Mathilda Lindgren flyttade till Härnösand den 18 mars. Men hittills har hon inte övernattat i sitt nya hem fler än tio, elva nätter. Den frilansande fredsforskaren, föreläsaren, discjockeyn, radiofantasten, sångerskan – med mera – för en ambulerande tillvaro.
– Jag är nomad men drömmer om att köpa en skogsfastighet som jag kan ha som min bas, säger hon.
Energifylld, kreativ, målinriktad, alltid öppen för nya projekt. Mathilda Lindgren låter ingenting i tillvaron stelna till eller bli slentrian.
Kanske har det vara så ändå sedan hon fyra och ett halvt år gammal fick huvudrollen i filmatiseringen av Astrids Lindgrens klassiska novell om Kajsa Kavat.
– Så är det kanske? Jo, det stämmer nog, skrattar Mathilda.
– Jag minns det där tydligt, fastän jag var så ung. Jag hade tjatat som bara den om att lära mig mer om film. Mina föräldrar var rätt trötta på mig så när det kom ut att de skulle ha audition för den där filmen, tänkte de;”Vi låter henne gå dit så blir hon kanske tyst sen.” De hade inte räknat med att jag skulle få en roll och huvudrollen till på köpet.
Kajsa Kavat fick stor uppmärksamhet, sågs av många och för Mathilda själv blev det åtskilliga intervjuer, fotograferingar, reportage i både tidningar, radio och TV.
– Det var kul och jag är fortfarande jättestolt över den där filmen.
Men det blev inga fler roller sen?
– Jag gjorde några statistinsatser i ”Sunes jul” och ”Majken” men mina föräldrar hade sinnesnärvaron och det goda omdömet att tacka nej till roller i filmer som kunde ha inneburit negativ påverkan på mig. Sånt som varit utlämnande och jobbigt. Jag är glad att jag exempelvis inte behövde vara med i ett incestdrama på film innan jag ens börja första klass…
Men en del kretsar fortfarande kring film för Mathilda Lindgren. Hon har gått en utbildning i dokumentärfilm i Stockholm och håller på med två dokumentärfilmsprojekt.
Förutom allt annat.
– Det är rätt bra fart och många resor i min vardag, men det är ju så jag vill ha det också – och framför allt är jag van vid det. Det är därför som jag inte är speciellt förvånad själv över att det inte blivit fler nätter i Härnösand, trots att jag skrev mig här i mitten av mars.
– Jag har i stort sett varit hemma enstaka dagar, sovit, packat väskan och dragit igen. Men har åtminstone hunnit vara på simhallen. Den älskar jag redan!
Just nu är Mathilda bland annat aktuell tillsammans med Ådalsbandet med föreställningen Eldupphör. Den kretsar kring Ådalshändelserna i Lunde i maj 1931 och trumpetaren Tore Alespong som blåste eld upphör och fick militären att sluta skjuta mot demonstranter och dem som stod nära demonstrationståget. Fem personer sköts till döds.
– I föreställningen spelar jag Tora (Tore), både sjunger och berättar. Det är en stark berättelse och jag är tacksam för att få vara med i den, säger Mathilda.
Hur kom det sig att du blev involverad i Ådalsbandet?
– Det var tack vare ”Lillis”, Patrik Grundström. Han var med när vi gjorde Toner från Ådalen i Sollefteå. Han och Christian Sundeqvist, som också är med i Ådalsbandet, kände till mig och de tyckte att jag skulle ha den här rollen. Jag tycker det var modigt av dem och Eldupphör-skaparna Tony Naima och Lars Bodén. Jag har sjungit i några grupper tidigare men det här känns ändå rätt nytt för mig.
Mathilda delar boende med musikprofilen Tony Naimas mamma.
– Jag söker ju efter en skogsfastighet – någonstans i Västernorrland eller Jämtland, men gärna i Härnösands kommun – men tills vidare passar det perfekt att vara inneboende, eftersom jag flänger runt som jag gör.
Tidigare har hon, som är född och uppvuxen i Stockholm, även bott ett par sejourer i Sollefteå och bytt adress rätt flitigt genom åren.
– Naturen, människorna och känslan jag får i Västernorrland och Jämtland. Jag vill leva här. Det är hemma för mig.
– Att få bo någonstans i det här området, nära skogar, ängar, leva h å l l b a r t. Det är det jag vill göra.
Sprudlande.
Det är ordet hon tycker bäst beskriver henne.
– Jag sprudlar ofta av glädje och gillar att hålla på med många olika saker. Förutom Ådalsbandet jobbar jag som DJ, jobbar med mina dokumentärfilmer, gör närradio med Radiosol och föreläser om fred och ledarskap lite varstans.
Mathilda är utbildad freds- och konfliktforskare med inriktning på medling och konfliktlösning. Något som är alltför aktuellt i dessa dagar.
– Tillsammans med ledarutvecklaren Annika Sundbom Åström i Sollefteå forskade jag vid hennes center Human Dignity A Center For Leadership och vi publicerade en rapport om ledarskap för långsiktig utveckling år 2019 – och det var fantastiskt roliga och lärorika år.
– Fred och miljö är det jag är mest engagerad i. Jag blir ibland överväldigad av att människans klimatpåverkan är så omfattande och samtidigt är vi många som lever på som vanligt, utan förändring. Vi har ju en unik potential att vända det skepp som vi nu kör, vare sig vi är medvetna om det eller inte, ett “superagentskap” som etikprofessorn Clive Hamilton pratar om. Samtidigt v e t jag att det görs mycket bra på många håll och det kommer att göra skillnad. Jag väljer att ta fasta på det och känna att vi kommer få till det.
Och mitt i alla projekt, alla uppdrag, allt som tarvar koncentration och energi… har Mathilda en förmåga att stänga ute bruset och ta in tystnadens ljud.
– Den kraft jag får av det, den rofylldhet jag känner när jag gör det. Den är svårslagen.
