Härnösand Yippie 9 2020

I huvudet på Birgitta

Text & foto Karin Pettersson Skarby

Härnösands Medicinhistoriska förening invigde 1993 ett medicinhistorisk museum längst upp i det som en gång var Härnösands sjukhus. Birgitta Lundqvist har tillsammans med ett flertal trotjänare genom åren verkat för museets registrering av föremål, visningar med mer.

Om Birgittamuseet

När jag gick sjuksköterskeskolan i Sundsvall 1958–1961 åkte vi till Stockholm och besökte bland annat medicinhistoriska museet på Åsögatan. Det var inte alla som var lika intresserade att gå dit, de ville hellre shoppa, men vi var tvungna. Jag tyckte det var så intressant och blev kvar där i fyra timmar. Där väcktes mitt intresse. Följden var att jag sedan hittade fränder som hade samma tankar. På Härnösands sjukhus jobbade Olga Hammarberg som undersköterska. Hon samlade allt, hon var en pärla. Utan henne hade vi inte haft alla föremål vi har på museet. Med tiden gick jag från att vara sjuksköterska, till den administrativa delen på sjukhuset. På 1980-talet skrev vi till direktionen att vi önskade att få sätta upp utställningsmontrar i centralhallen. Det fick vi. I lokalerna där museet håller till idag var det ursprungligen läkarbostäder, sedan jourrum för operativ personal, sedan blev det vindsförråd där det samlades grejor. 1993 skulle Härnösands sjukhus fylla 100 år. 1992 bildades en medicinhistorisk förening som skulle ansvara för ett museum. Vi invigde museet och firade 100-årsjubileum 1993.
Det var inte jag som bestämde att det skulle heta Birgittamuseet, jag tycker inte riktigt om det namnet. Men jag är den enda som har varit med hela vägen från montrarna. Jag har haft ansvar men fått god hjälp av alla anställda i sjukvårdsförvaltningen. Många pensionärer har också hjälpt till, ingen nämnd och ingen glömd.

Om Härnösands medicinhistoriska förening

Den har funnits i 28 år. Som mest hade vi 166 medlemmar, och jag har haft ansvaret. Vi har haft avtal med sjukhusförvaltningen och skött museet gratis och franko tills vi blev för gamla. Jag lade av för två år sedan och museet fördes över på Landstingets kulturavdelning. De förde över ansvaret till Länsmuseet, men de gjorde ingenting och museet blev överfört till regionen. Jag blir inkopplad när regionen behöver hjälp med visningar.
Om intressanta besök på museet
Bland alla intressanta besök genom åren kan särskilt nämnas barn och barnbarn till doktor Fritz Kaiser, som arbetade vid sjukhuset 1898–1933, och doktor Bruno Fernström, som arbetade vid sjukhuset 1933–1953. De uppskattade mycket alla de föremål som fanns kvar från gamla dagar. De har också lämnat över fotoalbum, berättelser och prylar till museet. Ett stort antal av doktor Fernströms tavlor finns kvar.

Om framtiden för museet

Jag tror det kan bli bra när kulturavdelningen i Regionen nu har ansvaret. Corona kom mellan men jag har lovat att jag ska ställa upp och hjälpa till på visningar och lära upp dem som ska ta över.

Om Härnösands sjukhus

Tänk att Härnösands sjukhus en gång hade 147 stora hjärtoperationer, det var lätt att få tag i folk och bra stämning – en rolig tid att jobba här. Sjukhuset stängdes successivt över åren. Jag kan förstå att de stora sjukhusen behövs. Jag tror mindre sjukhus kan fungera bättre än de stora där anställda och patienter inte känner varandra. Jag tror inte det blir akutsjukhus i Härnösand igen. Jag har ingen aning vad som skall hända med byggnadsdelen.

Birgitta Lundqvist

Ålder 83 år
Bor I Bondsjöstaden
Gör Är pensionär. Jobbade på Härnösands sjukhus 1955 – 2000, först som sjukvårdbiträde, sedan som sjuksköterska, avdelningssköterska, klinikföreståndare, basenhetsföreståndare och sjukvårdssekreterare. Är eldsjälen bakom Härnösands medicinhistoriska museum – Birgittamuseet och har fortfarande visningar på museet.

Artikeln publicerades i Yippie 9 2020 på sidan 35