För 18-åriga Mira har musiken alltid varit viktig, men när hon började umgås med en grupp vänner som spelade musik tillsammans tog intresset fart på riktigt.
– Det var i högstadiet. Jag tyckte att det var så coolt att se dem spela ihop och ville kunna göra likadant. Innan det hade jag spelat lite piano och uppträtt på någon skolavslutning.
Gymnasievalet blev lite knepigt för Mira, som dras till både det musikaliska och det tekniska. Det stod mellan teknikprogrammet och estetprogrammet. I slutändan valde hon att gå estet.
– Jag trodde att jag skulle ha roligare där än på teknik. Jag hade rätt! Estetiska programmet var en jättebra förberedelse för Kappels som jag går på nu. En stor grej är att slagverkarna på estetiska programmet spelar tillsammans med slagverkarna på folkhögskolan. Det gav mig insikt i hur det skulle vara att fortsätta med slagverk.
En vanlig onsdag på slagverkslinjen ser ut såhär för Mira:
– Från 9 till 11 har jag egen övningstid. Vi får välja själva vilka tider som vi vill öva individuellt. Klockan 13 har vi slagverksensemble. Fram till 14:35 är det bara vi från folkhögskolan, efter det fram till 15:45 samarbetar vi med gymnasiet.
När Mira vill ha en paus från musikens värld är det TV-spel eller fotboll som gäller.
– Jag spelar på min fritid medan jag pratar med vänner som inte bor i Härnösand.
Bland annat kör jag Phasmophobia och Helldivers. Fotboll övar jag på onsdagar och inomhus hemma.
Mira upplever att engagemanget för slagverkslinjen i Härnösand är stort.
– Våra konserter blir fullsatta snabbt. Ett tips är att komma extra tidigt för att ens få plats. Det är kul att det finns ett intresse för slagverkare. I november fick vi besök av en professionell japansk slagverkare, Mika Takehara. Jag såg fram emot det länge.
Mira ser upp till slagverksläraren Johan Bodin Eriksson.
–Han och Mika Takehara är mina förebilder när det kommer till slagverk. Johan väljer ut rätt låtar och vet vad olika individer behöver.
I Miras mening har hon fått stort stöd från många vuxna i Härnösand under sin musikaliska utveckling.
– Lärarna på estetprogrammet var fantastiska. Det fanns ingen dag då jag inte ville gå till skolan. På högstadiet fick jag vara i musikrummen på kvällarna tills vaktmästaren sa att jag behövde gå hem. Det känns som att jag alltid har blivit upplockad och fått hjälpen jag behövt.
