även myndighetspersoner struntade i sundhetsnämndens regler. 1856 ålades borgmästare Westman att undanröja den öppna svingård han hade i centrum. Den låg i fjärde kvarteret, alltså ett område ett kvarter runt korsningen Nybrogatan – Köpmangatan. Tre decennier senare gällde samma sak landshövding Ryding som skulle ”inrätta svinstian på i lag föreskrivet sätt” på residensets tomt.
Landshövding Gustaf Ryding (1833-1901) tog för övrigt 1884 initiativet till en trädgårdsförening som fick formen av ett aktiebolag. Den disponerade ett område på Hovsjorden mellan Rosenbäcksallén och Hovsgatan, och på marken anlade man en trädgårdsskola. Den tvååriga utbildningen hade varje år mellan 6 och 10 elever som efter examen kunde titulera sig trädgårdsmästare. 1931 flyttades utbildningen till Söråker, men trädgårdsskolans hus står fortfarande kvar på Fågelstavägen.
Historikern Yuval Noah Harari tar upp odlingen genom tiderna i bostadsmiljöer i boken ”Sapiens”. Adeln inrättade prydnadsträdgårdar och gräsmattor under stormaktstiden för att visa att man inte behövde marken till odling eller boskapsskötsel; ”vaska åkrarna” skulle dagens välbärgade unga kanske säga. Det tycktes slösaktigt av allmogen. Våra förfäder skulle säkert funderat över dagens robotgräsklippare.
Jag får tipsa om en journalfilm som in i Härnösand 1927. Det är en intressant rulle som bland annat visar höhässjor på gymnasiets tomt. Tiderna förändras…
TITTA HÄR:
https://www.filmarkivet.se/movies/harnosand-1927/
Tack till Asta Strindin som delade med sig av fotografierna!
