”Ärligt, jag älskar Härnösand”

Han hade hellre valt cirkus eller dans. Nu blev det skådespeleri och revy – och en utnämning till Årets Härnösandsbo.
– Så fint att folk uppskattar det man gör.
Jag blir lite rörd faktiskt, säger Jens W Nilsson.

Mesta ljuset faller på frontfiguren. Men omgående vill han lyfta fram sina kollegor både på och bakom scenen.
– Jag syns ju mycket i och med revyn, jag driver ju den. Men det här är något jag delar med alla mina revykamrater. De är en stor del av det. Utan dem hade jag inte klarat det tror jag, förklarar Jens W Nilsson.

Vi träffas på Härnösands teater, en av hans vanligaste arbetsplatser.
I dunklet bakom scenen ligger rekvisita hopplockad och redo till hans enmansshow ”Kanske Romeo och Julia” och det har bara gått några veckor sedan sista – och nionde – föreställningen av senaste Mittrevyn. En extraföreställning blev det.

Revysäsongen gick hur då?
– Det har gått fantastiskt. Men en så stor produktion kräver egentligen kanske dubbelt så många i publiken. Allt bygger lite på att folk jobbar ideellt och hjälper till.
– Det går inte runt om alla ska ha betalt för den tid de lägger ner, det är liksom premissen. Men vi gör det inte för att tjäna pengar, vi gör det för att det är kul och framför allt för vår publik.

Så det blir ny revy 2026?
– Självklart. Ingen tvekan. Vi har redan börjat. Då kan vi våga lite mer, skruva till ljud och ljus bland annat, och dra nytta av hotellet. Folk vill stanna över och det är ju fullt på restaurangerna omkring.

Jens W Nilsson delar utmärkelsen Årets Härnösandsbo med kocken Joakim ”Jocke” Mattsson på Marinans förskola. De fick exakt lika många röster, 139 vardera, digitalt och i pappersform från Yippies läsare och Härnösand-tv:s tittare.
Jocke för sin del förundras över att just han har röstats fram när det finns så många andra vardagens hjältar som skottar snö och tar hand om våra äldre och gör andra samhällsinsatser.

Jens funderar i samma banor och har inte det minsta emot att dela pris med en förskolekock.
– Det ligger något fint i det, en signal på att det finns många fina personer i stan, så många som gör bra saker för äldre och barn. Det är fint när vanliga människor uppmärksammas, tycker han.

5 000 kronor får Jens W Nilsson skänka till en ideell förening i Härnösand. Det ingår i hans belöning.
– Är det sant? Hm, spontant säger jag då att BIK och IBK Härnösand får dela på priset, de har ställt upp otroligt bra för min son, blir beskedet efter en snabb fundering.

Född i Själevad, uppvuxen i Köpmanholmen. Där började revydirektörens liv.
– Mamma var hemsamarit, så fint ord tycker jag, och tog hand om äldre. Pappa hade städfirma och putsade fönster, så det är jag jävligt bra på, avslöjar Jens.

Scenskolan i Luleå öppnade sedan en kul väg vidare.
En del säger att de såg tendenserna tidigt.
– Jag var väldigt pratig när jag var liten. Jag memorerade olika roliga historier och åkte runt på min blåa traktor i kvarteret, plingade på hos folk och drog snuskiga historier som jag knappt förstod själv.
I gymnasiet insåg han för egen del att han kunde få folk att skratta. På den vägen är det.

Härnösand då var för Jens en stad man bara for förbi och ibland spelade fotboll i med KB65. I dag låter det annorlunda:
– Ska jag vara riktigt ärlig så älskar jag Härnösand. Det känns mer som hemma. Atmosfären, människorna, de jag jobbar med, det finns så många jävla fina personer här, och jag upplever ett genuint intresse från politiskt håll att prata om kultur och vikten av det, på riktigt. Det är stor skillnad mot Övik.

”Kanske Romeo och Julia” är avbetad när detta publiceras. En enmansföreställning som Jens turnerat med tidigare och själv spelar alla fem roller i av de 28 som Shakespeare tänkte sig. Det var fem år sedan sist.
Näst i tur står klassikern ”Katt på hett plåttak” med teater Västernorrland.
– Svårt, annorlunda, men det blir jättekul, tycker aktören Nilsson.

I sommar dyker han så upp i en lång rad föreställningar med Tomas Ledins bygdespel ”Höga kusten” på friluftsscenen i Lövvik.
Därtill kommer satiriska reflektioner emellanåt som nyhetskonsument i P4 Västernorrland.
Mycket blir det.
– Och revyarbetet pågår hela tiden parallellt. Vi är i skrivarfasen nu. Affischfoto ska tas 17 maj. Revyn måste säljas in tidigt, markerar han.

Tv, film, radio, teater, revy, sång. Det är lite av Jens revykaraktär i Hasses allservice som går igen i karriären.
– Haha, ja det är Hasses allservice på riktigt. Jag tror jag är för rastlös för att göra en sak. Det är variationen som är kul tycker jag.

Jens W Nilsson är ofta mycket fysisk i sina roller. Det tycks han ha lite gratis medfött.
– Jag tränar inte överdrivet mycket. Jag håller mig i form bara. Det är mycket teknik, jag är överrörlig i vissa leder, det kan man alltid utnyttja, förklarar han.
Rankingen är cirkus, dans, skådespeleri. Om han fått välja, hade det blivit i den ordningen.

Nu får han blicka framåt i stället, säg tio år framåt.
– Då håller jag fortfarande på med revy tror jag. Men kanske verkar jag mer runt om scenen än på scenen. Kanske ägnar mig mer åt regi och att producera. Jag vill inte gå och bli en institution.

Lite svårare i så fall att bli Årets Härnösandsbo igen?
– Haha. För mig är det inte det viktiga. Jag är jättehedrad. Men jag ser mig som en del av revyn, inte större del än någon annan. Alla är lika viktiga.

Jens W Nilsson

Yrke: Skådespelare och komiker

Familj: Tre barn

Bor: Villa på Alvägen

Kör: Volvo – ”med 390 hästkrafter, groteskt mycket för min smak”

Fritid: Kollar på hockey (Modo), promenerar, tränar, hänger med kidsen

Alltid i kylskåpet: ”Tomt jämt känns det som, men jag älskar ägg”

Aldrig i kylskåpet: Leverpastej