I huvudet på Henrik

Om hemlängtan
Jag är född och uppvuxen i Gussjöbygden där jag gick på byskolan Sörgården. En otroligt fin och trygg tid. Som vuxen hamnade jag i Örebro där jag träffade min fru och blev pappa åt två supergoa ungar. Jag trivdes bra i Örebro under de 11 år jag bodde där, men latent fanns hela tiden längtan efter Höga Kustens natur. Barnen började närma sig skolåldern då vi kände att vi ville ge dem samma typ av skolgång som vi själva hade som små. Min syster hade flyttat till Häggdånger med sin familj och pratade varmt om byskolan och gemenskapen här, och när vi 2015 fick chansen att köpa vårt drömhus i By fanns det inget att tveka över. I Häggdånger har vi verkligen hittat hem och ett sammanhang!
Även i jobbet har Höga Kusten alltid varit hemmaplan. Under nästan 20 års tid arbetade jag tillsammans med min pappa i företaget KartPartner med att ta fram officiell turistinformation åt kommuner och destinationer i mellannorrland – med ett stort fokus på Höga Kusten och dess kommuner. Det har varit ett privilegium att ha fått vara med på resan när regionen gick från att vara relativt oexploaterad till en turistisk supermagnet.

Om naturintresse
Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur mycket Höga Kustens natur betyder för mig. En perfekt sommardag vid Rotsidan. Västanåfallet som dundrar på våren. En promenad ut till fyren på Skarpudden. Sitta vid Djupsjön och ta en regnbåge eller två. En skidtur längds de fina spåren på Gussjön. Eller bara en enkel promenad i skogen närmast oss tillsammans med vår hund Knutson. Speciellt nu under pandemin har jag varit så enormt tacksam över att bo på norrländska landsbygden.
Om jakt med gevär
Vi har en lite spännande konstellation hemma då jag jagar och min fru är vegetarian. Det har varit många diskussioner såklart, men det har lett fram till en stor förståelse för den andres ståndpunkt och jag har definitivt blivit en bättre jägare tack vare henne då jag verkligen har behövt definiera min jaktfilosofi. Det tycker jag inte jägare ska vara rädda för: att diskutera varför och framför allt hur vi jagar.
Jag är en ganska varsam jägare som trots många års jakt bara fällt en handfull djur. En lyckad jakt för mig kan till exempel vara att smyga sig ifrån en fredad älgtjur utan att bli upptäckt. För mig handlar det alltså väldigt lite om själva skottillfället just, utan mer om att kliva ur den skyddade vardagen och överlåta sig till naturen.
Hur ofta går man ut i skogen i mörkret innan soluppgången? Hur ofta sitter man helt still under ett träd i flera timmar och får se allt från berguvar till hermeliner? Vad som helst kan hända, och du kan inte regissera det. Sedan känns det naturligtvis bra att när jag väl äter kött så är det väldigt sällan industrikött och i stället med vetskapen om att djuret levt normalt och fritt hela sitt liv.

Om jakt med kamera
I slutet av 2019 blev familjeföretaget uppköpt och jag startade mitt eget företag HK Reform där jag jobbar med musik, grafisk formgivning – och framför allt foto och video. Ibland brukar jag ge mig ut på skogsvägarna i Häggdånger om kvällen i hopp om att få skymta något djur – gärna tillsammans med barnen.
Att det finns ett stort intresse av att se vilda djur på bild märkte jag när jag hade varit ute med ungarna och haft turen att filma ett lodjur. Jag la upp klippet på sociala medier innan jag la mig och kl 08 morgonen efter ringde TV4 Nyheterna och ville visa klippet nationellt – sedan rullade det bara på med massa andra medier. Till exempel fick P4 Västernorrland visa klippet i sin helhet på deras Facebook och videon har just nu över 670.000 visningar. Galet!

Om musik
Musiken är en konstant följeslagare i mitt liv. Jag har skrivit låtar sedan 10-årsåldern, och de är små milstolpar i mitt liv. Mina soloalbum som finns på Spotify är som tre dagböcker jag kan gå tillbaka till och minnas var och vem jag var då jag skrev varje enskild låt.
Mitt första band hette Sharks eftersom jag och min bästis Samuel älskade filmen Hajen. En sommarkväll släpade vi hans trumset och min gitarrförstärkare till Sörgårdens skola för vår premiärkonsert. Stärkaren kopplade vi in en lärares motorvärmaruttag, sedan drog vi igång. Vi insåg efter en stund när vi tittade ut över den tomma gräsmattan framför oss att det kanske hade varit en bra idé att bjuda in publik också.
Musiken har lett mig till massa olika platser och intressanta människor. En resa jag aldrig kommer glömma var turnén i Kalifornien med bandet Kamprads, eller när vi var förband åt Laleh.
Ett annat speciellt projekt jag var inblandad i var när en officiell låt för Örebro skulle tas fram vilket resulterade i ”Bit för bit”. Det var precis i samband med att jag flyttade därifrån och det kändes så otroligt fint att få hylla staden för allt den gett mig. Då och då får jag sms och filmklipp från vänner som bor där som hört låten i olika sammanhang, till exempel på skolavslutningar där barnen sjunger den. Det är häftigt och rörande!
Senaste åren har jag gjort musik tillsammans med min goda vän och gudabenådade producenten Martin Alexandersson i duon RAINMODE. Just nu skriver jag mest dramatisk, instrumental musik till olika videoprojekt jag håller på med, men det är inte omöjligt att någon ny singel kan komma framöver – vi får se!