Karins paradis på Skeppsbron

Det är en stormig dag. Det märks kanske lite extra mycket när man befinner sig på Skeppsbron, i en stad så här nära kusten, på en ö, i en skärgård. På en förhållandevis liten yta av mark, står ett hus som liksom tornar sig upp framför en. Inget hot, bara enormt. Nivåerna den här staden kräver att man bygger i… Ett tidigt tecken på allt arv som ligger här i kvarteret.

Skeppsbron har vi besökt förr, men tro mig, en tackar inte nej när tillfälle ges. De här kvarteret har så otroligt mycket historia om sig, att efterforskningarna aldrig riktigt tar slut. Och är det någonting som resulterat i lång lina av berättelser, upplevelser och anledning till efterforskning, så är det den senaste renoveringen av Skeppsbron/Långgatan. Huset har gått från en ganska trött brun skepnad, till en nymålad saffransgul skönhet.

– Jag fick fin hjälp av lokala kompetenser och byggnadsantikvarier på museet för att få fram husets ursprungliga färg, och efter lite överläggning, kom vi fram till den här färgkombinationen, berättar Karin. Även linoljefärgen kunde vi få hjälp med lokalt!

Det saffrangula gifter sig väldigt propert med de röda fönstren. Färgerna lyfter liksom fram varandra.

När projektet satte igång under 2025 ville hela gatan, förbipasserande och besökare dela med sig av historier och upplevelser de själva har eller haft från gatan.
– Det är faktiskt rent otroligt vad folk har mycket att berätta när man står och skrapar på en byggställning, säger Karin och skrattar till.

– Men det var så roligt och inspirerande! Jag fick lära mig så mycket och ta del av berättelser om släktingar som sprungit mellan husen som barn och hur det sett ut förr.

På väg in i huset förstår man att det sannolikt är tillbyggt i några omgångar, men man vet att utformningen, såsom den ser ut idag, har rötterna i 1910-talet. Det märks på de olika bredderna på takplankorna, nivåskillnaderna som dyker upp lite här och var och på värmekällorna. Gjutjärnskaminer hittas på både över och undervåning, och såklart i köket, där vedspisen fått stanna kvar under renoveringarna genom tiderna.

Det är ett varmt kök. Ombonat och omtyckt. Och här när sommarsolen gör sitt yttersta för att klänga sig fast denna stormiga dag, hittas små figurer som står och smyckar hyllor och fönsterbleck och gnistrar i solens ljus.

Inflyttningen skedde under 2020 och sedan dess har hon och barnen fått sätta sin prägel på stället.

– Att hålla på med ett gammalt hus är ju som att ha en relation. Man lär känna huset och dess egenheter och ju mer man håller på och tar hand om det desto starkare blir känslan för huset.

Och jag förstår vad hon menar. Och det här huset och hon, verkar komma otroligt bra överens. Här är det så varmt och välkomnande…

Redan i hallen möts man av en ganska dov, mustig röd färg och den klär väggarna hela vägen upp i trapphuset. Inne i vardagsrummet en lite kaxigare gul färg. Det är i flera rum jag hinner tänka att färgen också är en möbel. Ingen färg i detta hus ber om tillåtelse. Här är det färg. Och den ska vara här. Så det så.

Visst möter vi även tapeter på vår rundvandring, nogsamt utvalda för att andas rätt för huset.

– Det är underbart att få komma hem, menar hon. Att få tycka om…

Utanför fönstret löper kajen på andra sidan gatan, och precis när vi tittar ut har Ådalen precis kastat loss. Ett sommartecken om något.
– Ja, det är lyxigt i den här stan att havet är så närvarande. För mig som född i Göteborg var det en av anledningarna till att jag fastnade för Härnösand. Jag kan fastna i ett fönster och bara titta ut på havet som ser olika ut varje dag och på alla båtar här utanför, säger hon med ett leende. Jag har tom fått ladda ner en båtapp, så jag kan kolla vad de heter och kommer ifrån.

De olika nivåskillnaderna kommer igen även utanför huset. Verandan nås från marken och via dörr inifrån. Platåerna som binder ihop huset med trädgården kommer i två höjder, och då ligger uthuset på en tredje. Men för att nå Långgatan ovanför, då får man promenera en kort, lite sluttande stig uppför mellan husen. För på varje nivå, är det som att det skapas ytterligare rum. Även utomhus.

Trädgården bjuder på ett maffigt kantband av stora blommor av olika slag, men mest är det nog av bär just nu. De gula hallonen gör sitt sista ryck för säsongen och planen är att de ska skördas idag. Och det ser ut att bli mycket. Riktigt mycket.

Denna pjäs till hus, dessa pittoreska nivåer, denna finess i uttryck. En sån värme här är. Så välkomnande och lugnt. Verkligen som en liten oas i mitten av en livs levande sommarstad.