Härnösand Yippie 10 2021

Finner kraft i myllan

Text & foto Anders Eliasson

Fler bilder:

Ska Härnösand bli en grönare oas än vad den är i dag? Kan den biologiska mångfalden öka, och kan vi bli självförsörjande på mat? Ja, varför inte, men vägen dit börjar någonstans, och kanske är det via projektet ”Stadsnära odlingar” det kan börja, för ett frö är satt.

Det var länge sedan vi Härnösandsbor hade odlingar, åkrar och fält nära centrum. Vi nutidsmänniskor har kommit långt ifrån det liv och den kunskap i stort sett alla behärskade för bara 100 år sedan. Då odlade vi själva det vi åt, nu köper mat vi på affären dit den fraktats långa vägar. De fördelar som en gång fanns med brukandet av jorden lokalt, har gått förlorade hos den breda allmänheten.
– Jag vill inspirera till en förändring på det området, säger Sara Friberg, projektledare för ”Stadsnära odlingar” som nu satt spaden i jorden för att plantera något som kan växa sig stort.
Hon började i april och har börjat sondera terrängen för platser som kan vara lämpliga för odling.
Nu är fem platser klara att ingå i projektet, där ett av målen är att minska arbetslösheten i Härnösand. Yippie tog en sväng ut med Sara för att titta på några av de valda platserna, men först var vi förstås nyfikna på att få veta lite mer om henne, varifrån hon kommer, och hur det kommer sig att hon har ”gröna fingrar”?
– Jag växte upp i Stockholm och mina föräldrar flyttade ut till landet som ”grönavågare” när jag var 11 år och jag hängde jämt hos grannarna som var bönder. Där lärde jag mig mjölka kor, ta hand om höns, grisar och hästar. Det var kul, trädgårdsarbetet var däremot inget som lockade på den tiden. När jag blev lite äldre flyttade jag tillbaka till Stockholm och ville bli självförsörjande, det var så trädgårdsspåret i mitt liv började!

Sara gav sig själv ett halvårs praktik på klassiska Rosendahls Trädgårdar för att lära sig laga mat av det som växer. Hon beskriver hur hon som 21-åring körde ner handen i en kompost och kände den livgivande jordens värme och ljuvliga doft som bara en riktigt välskött komposthög kan bjuda på. Den där sommaren på Rosendahls och kompostkontakten ledde till fem års studier på lantbruksuniversitetet och vidare praktik på olika jordbruk runt om i Europa.

Hon vidareutbildade sig till gymnasielärare i biologi, har arbetat på bondgårdar, deltagit i lantbruksprojekt i Australien, varit butiksinnehavare i Stockholm och drivit restaurang i ett företagskooperativ i Kramfors. Allt sammantaget i saker som idag lämpar sig bra i just projektet med naturnära odlingar i Härnösand. Hon arbetade även en tid som trädgårdspedagog på en Waldorfsärskola och såg tydligt att vissa stökiga elever kom till sin rätt vid skogsdagar och studiebesök på trädgårdar. Lite enkelt uttryckt kan man nog hävda att arbete med trädgårdar och odling skapar ett inre välmående. Så har det även varit för mig privat berättar Sara.
– Jag fick min diagnos ADD när jag var 52 år. Då föll alla bitar på plats! Jag har fortfarande spring i huvudet, men som ung hade jag även spring i benen och kände mig rotlös och det var väl därför jag reste runt och bytte jobb hela tiden. Jag skulle nog fått diagnosen ADHD om jag fått diagnos som ung. Det viktiga med att få en diagnos är att förstå vad som är handikappet och vad som är förmågorna. Jag har 75 procent sämre arbetsminne än kvinnor i min ålder men kan vara 95 procent snabbare i att se samband och lösningar. Många konflikter och missförstånd har berott på att varken jag själv eller omgivningen har förstått att jag inte kan komma ihåg muntliga instruktioner och att jag behöver förbereda mig för att kunna komma till min rätt, dvs kunna fokusera på uppgiften och kunna dela kunskap och erfarenheter i rätt sammanhang. Jag har i dag lärt mig att olika människor tänker och fungerar olika snabbt, jag trodde i min enfald att alla fungerade som jag. Numera är jag mer ödmjuk och förstående både mot mig själv och andra människor.

Att Sara har en stor bredd i sina kunskaper är en viktig tillgång för henne när det gäller att hitta lösningar och möjligheter som uppstår i projektet. Och det behövs. Det finns nu i september 1140 arbetslösa i kommunen och 374 av dem har varit arbetslösa längre tid än 24 månader. Samtidigt finns det platser, ytor med mer eller mindre odlingsbar mark som står oanvända av olika anledningar. Både hos företag och privatpersoner. Att pussla ihop dessa är en av vägarna i projektet.
– Kommunen ska ju inte primärt odla grönsaker, utan snarare människor, och när det gäller att odla mat, blir det många ringar på vattnet där människor kan finna sin rätta plats där de trivs.

Så odlingar i liten skala kan omvandlas till arbetstillfällen och därigenom nystartade företag på sikt. I projektet ”Stadsnära odlingar” riktar man sig mot långtidsarbetslösa på socialbidrag som idag av olika skäl står långt ifrån arbetsmarknaden. Det blir sex personer i år, vi plussar på med fem till under nästa år och året därpå kommer det att vara 15 totalt säger Sara. På den vägen kan det vara så att en blivande odlingsentreprenör finns och blommar ut i framtiden.
Vad kommer att odlas?
– När det gäller stadsnära odling är det många olika parametrar som är viktiga för att avgöra om platsen är lämplig för odling. Kommunen saknar jordbruk och jordbruksmark, den som finns kvar är utarrenderad. Så det handlar om att uppfinningsrikt odla på höjden, på väggen och inomhus. Det är små odlingar vi börjar med. Men kan bli större i den mån vi hittar platser, personal och samarbetspartners samt driftslösningar. Idag har vi fem klara ställen för vårt projekt. Alla platser är unika på sitt sätt, och anpassas efter dess lämplighet. Det är jordmånen, och storleken på platsen samt vilket mikroklimat man kan skapa som avgör vad som är lämpligt att odlas, men tomater, gurka, chili, potatis och kryddor som persilja, basilika, oregano och mynta är lämpliga. Vi siktar på ett 50-tal olika grönsaker, kryddor frukter och bär.
Men det är inte bara växter, även biodling kan vara lämpligt av olika anledningar, som pollinatörer förstås, och för honungens skull berättar Sara.
I förlängningen kan man kanske bygga ut ett sånt här projekt med andra pusselbitar, småskalig äggproduktion kanske?
– Ja, varför inte, det handlar om att finna rätta platserna för småskalig produktion som senare kan skalas upp, och i målbilden finns tanken att få människor att växa, se möjligheten att starta en verksamhet som leder till försörjning. Det finns även en större bild, vilken är ett önskemål om att samhällen ska bli så självförsörjande på basvaror som möjligt. Något som i samhälleliga krissituationer kan visa sig vara viktiga.
Vem ska sköta om odlingsplatserna, och hur ser projektets upplägg ut? Och det som odlas, vart kommer det att hamna i slutänden?
– Vi kan leverera till kommunens egna verksamheter och grödorna kan hamna på bordet hos äldreboenden, i förskolor och liknande. Om vi kunde ha en odlingsplats i närheten av ett demensboende kan det väcka minnen från förr och höja en livskvalité hos människor.

Kommunen har i dag olika arenor med handledare i projektet. Det som är mest synligt är platsen vid Villa Fridhem på Sälsten där kommunen hade en bit mark som var lämplig för en odlingsplats.
– Just här var ett växthus lämpligt, det skyddar plantorna från det kyliga havet och solen kommer sent på dagen, vilket gör att det är lämpligt att driva upp plantorna på annan plats och flytta ut dem hit säger Sara.
När vi är på plats och tittar på det nybyggda växthuset kommer handledaren Maria Hartelius tillsammans med Inger Wikberg och inspekterar det pågående bygget av växthuset vid Villa Fridhem som just fått väggarna på plats.
– Man får börja med krukor och fylla dem med jord, sedan småplantor eller frön. Sen är det bara att fylla på med vatten och kärlek så blir det bra. Det är ett bra grundrecept säger Inger som gärna vill kliva in som anställd i projektet.
Handledaren Maria lutar sig mot Saras kunskaper när det gäller vilka plantor som skulle passa i ett kallväxthus i detta läge.
– Olika kålväxter skulle passa bra här inne, som vitkål kålrabbi, och tomater och gurka, persilja och andra kryddor. Inger Wikberg lägger till att med rätta mixen skulle man kunna göra en god tabbouleh (En persiljesallad från Libanon) som kan serveras till gästerna på Villa Fridhem. Snacka om närodlat!

På vårt friluftsmuseum finns Arena Murberget där Maria Nilsson är arbetsledare. Den arenaverksamheten har i dag fem deltagare som sköter om en del av uteverksamheten, de anställda i arenan krattar, rensar ogräs, vattnar och sköter om en del av planteringarna på museet. Nu kan den verksamheten utökas med odlingar av olika slag.
– Vi har tillgång till en rätt stor yta vi kan odla på, och kan även utöka om vi har det behovet. Även i en del av miljöerna som exempelvis runt den gamla skolbyggnaden kan man odla tidstypiska grödor, som man gjorde förr för att fylla lärarens hushållsbehov berättar Maria Nilsson.

Odlingsplatsens läge är avgörande för optimalt odlande. För att skapa maximal grogrund för plantorna måste platserna väljas med omsorg, mängden soltimmar, jordens beskaffenhet och andra egenskaper hos platsen vägs in.
Men det gäller även för att skydda den närliggande miljön vid skapandet av odlingsplats. Ett sådant känsligt ställe är en jordbruksmark vid Bondsjön som sedan 15 år ligger i grön träda, dvs som betesvall.
– Vi har hyrt mark som ligger i anslutning till kommunens dricksvattentäkt som kan utvecklas till ängsvall genom att vi sår in fler arter av gräs, baljväxter och örter som är bra för betande djur och för pollinatörer. Här får man inte plöja upp marken i zonen närmast vattnet. Utan får då istället göra revor i grässvålen där vi sår in nya sorter och föryngrar betesvallen på det sättet. Vi behöver lära oss hur vi kan använda liknande platser utan att det skadar dricksvattnet. Och det gäller faktiskt allt vatten. Det är alltid någons dricksvatten eller någons livsmiljö säger Sara.

En annan arenaplats ligger vid Kattastrand. Kommunen har hyrt ett växthus av Agtira (Fd Peckas Naturodlingar) där ett av Per-Erik Nygårds tidigare växthus nu ska byggas om.
Här träffar vi handledarna Ghassan Samaan och Amer Ashour som planerar och förbereder för kommande odlingsår.
– Här ska det bli en plats där vi förodlar plantorna som vi driver upp från frön för att sedan planteras ut på de olika växtplatserna.
Det är två nyanställda handledare som bägge har sina rötter i Syrien och bokstavligen talat växt upp med gröna fingrar. Ghassans familj var odlare och hade 15 hektar odlingsmark där två hektar var äppelodlingar. Amers familj skötte om en odling på 7 hektar där det odlades mandlar, oliver och druvor vilka såldes till olika butiker. Både Amer och Ghassan har varit med och byggt upp Peckas naturodlingar, Amer som arbetsledare på lagret och Ghassan som växthusansvarig.
– Det är klart att det är helt andra förutsättningar här i Sveriges klimat, men det är samma principer säger de båda.
Även i Kretsloppsparken vid HEMAB står ett växthus ”Etappen” sedan tidigare som kommer att ingå i Arena Trädgård och bli en del av projektet. Det kommer att odlas på dessa ställen i liten skala och det finns ingen risk för att någon privat livsmedelsproducent ska konkurreras ut. I projektet tittar man även på framtida försäljningsplatser och RE:store kan bli intressant i sammanhanget. I projektet Stadsnära odlingar undersöks även hur man kan bidra till att utbilda stadsbrukare och entreprenörer som odlar mat i stan. Och framförallt spanas det efter platser där jorden kan börja brukas på ett klokt sätt.
Stadsnära odling är inte ett helt okänt begrepp i Sverige, men ovanligt. Det finns en anläggning centralt i Malmö (Botildenborg) där 1,5 hektar mark ger 6 ton grönsaker från 50 olika sorter. Det genererar en årlig inkomst på 600 tusen kronor. Lokalodlad mat är något de flesta vill se av olika strategiska skäl, kan Härnösand uppvisa framgång i det här projektet finns många poänger att plocka, och det är många som följer projektet. Under fyra år kommer forskare på Mittuniversitet att rikta sitt fokus på fyra städer i Sverige i forskningsstudien ”Hållbar samhällsbyggnad genom stadsodling”.
Städerna som valts ut är Östersund, Lund, Södertälje och Härnösand. Forskningen kommer att sikta in sig på hur kommunerna just arbetar för att främja stadsodling.

Artikeln publicerades i Yippie 10 2021 på sidan 40