Louisa Lyne

Det var mer eller mindre en slump att Louisa Lyne hittade till klezmermusiken, men alls ingen slump att hon och hennes band di Yiddishe Kapaleye därefter funnit en publik såväl i Sverige som internationellt. De gör nyskapande musik med texter på jiddisch.

Vilket är ditt förhållande till Härnösand?
– Det är mitt hem–hem. Jag har bott på Bondsjöhöjden i halva mitt liv – jag är född i Stockholm men familjen flyttade upp innan jag fyllt ett år – och gick på Bondsjöskolan, Franzén och sedan estetiska programmet, inriktning dans, på gymnasiet.
– Det var en idyllisk uppväxt i en tid som känns så annorlunda jämfört med nu. Martin Forsberg, som nu är chef för Norrdans, experimenterade med olika projekt och vi var ett gäng tonåringar som hade dansgruppen Tarfta. Där var bland andra Sanna Sundqvist också med. Vi hade lyxen att få utforska dansen med Martin som kreatör, det var mycket fria tyglar och jag minns att när vi skulle ha ett matteprov en gång gick jag till min lärare och sa, ”jag kan inte göra det nu för Tarfta ska på turné.” Och han köpte det. Jag tror inte att det skulle ha fungerat i dag, men då var de okey och det är jag tacksam för.

Vad blev det sedan?
– Flytt till Göteborg och studier på Balettakademins musikalutbildning.

Och nu bor du i Malmö?
– Ja, och jag saknar skogen som finns i närheten av Bondsjöhöjden! Det var underbart att ha skogen in på knuten, här nere finns det knappt någon skog alls. Jag älskar att komma tillbaka till Härnösand, vara just i skogen och hänga med kompisar som Hans Forsell och Patrik ”Lillis” Grundström.

Hur kom det sig att du fastnade för klezmer-musik?
– Jag blev medbjuden på en konsert under tiden i Göteborg, där en klezmergrupp uppträdde. Jag hade aldrig hört något liknande förut och det var en så skön stämning på konserten. Medryckande. När gruppen sedan skulle ha en ny spelning, och sångerskan slutat, sa jag, ”jag kan sjunga!”. Jag visste inte vad jag gav mig in på, men vi togs emot med öppna armar av publiken på det lilla caféet där vi hade spelningen.

Så det bara rullade på efter det?
– Ja, det kan man säga. Rullade fortare och fortare. Jag har aldrig varit rädd för att testa nytt och kasta mig ut i det okända, men jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli så spännande och lyckat som i det här sammanhanget. Det öppnades en värld som jag inte visste fanns och ur en slump bredde en väg ut sig som jag och bandet färdas på än. Vi har gett ut skivor, gör egen musik och fått uppträda på scener lite varstans och till och med på SVT. Vi var med i tv–serien ”Folkets musik” och jag var också med på det tv–sända nationaldagsfirandet på Skansen 2022.

Och du vann ”Der Yiddisher Idol” i Mexiko!
– Ja, bara en sån sak! (skratt) Jag fick en förfrågan, spelade in en video och det slutade med att jag vann hela tävlingen. Det har varit en galen utveckling, men jag jobbar även med att göra saker på jiddisch för Sveriges Radio. Bland annat barnsagor. Och vi gav ut en barnplatta 2022 som fick pris i fjol.

Vad sysslar du och bandet med just nu?
– Vi har uppträtt med Leonard Cohen–material som vi hoppas göra en ny platta på, så snart alla rättighetsprocesser är klara.

När uppträder ni i Härnösand?
– Väldigt snart! Jag kommer dit med några musiker den 28 december, till Hans Forsells ateljé i gamla Ica Bondsjö. Det blir en lite, intim konsert som jag ser fram emot. Under vecka 15 2025 ska vi åka på länsturné med Musik i Västernorrland med vår egen föreställning ”Dos Verterbuk och bokstavens förbannelse”.

FOTNOT: Jiddisch, tidigare kallat judetyska, är ett germanskt språk som talas som modersmål av omkring 800 000 judar i hela världen.
Källa: Wikipedia.