Hösthem med spännande historia

Vi besöker den gamla rektorsbostaden med den anrika historien. Huset som bytt skepnad och hittat hem igen. Med en imponerande storlek tornar det upp sig i sluttningen på Volontärvägen och välkomnar oss in i ett förnyat och älskat hem.

Det stormar denna oktoberdag, såna vindar som klär av träden på bara några dygn. Här har trädgården satts i vintervila, även om några får tappra plantor ännu kämpar mot kylan.

Ringklockan hörs genom dörren och ljudet av den sätter stämningen på en gång. Det där ljudet hör verkligen till huset. Ni vet, sådär som klockorna lät på 40-talet. Mina tankar går direkt till min egen farmor. Och dit var man alltid välkommen. Så ja, det känns som att jag ska kliva in på en varm plats.
Det är så skönt att ha rätt. Kaffedoften sprider sig kvickt i huset medan vi tar oss runt på undervåningen. Fiskbensparketten nästan gnistrar i stora delar av huset.
– Parketten var det enda vi valde att inte lyfta på, alla andra golv är rivna och utbytta, säger Petter och med det störtdyker vi in i renoveringsprocessen som pågått de senaste 20 åren.

Golven fick sig en välbehövlig slipning och ja, de ser ut som nya. Paret tog över huset 2004 och man kan minst sagt säga att huset fått tillbaka sin karaktär.
Det som en gång var huvudentrén, har fått bli en toalett. Nu är det den gamla serveringsentrén som står för ingången till huset. Yttertaket fick sig en omgång också. Det kapades lite på sniskan och på höjden så huset fick bättre symmetri. Det märks ytterst lite invändigt.
På tredje våningen har hushållerskans lägenhet fått stryka med foten, men en utbyggnad har fått hänga med hela vägen. Med tillhörande nivåskillnader! Och vad det gör huset organiskt. Gården! Förr omgavs den av en hög granhäck, som murrade till tomten. Och även om julgranarna då kunde plockas direkt utanför dörren, måste det erkännas att ljuset klär huset.

1932 brann huset nästan upp. Paret har sett spåren av det när de öppnat upp huset inifrån. Och utifrån och in till stommen. Där syns kollagret. Det var ett tvättkar i källaren som överhettade samma dag som det skulle vara födelsedagsfest i huset. Frun i huset tog med sig en av tårtorna och flydde ut genom ett fönster. Rådigt ändå. Men ett tårtlock tror man sig ändå har hittat så här i efterhand.

På gården har Kicki också hittat en rejäl guldring.
– Det var en stor ring, större än min tumme, som av en händelse dök upp när vi forslade bort en jordhög. Det var en frimurarring från tiden Rektor Toreskog bodde på här. Han var ju en inbiten frimurare och ringen fick återvända till den tidigare ägarens familj, berättar Kicki.

Det är fascinerande att se hur “då och nu” får giftas ihop och anpassas med pålagd ny kärlek. Både Kicki och Petter är väldigt intresserade av att hålla huvud och händer i arbete. Tanken från början var att bygga eget. Men då, runt -04, fanns knappt en tomt att köpa. Och när det här dök upp, så stod det klart. Det ska heller inte förringas, att Petters föräldrar stod och hejade på, med timmar av renovering, kunskap och barnpassning.
De verkar ha haft väldigt roligt under tiden. När de besökt olika marknader och museér har de kunnat se exakta inslag som de också funnit i sitt eget hus. Och det har nog bidragit till vårdandet.
– Vi får ofta höra av gäster att vi bor i ett väldigt lugnt hus. Människor trivs här, säger Kicki

Jag ser nog vad det där lugnet kommer ifrån. När de sedan bjuder på en liten minikonsert till flygel och ståbas kommer tåraarna. Det är så generöst och så livsbejakande. Lite som jag tror de måste ha tänkt när de vårdat denna vackra delen av historien.

FAKTA

HUSÄGARE
Petter Sjöstedt
Chef inom IT på Telias kundtjänst.
Kicki Sjöstedt
Verksamhetsutvecklare på Sensus.
Barnen
Julia, Klas och Per är samtliga utflugna.
Yta 311 kvm

BYGGT
1909 enligt fastighetsregistreringen.
Men troligtvis sent 1800-tal.