Hem & trädgård
Skördetid på kolonilotten

Fler bilder:
Trimmade muskler, bra kondition – och gröna fingrar.
Inte undra på att kolonilotten blomstrar.
– En lisa för själen, tycker Neta bland sina dahlior, hallon och morötter nedanför Kapellsberg.
Neta Nordin odlar sitt intresse. Det kan man lugnt påstå.
En blåsig augustidag när Yippie hälsar på visar hon ivrigt runt och vi får snabblektioner om favoritblomman dahlia, ringblommor med frön till nästa år, en popcornbuske, kärleksört som är på gång och allt annat vackert, grönt och ätbart.
– Mycket har ju blommat ut, urskuldar hon sig.
Jaså? Än blommar dahlia, zinnia och rosenskära, tänker jag. Inte ens Evert Taube kunde fått till snyggare poesi.
Neta Nordin har små rivsår som blöder på ena underarmen. Om jag fattar rätt kommer det av en närkamp med björnbär och kaprifol alldeles nyss.
– Äh, det blir så där ibland, säger hon och torkar bort lite blod.
Neta är en tjej från Nordingrå som kom till stan vid fyra års ålder. Många Härnösandsbor känner henne från jobbet som träningsinstruktör och gruppledare på simhallen i Härnösand.
– Jag började leda jazzdans 1976 och jag har hållit på sen dess, berättar Neta.
Senast under våren höll hon i pass med ”spin, pump, core”, kort sagt en mycket allsidig träningsform. Man anar viss kraft i nyporna.
– Jag är inte så stark, men jag är seg och uthållig, förklarar hon.
Lite seniortennis på toppen bidrar förstås.
Alla hundratals timmar på kolonilotten gör också sitt till. Man ska inte bara äta, sova och träna. Att odla är samtidigt ett tips för den mentala hälsan.
– Ja, har man bara en täppa bakom huset, en pallkrage eller blommor i en kruka så. Själv älskar jag att rensa ogräs, det blir så fint efteråt. Att odla är en lisa för själen, absolut.
– Visst, det är mycket att göra här på lotten. Men det är måsten som inte blir något negativt. Och man träffar folk, det är trevliga grannar, mycket socialt och trevligt.
Det är kommunen som tillhandahåller marken. Härnösand har två koloniområden, Ringblomman nedanför Murberget och så här vid Kapellsberg.
Lotterna är 50 eller 100 kvadratmeter stora. Neta har två större, 200 kvadrat ihop.
Hon började odla redan för 26 år sedan, i sina föräldrars fotspår, på den tiden då kolonierna låg ett stenkast längre ner mot Gånsviksdalen och Brännavägen.
Flytten för sju-åtta år sedan var ett kapitel för sig. Inte så populärt hos alla.
– Jorden var bättre därnere. Det var tufft att flytta hit, stenigt. Men nu trivs jag bättre häruppe, jag har inte ångrat nånting, summeras dagsläget.
Det finns ett femtiotal lotter vid Kapellsberg. Odlarnas snittålder är ganska hög. Några passerar förbi under Yippies besök och hejar glatt.
Var och en har sitt arrende gentemot kommunen. Det finns ingen koloniförening och inget organiserat umgänge. Men många känner många och Neta samsas emellanåt över en kopp kaffe med en väninna några lotter bort.
Alla gäster är dock inte lika välkomna. Inte minst rådjur har odlingarna som ett ständigt lockande smörgåsbord. Neta visar och berättar hur rådjuren detta år har kalasat friskt på rosenknoppar och jordgubbsplant.
– De äter det mesta. Ger de sig på dahliorna också lägger jag ner mitt projekt! hotar hon.
Hennes stängsel räcker inte. Djuren hoppar in och ut ändå. Nya högre stolpar planeras.
Mördarsnigeln, den slemmiga spanska skogssnigeln, däremot tycks inte ha hunnit fram till Kapellsberg. Det finns snigelrapporter på Härnön bland annat från Stenhammar och Sälsten. Neta fyller på med att de syns även så nära som vid Gånsviksvägen och Rosenbäcksallén.
– Men de har inte tagit sig hit, märkligt nog, säger hon.
Och om snigelinvasionen inte kan stoppas?
– Då kommer jag med en stor sax!
Kvällens middag ute i stugan på Smitingen är förberedd. Strax före vår ankomst har Neta dragit upp några gula lökar som ligger och väntar utanför redskapsboden tillsammans med ett knippe fina, skira morötter.
En plastburk med några deciliter nyskördade hallon står intill. Jojo, det kan bli efterrätt i dag.
Det leder oss in på ämnet matpriser.
– Det blir allt dyrare mat för oss pensionärer. Jag slipper i alla fall köpa potatis, lök och morötter ett tag framöver, menar Neta.
Popcorn i tv-soffan är det sämre med. Popcornbusken som sattes som popcorn direkt i jorden grönskar stort och prunkande i dag men ger tyvärr inte så matnyttiga majskolvar att skörda.
Björnbären ser desto ståtligare ut, och smakar bra. Några smultron kikar också fram i jordgubbslandet, fortfarande somrigt röda och söta.
Neta Nordin rundar av intervjun med att plocka ihop en bukett av rosenskära, zinnia och blodtopp.
Hon älskar att ge, och förbipasserande kan ofta ha något ätbart och/eller vackert med sig hem om de råkar stöta på Neta i Kapellsbacken.
I nästa andetag förnekar hon det där med gröna fingrar.
– Nej, jag har inga gröna fingrar, bara ett intresse. Det började med att mamma och pappa hade kolonilott på gamla stället.
Då så. Låt oss knyta ihop och säga att hon alltså odlar sitt intresse.
Det gäller förresten inte bara här på de tvåhundra kvadratmeterna.
Du odlar ute i stugan också?
– Ja, jag har fyra pallkragar, sallad, sockerärter och jordgubbar.
Och hemma på balkongen?
– Bara en klematis.
Fakta
Namn: Kerstin Margareta ”Neta” Nordin
Ålder: 70
Yrke: Mångårig instruktör och träningsledare, pensionerad
Familj: Sonen Johan, barnbarnen Melvin, Alfred och Edwin
Bor: I lägenhet på Seminariegatan, stuga på Smitingen
Fritid: Kolonilotten, stugan
5 snabba val
Humla eller fjäril?
– Fjäril, men jag gillar båda
Vår eller höst?
– Vååår!
Rosor eller potatis?
– Jag är potatisälskare
Sol eller regn?
– Gillar solen, men vi behöver regn
Rådjur eller mördarsnigel?
– Då tar jag faktiskt rådjur
0 comments