HärnöNosarna är en förening för tävling och träning i hundsporten
Nose Work som sedan 2017 är en officiell hundsport. Budskapet är enkelt. Alla hundar mår bra av att få använda ett av sina främsta sinnen, luktsinnet.
(På Facebook: Föreningen HärnöNosarna).
Så jag ville testa och anmälde mig och Gabbi, som är en spansk vattenhund till höstens nybörjarkurs för att se och lära under härnönosaren Kristina Boldéns ledning.
Vi samlades vid lokalen invid Härnösands Motorbana. Sju olika hundar, sex olika raser tillsammans med sina mattar och en husse, det vill säga jag.
Kursen handlar om att hunden ska lära sig identifiera en droppe eukalyptusolja på en liten möbeltass gömd i en papplåda eller fäst på en möbel i rummet.
Vad vi hundförare ska öva på är att låta hunden jobba självständigt. Inte störa utan på avstånd se när hunden får upp doften i nosen och vara snabba på att belöna nära doftkällan.
Timing är ordet och utmaningen.
NOS & NÄSA – hur ska det gå för Gabbi & Dag?
Gabbis nos, en Perro de Agua Espanol/ spansk vattenhund, och Dags nos är inte särskilt lika varandra. Har du tittat din hund i nosen förresten, frågar Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings Universitet i boken ”Den missförstådda hunden”.
Det som kan verka som ett dammsugarmunstycke är i själva verket en komplicerad anatomisk apparat. Gabbi använder 1/3 av hjärnan för att analysera informationen från sitt luktorgan medan bara 1/20 del av ”Dags hjärna” gör detsamma.
När hunden sniffar vill den hålla nosen så nära doftkällan som möjligt; helst inom en centimeter. Det är därför nosen alltid är i backen under hundpromenaderna.
