Sune söker och finner

Tillsammans räddar ID-hunden Sune och hans matte Hanna försvunna husdjur.
En resa som startade mycket av en slump – och som lett fram till nationell uppmärksamhet i bland annat Aftonbladet.

När jag knackar på Hanna Ericssons dörr hörs en uppspelt välkomstkommité inifrån i form av hundskall. Väl inne möter den vänliga jätten Rambo mig först – en stor bruksschäfer som direkt gör det tydligt att han är min nya bästa vän. Bakom honom står en betydligt mindre, något mer tveksam cockerspaniel nära sin matte och undrar vem som klampat in i hans hall.
– Ja, Sune kan vara lite tveksam inför okända män. När han var valp blev en man på bussen rädd och sparkade till honom, berättar Hanna.

Efter att Rambo har visat att allt är i sin ordning så vågar även sig Sune fram och hälsar. Jag och Hanna går och sätter oss i vardagsrummet, och hundarna kryper upp i soffan bredvid henne. Hon arbetar till vardags som undersköterska, men på fritiden är hon ID-hundsförare och söker bortsprungna husdjur tillsammans med Sune.
Hanna berättar om hur en typisk arbetsdag med en ID-hund kan se ut. Det börjar med att den som har förlorat ett husdjur hör av sig till henne och beskriver vad som hänt. Hanna ställer en rad grundläggande frågor för att skapa sig en god bild av händelseförloppet: Var, när och hur försvann djuret? Har någon gjort observationer sedan dess? Har det ett koppel efter sig? Sedan tas ett beslut om det kan räcka med rådgivning eller om ekipaget ska ge sig ut på plats.

I de fall de åker och spårar får Sune lukta på en så kallad ”smeller” – något som bara doftar det förlorade husdjuret. Sedan får Sune påbörja söket från den plats man senast såg djuret.
– Först och främst jobbar han med att ringa in ett område där djuret befinner sig om det är i rörelse. Sitter djuret fast eller är instängt någonstans går han fram och markerar var.

Vi backar bandet en bit till Hannas uppväxt som präglats starkt av hundar då hennes föräldrar har uppfödning av bruksschäfer.
– Jag har alltid följt med ut i skogen när de har tränat. Jag tittade på i barnvagnen.
Så det var mer eller mindre skrivet i stjärnorna att hon sedan som vuxen skulle skaffa en egen hund. Att det skulle bli en schäfer var lika självklart. Hon var dock mitt i studier, så hennes mamma rekommenderade henne att i stället skaffa en cockerspaniel som inte var lika krävande. Tveksam vande sig Hanna vid idén – och när hon träffade Sune var det ingen snack om saken. En magisk duo var nu förenad.

Hon kom senare i kontakt med en annan ID-hundsförare som såg potentialen i henne och Sune. Efter en längre tids peppande gav Hanna med sig.
– För att få tyst på honom så gick vi kursen, säger Hanna med ett skratt.
– Jag hade ingen plan att komma såhär långt men uppenbarligen var ju Sune en stjärna på det och han älskar att använda nosen. Det var succé!
Nu, fem år senare, har man räddat många försvunna husdjur och fått uppmärksamhet på nationell nivå, till exempel i Aftonbladet. Ett sök som Hanna lyfter som speciellt minnesvärt var när de spårade hunden Django på Skuleberget – en genomblöt kamp i full snöstorm.
– Sune kämpade på i flera meters djupsnö, och jag försökte bryta så han skulle få vila en stund. Men det vill han inte, han skulle göra ett avslut. Och det gjorde han – efter 28 timmar. Det var så underbart när vi hittade Django.

För cirka ett år sedan blev Sune attackerad av en lösspringande hund. Hanna märkte ganska omgående att något allvarligt hade hänt med Sune.
– Han ville inte gå ner för trappan hemma, så jag kände att vi behövde kolla upp det. Det visade sig att han hade fått en smäll över ryggen som gjorde ont. I samband med det upptäckte vi också att hans blåsljud på hjärtat hade blivit värre.
Sedan dess har Sune fått träffa en hundmassör, och en hjärtspecialist har bekräftat att han har ett kraftigt blåsljud. Besvären har gjort att Hanna har dragit ner på antalet uppdrag, framför allt om det är kallt ute.
– Det har blivit bättre. Men jag utsätter honom inte för någon jättekyla utan vi tar det lite lugnt. Jag hjälper gärna till via chatten!

Innan vi skiljs åt berättar Hanna att Sune nyligen fyllde 9 år och blev ordentligt firad under hela veckan med glasstårta, leksaker och andra roliga hundprylar. På frågan vad Sune och Rambo betyder för henne hörs det på rösten att kärleken är djupt förankrad:
– Allt. Jag skulle gå igenom eld och vatten för dem. De är mina älsklingar. Jag lever för dem. De hjälper mig i vardagen. De kommer alltid vara med mig, och ingen kan ändra på det.