Mysteriet med månadens bild i förra numret av Yippie är löst. Bilden togs den lördagen den 13 december 1958. Och bildens Lucia, som då gick i sjuan, hette Britt-Marie Nordin.
– Jag satt och bläddrade i tidningen och såg bilden på luciatåget. Jag skulle titta om det var någon jag kände och hajade till. Det är ju jag! Jag har jämfört med andra bilder för att vara riktigt säker. Och jag har visat bilden för mina barn och barnbarn som bor i Härnösand.
Britt-Marie gick det året på Ängeskolan. Hon växte upp på landet, närmare bestämt i Innerfälle. Innan hon började i ettan så byggde pappan ett egnahem på Bragegatan där hon bodde under skolåren. De första åren gick hon på Bondsjöskolan.
– Jag kommer ihåg två av fröknarna på skolan. De var alltid strikt klädda i svart, och en hade uppsatt hårknut. Inte så långt från skolan fanns en kiosk som var lite spännande, berättar Britt-Marie.
Under 4-6:an gick hon på Gådeåskolan för fru Hedman innan sjuan på den då ganska nybyggda Ängeskolan. Klassläraren var Bengt Jussi” Johansson, en av Härnösands legendariska lärarprofiler.
– Han var väldigt snäll men hade samtidigt pondus. Alla barn respekterade honom.
Det var en mycket fin skola.
Vi hade egen tandläkarmottagning, Folktandvården höll till i fastigheten.
I luciatåget fanns barn från flera årskurser. Dagen började med att de lussade i aulan, innan de gick upp till Folkets Park och lussade för pensionärer. Efter tåget serverade barnen kaffe.
Ängeskolan hade på den tiden bara klasser upp till sjuan, så inför folkskolans årskurs åtta blev det flytt till Johannesbergsskolan. Efter folkskolan utbildade Britt-Marie sig, först till vårdbiträde, sedan till undersköterska. Och lussandet följde med.
– Jag gick en vårdutbildning på Tullportsgatan, och jag var även Lucia i det tåget. Efter något år i yrket vidareutbildade jag mig till undersköterska i Sundsvall. Vi bodde på ett elevhem en bit ifrån sjukhuset. Det var bara flickor som gick utbildningen och vi hade väldigt kul tillsammans, naturligtvis även på Lucia.
Så småningom blev det flytt tillbaka till Härnösand där hon hamnade på provinsialläkaren Gunnar T:son Edgrens mottagning. Hon följde med när Claes-Erik Norén tog över arbetsuppgifterna.
– Jag brukar träffa Claes-Erik och Ulla ibland. Så härliga människor! Och vilken duktig musiker Claes-Erik är.
Luciafirandet ligger fortfarande varmt om hjärtat. I den vackra lägenheten är det fint julpyntat, och naturligtvis var det en verklig högtid när luciasången klingade från teveapparaten på lussemorgonen.
– Den är så fin stämning när det är släckt och man hör luciasången och ser skenet från de levande ljusen i tåget. Det är en sådan vacker högtid.
